Iran och fanatismen – del 4
Det säger något om västvärlden när fördömandena är större mot de länder som attackerat en fruktad mördarregim än mot regimen själv.
Motståndet från den iranska befolkningen möttes i januari med brutalt våld, då regimen släckte ned landet och skickade in styrkor för att massakrera befolkningen.
Massakern på tiotusentals människor i Iran glömdes genast bort hos ett antal profiler när Israel, tillsammans med USA, genomförde sina militära insatser mot regimen. Det viktiga för dessa profiler var att USA och Israel ”brutit mot folkrätten” genom att attackera en islamistisk regim som mindre än två månader tidigare genomfört en av de värsta massakrerna i Iran i modern tid.
Aftonbladets kulturskribent Shora Esmailian skrev följande om den militära operationen i Iran: ”Imperialistiska interventioner och bomber har sällan lett till ett folks befrielse från de egna despoterna, i synnerhet inte i ett land som Iran”. Dock lät det annorlunda den 7 oktober, rörande den värsta massakern på judar sedan Förintelsen. Esmailian skrev vid tidpunkten: ”Om detta är möjligt, så är allt möjligt”.
Flera debattörer, politiker och organisationer som har fördömt attacken mot Iran har samtidigt talat om ett osvikligt stöd för det iranska folket. Saken är att det osvikliga stödet till det iranska folket är just det som pågår i Iran, där USA och Israel kommit till det iranska folkets hjälp. Men många experter, politiker och akademiker – som var tysta under de skoningslösa massakrerna i januari – tycks tro att det är att stå tillsammans med det iranska folket att bevara status quo, där en brutal regim försvaras i folkrättens namn. I praktiken leder det till att regimen tillåts förtrycka folket – kanske så pass hårt att de slutar hoppas på en bättre framtid för Iran.
Just detta diskuterade Aftonbladets Anders Lindberg och EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe i Aktuellt. Lindberg erkände att regimen i Iran är fruktansvärd, men för honom var det viktigare att fördöma Israel och USA – vars mål under Operation Roaring Lion enbart var att attackera regimen. För Lindberg och många andra skribenter, särskilt inom vänstern, är det viktigare att upprätthålla en gammal lag än att faktiskt rädda en befolkning som ropar efter hjälp.
Texter om att regimen i Iran är ond kommer inte att få den att sluta massmörda iranier – det krävs kraftfulla, ibland våldsamma, aktioner för att stoppa förtrycket. Vilket också var något Teodorescu Måwe påpekade i debatten mot Lindberg: ”De kommer inte att bli någon slags schweizisk människorättsorganisation bara för att Anders Lindberg på Aftonbladet skriver arga ledare”.
Det säger något om västvärlden när fördömandena är större mot de två länder som attackerat den regim som kort dessförinnan bedrivit massakrer och färgat de iranska gatorna röda av blod. Folkrätten är inte ett öre värd om den ska skydda diktaturer från rättvisa för deras brutala brott mot sin egen befolkning.
För precis som Nazityskland utgjorde ett hot mot världen utgör Iran, med sin islamistiska regim, ett liknande hot. Vilka anser i dag att det var fel att USA landsatte i Normandie 1944, vilket var början på slutet av Nazitysklands tyranni? Varför skulle det då vara annorlunda när det gäller interventionen i Iran?
Hatet mot USA och Israel inom delar av vänstern är så starkt att vissa väljer att bortse från den islamiska regimens hot mot den egna befolkningen, Mellanöstern och västvärlden.
Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU. Det här är en serie om Iran i fem delar. Del 5 kommer fredag 20 mars.
