Iran och fanatismen – del 5

Vid första anblick, när man följer rapporteringen om den intensiva konflikten mellan Iran och Israel, får man uppfattningen att det israeliska och det iranska folket står i konflikt med varandra. Men efter vidare efterforskning kan man dra slutsatsen att det inte stämmer. Det finns viktiga kulturella och historiska perspektiv som måste lyftas för att förstå relationen mellan Iran och Israel.

Den vänskapliga relationen mellan judar och perser går tusentals år tillbaka, till när den persiske kungen Kyros den store befriade judarna från babylonierna och möjliggjorde återuppbyggandet av Jerusalems tempel. Den vänskapliga relationen förvaltades även av persiska efterträdare i modern tid, då shahen Mohammad Reza Pahlavi under andra världskriget tog emot polska flyktingar, varav tusentals var judiska barn.

Mindre än tio år senare skapades världens första och hittills enda judiska stat – och Iran var den första staten i Mellanöstern att erkänna Israel. Dessutom stödde Iran den nya staten med nödvändig infrastruktur. Fram till revolutionen 1979 var relationerna mellan Israel och Iran starka, bland annat ekonomiskt, med iransk olja, israelisk bevattningsteknik och direktflyg mellan länderna.

Revolutionen därefter skapade en islamisk stat som hade som mål att utplåna den judiska staten Israel. Men den vänskapliga relationen mellan det israeliska och iranska folket består än i dag.

Opinionsundersökningar som genomförts av en rad olika institut, bland annat GAMAAN samt läckor från regimens egna myndigheter, visar att regimens handlingar mot både det egna folket och mot andra länder – däribland Israel – inte representerar det iranska folkets vilja, utan att det i realiteten rör sig om en mycket liten andel av befolkningen.

Uppfattningen att iranier motsätter sig regimen stärks när man analyserar exiliraniers ställningstaganden, särskilt efter attacken den 7 oktober 2023. I Sverige syns den israeliska flaggan med davidsstjärnan vaja bredvid den iranska flaggan före revolutionen 1979 – på både israeliska och iranska demonstrationer. Negin Hamedi, en av arrangörerna bakom de iranska demonstrationerna i Stockholm, förklarar hur det kommer sig.

”Utöver iraniernas och judarnas gemensamma antika historia finns också en politisk och ideologisk dimension. Båda folken har genom historien upplevt förtryck från islamistiska maktstrukturer i regionen, något som i modern tid har bidragit till en oväntad känsla av samhörighet”, berättar Negin Hamedi.

Den israeliska regeringen visar ingen fientlighet gentemot det iranska folket – snarare tvärtom. I åratal har israeliska politiker, bland annat premiärminister Benjamin Netanyahu, stöttat det iranska folkets kamp för att befrias från en regim som har förtryckt dem i nära femtio år.

I ett inlägg på sociala medier visade Netanyahu att Israel ställer sig bakom det iranska folket genom att uppmuntra iranierna att fira det persiska nyåret – något som regimen annars betraktar som en synd, eftersom det inte är ett muslimskt firande.

Med en kraftigt försvagad militär och polisiär styrka i Iran uppmanade Netanyahu, som tillsammans med den israeliska militären slagit ut Basij-styrkor och deras kontrollposter, det iranska folket att bege sig ut och fira.

”Celebrate and Happy Nowruz, we’re watching from above”, skrev den israeliske premiärministern. 

Slutsatsen är att konflikten mellan Iran och Israel inte är svartvit, utan att det finns en rad olika perspektiv. Av mycket att döma har det iranska och det israeliska folket – tillsammans med den israeliska regeringen – utöver en vänskapsrelation som sträcker sig tusentals år tillbaka också en gemensam fiende, den islamiska, som både förtrycker sitt eget folk och vill utrota den judiska staten.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU. Det här är den femte och sista delen av serien om Iran.