Iranierna älskar Bibi Netanyahu
På bara ett par dagar har lilla Israel ensamt skakat stormakten Iran i sina grundvalar, och det iranska folket dansar på gatorna.
Häromdagen passerade jag en persisk restaurang i centrala Stockholm. Ett sällskap iranier satt på uteserveringen och en äldre man i gruppen ropade ”Salamati Netanyaho!” – skål Netanyahu – samtidigt som han höjde sitt glas. Resten av sällskapet höjde också sina glas och skrattade.
Fredag den 13 juni gjorde Israel det som många iranier har väntat på. I 46 år har det iranska folket hoppats. Deras förväntningar på Trump krossades när det visade sig att han var ointresserad av att fälla den iranska islamistregimen. Vad ingen visste var att Israel hade planerat en attack i tjugo år, vilken skulle ha ägt rum i april, men sköts upp. Hur länge Mossad har verkat i landet vet ingen, men Netanyahu lider knappast någon brist på folk i Iran som jobbar för den israeliska säkerhetstjänsten. Som en iransk man sa till mig: ”Vi köar för att jobba för Bibi. Han är vår man.”
På tre dagar har det lilla landet Israel försvagat en av världens strängaste diktaturer. Ett land med högst antal avrättningar i världen, där oliktänkande, homosexuella, kvinnor och barn hängs från lyftkranar vid soluppgången då morgonbönen ropas ut från minareterna. Ett land med en av världens modigaste kvinnor, där många efter upproret ”Kvinna, Liv, Frihet” 2021 har vägrat beslöja sig.
På tre dagar har den judiska nationen i det närmaste sänkt mullornas styre. IDF har varit tydliga med att det var avgörande för flygvapnet att attackera Iran i etapper genom att först avlägsna luftförsvaret, sedan de högsta befälhavarna och därefter den stora kärnvapenanläggningen i Natanz. Medan Israel intensifierar sina bombningar av kärnvapenanläggningar och högt uppsatta generalers bostäder flyr nu iranierna från Tehran till norra Iran, upp till de grönskande bergen med teodlingar. Efter tre dagar börjar folk förstå att den här regimen kommer att falla.
För en vecka sedan hade de gett upp allt hopp efter Trumps svek. Inte trodde de att Israel skulle agera utan USA. Men den här gången har Israel visat att de står på egna ben. Premiärminister Golda Meir sa ungefär: ”Vi vägrar att vara det enda folket i världen som samtycker till att andra bestämmer vårt öde.”
När ett islamistiskt styre – med iranska proxy-stater till hjälp – i många år har hotat att förgöra den enda judiska staten i världen, påminns vi om vad Europa gjorde med sina judar.
Jag är oerhört stolt över att tillhöra ett folk som har Israel som hemland och som på kort tid har lyckats försvaga en av världens strängaste diktaturer. Vi påminns om att ingen ska bestämma över vårt öde igen. För den självständigheten betalar vi ett högt pris, men vi gör det för att få leva.
Den judiska nationen kommer alltid att ta hand om fienden på egen hand, för judar vet att inga andra kommer att göra det åt dem.
Negar Josephi är journalist.
Häromdagen passerade jag en persisk restaurang i centrala Stockholm. Ett sällskap iranier satt på uteserveringen och en äldre man i gruppen ropade ”Salamati Netanyaho!” – skål Netanyahu – samtidigt som han höjde sitt glas. Resten av sällskapet höjde också sina glas och skrattade.
Fredag den 13 juni gjorde Israel det som många iranier har väntat på. I 46 år har det iranska folket hoppats. Deras förväntningar på Trump krossades när det visade sig att han var ointresserad av att fälla den iranska islamistregimen. Vad ingen visste var att Israel hade planerat en attack i tjugo år, vilken skulle ha ägt rum i april, men sköts upp. Hur länge Mossad har verkat i landet vet ingen, men Netanyahu lider knappast någon brist på folk i Iran som jobbar för den israeliska säkerhetstjänsten. Som en iransk man sa till mig: ”Vi köar för att jobba för Bibi. Han är vår man.”
På tre dagar har det lilla landet Israel försvagat en av världens strängaste diktaturer. Ett land med högst antal avrättningar i världen, där oliktänkande, homosexuella, kvinnor och barn hängs från lyftkranar vid soluppgången då morgonbönen ropas ut från minareterna. Ett land med en av världens modigaste kvinnor, där många efter upproret ”Kvinna, Liv, Frihet” 2021 har vägrat beslöja sig.
På tre dagar har den judiska nationen i det närmaste sänkt mullornas styre. IDF har varit tydliga med att det var avgörande för flygvapnet att attackera Iran i etapper genom att först avlägsna luftförsvaret, sedan de högsta befälhavarna och därefter den stora kärnvapenanläggningen i Natanz. Medan Israel intensifierar sina bombningar av kärnvapenanläggningar och högt uppsatta generalers bostäder flyr nu iranierna från Tehran till norra Iran, upp till de grönskande bergen med teodlingar. Efter tre dagar börjar folk förstå att den här regimen kommer att falla.
För en vecka sedan hade de gett upp allt hopp efter Trumps svek. Inte trodde de att Israel skulle agera utan USA. Men den här gången har Israel visat att de står på egna ben. Premiärminister Golda Meir sa ungefär: ”Vi vägrar att vara det enda folket i världen som samtycker till att andra bestämmer vårt öde.”
När ett islamistiskt styre – med iranska proxy-stater till hjälp – i många år har hotat att förgöra den enda judiska staten i världen, påminns vi om vad Europa gjorde med sina judar.
Jag är oerhört stolt över att tillhöra ett folk som har Israel som hemland och som på kort tid har lyckats försvaga en av världens strängaste diktaturer. Vi påminns om att ingen ska bestämma över vårt öde igen. För den självständigheten betalar vi ett högt pris, men vi gör det för att få leva.
Den judiska nationen kommer alltid att ta hand om fienden på egen hand, för judar vet att inga andra kommer att göra det åt dem.
Negar Josephi är journalist.
