Iranexperternas expertis förbryllar

Rouzbeh Parsi dyker nu upp i radio och tv som expert på det som händer i Iran. Förra året avslöjande TV4, grundat på uppgifter från Iran International och Semafor, att Parsi var en del av IEI-nätverket med direkta kopplingar till den iranska regimen. Efter en oberoende utredning av Biörn Riese och Staffan Carlsson fick Parsi lämna sin tjänst vid Utrikespolitiska Institutet (UI) och under en period syntes eller hördes han inte i public service.

Riese och Carlsson konstaterar i sin utredning: ”Vi har läst och lyssnat på vad Rouzbeh Parsi har att säga om läget i Iran och om Irans utrikespolitik. Vi har noterat att han haft förhållandevis lite att säga om den bekymmersamma utvecklingen i Iran. Rouzbeh Parsi ägnar liten uppmärksamhet åt terrorn, förtrycket, övervakningen av medborgarna och den bristande respekten för mänskliga rättigheter”.  

Jörgen Holmlund, lärare i underrättelseanalys vid Försvarshögskolan, konstaterar: ”Sveriges Radio och Television borde vara noggrannare i sitt val av så kallade oberoende experter till sin panel  och inte välja dem som är regimens röst”. Man bör notera att Holmlund enligt egen utsaga har sett delar av den brevväxling Parsi haft med IEI-nätverket och regimens företrädare.

Kan det då vara så  att Parsi har sådana exceptionella meriter – akademiska eller andra – att det på något sätt kompenserar för det problematiska runt honom och hans kontakter?

När Parsi nu presenteras i public service använder man ordet Irankännare och betonar att han är adjungerad lektor vid Lunds universitet. Detta är förvisso korrekt, men Parsi föreläser om mänskliga rättigheter och inte specifikt om Iran.

Jag har påpekat för SR att en mer relevant presentation borde vara att Parsi är grundare och engagerad i EMERG, European Middle East Research Group. Som väntat har SR slagit dövörat till då EMERG påminner för mycket om varför Parsi tvingades lämna UI.

Vi kan konstatera att Parsi i  sin nuvarande position vid Lunds universitet inte sysslar direkt med Iranfrågor. Avhandlingen från 2009 behandlar modernitet, nationalism och genus i Iran mellan de två världskrigen ur ett begreppshistoriskt perspektiv.

Riese och Carlsson hävdar i sin utredning att Parsi forskat och arbetat med statsbildning och militära interventioner i Mellanöstern, kärnteknik, sanktioner, medling och Track II-projekt. Dock kan jag inte hitta uppgifter om några forskningsresultat eller pågående forskningsprojekt.

Riese och Carlsson konstaterar: ”Rouzbeh Parsi har sedan han anställdes som programchef vid UI inte redovisat några mer omfattande forskningsresultat. Han har publicerat policyrapporter och analyser”.

Jag har i en tidigare text visat hur Parsi haft bidrag  från Riksbankens Jubileumsfond för att forska på 75 procent mellan åren 2019–2022 . Temat för forskningen var Det svenskledda gendarmeriet i Persien 1911–1916. Inte heller det  ger direkt bäring för att vara expert på situationen i Iran i dag.

Tilläggas kan att Parsi 2017 fick ett anslag om 50 000 kronor från Åke Wibergs stiftelse för att forska om Det svenskledda gendarmeriet i Persien 1910–1915. Den uppmärksamme noterar att det är samma ämne som Parsi senare sökte och fick anslag från Jubileumsfonden för – men med ett års skillnad i årtalen. Åke Wiberg stiftelse har inte svarat på mitt önskemål om att lämna ut slutredovisningen för forskningen, man undrar onekligen varför.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte finns några akademiska meriter som gör att Parsi skulle kunna klassas som en exceptionell auktoritet på vad som händer i Iran i dag. Det mesta som Parsi publicerat i forskningsväg rör Iran 1910-1939. I jämförelse skulle knappast SVT ersätta sina militärexperter på kriget i Ukraina med Peter Englund med motiveringen att Englund är expert på slaget vid Poltava.

I förordet till sin  nyutkomna bok Mellan Gud och Stat – Iran efter ett långt 1900-tal  berättar Parsi stolt att han fått sitt namn efter en högt uppsatt medlem i Tudeh-partiet. För dem som känner till hans pappa kommer detta inte som någon överraskning. Kortfattat kan partiet beskrivas som ett marxist-leninistiskt parti som stått Sovjetunionen nära, och det är något anmärkningsvärt att Rouzbeh aldrig har fått frågan om sin inställning till partiet.

Fråga är varför public service envisas med att använda Parsi som expert. Cecilia Uddén har en stark ställning på Sveriges Radio och tar gärna in vänner som Rouzbeh Parsi och Bitte Hammargren. Med dem, och även med Isabelle Schierenbeck på SVT, vet man vad man får. Ingen kommer att utmana det narrativ som public service egna Mellanösternkorrespondenter driver.

Värt att notera är återigen Jörgen Holmlunds ord om att Sveriges radio och tv borde vara noggrannare i sitt val av så kallade oberoende experter och inte välja dem som är regimens röst.

Angående noggrannhet i urvalet så finns det ett par andra personer som SVT anser har något att tillföra när det gäller det som nu händer i Iran. Den mest frekventa egenutnämnda experten är Carl Bildt. Jag har i två texter granskat Bildts nära relationer med den iranska regimens tankesmedja IPIS. Såväl International Crisis Group (ICG) som Observer Research Foundation har samarbete med IPIS, och Bildt är styrelsemedlem i båda.

När jag  på X kommenterade avtalet mellan ICG och IPIS blev Bildt uppenbart irriterad och slog fast att ICG aldrig skrev sådana avtal. Detta visste han eftersom han satt i styrelsen. 

Då Iran International och Semafor, som avslöjade samarbetsavtalet mellan Crisis Group och IPIS, har tagit del av dokumenten och kunnat verifiera korrektheten i dem, har ingen förnekat avtalet. Crisis Group har i stället offentliggjort att man har ett antal MOU:s, men i övrigt vägrat kommentera innehåll eller om de fortfarande är i bruk. Det senare har lett till att UD nu behöver säkerställa att bidragen till ICG inte bryter mot lagen då personer i det av EU nu terrorklassade IRGC också innehar höga poster inom IPIS.

ICG hävdar att man har flera samarbetsavtal medan Bildt hävdar att inga existerar. Antingen ljuger Bildt eller så vet han inte vad som händer i de styrelser han sitter i. Oavsett vilket borde det göra honom olämplig att uppträda som Iranexpert i public service.

Ett mer överraskande expertnamn är Fredrik Reinfeldt. Uppenbarligen har han fått tid över att gästa SVT efter den snöpliga sortin från ordförandeposten i Svenska Fotbollsförbundet. Mycket kan sägas om Reinfeldt men inte att han gjort sig känd för sitt engagemang eller kunskap om Mellanöstern i allmänhet eller Iran i synnerhet. När det gäller Iran har Reinfeldt egentligen bara gjort avtryck en gång, år 2022. Reinfeldt talade då vid en konferens anordnad av Folkets Mujahedin (MEK). Det är alltså en rörelse som i omgångar har varit terrorklassad av såväl EU som USA, och med en oerhört stark personkult runt ledaren Maryam Rajavi. Man stödde först mullorna vid revolutionen 1979 för att därefter i stället göra gemensam sak med Saddam Hussein. I ett väl fungerande public service borde det omöjliggöra Reinfeldts medverkan i frågor rörande Iran.

Sammanfattningsvis är det allvarligt att public service inte rannsakar sig själva när det gäller urvalet av experter, utan går på slentrian och vänskapsband.

Lars Pettersson är intresserad av historia, politik, näringsliv och AIK. Han har lång erfarenhet av Östeuropa och har tidvis varit bosatt i Moskva.