Islamismen har infiltrerat Storbritannien

Under min barndom såg jag James Bond och levde i en fantasi om att Storbritannien var ett vackert och glamouröst land i Europa, vilket jag fortfarande tycker. Men i vuxen ålder har jag lärt mig mer om Storbritannien, vilket har gjort bilden av landet mindre attraktiv. Det handlar specifikt om islamism, antisemitism och hur de brittiska myndigheterna hanterar dessa samhällsfrågor.

Förenade Arabemiraten (UAE), ett muslimskt land, har stoppat stipendier till brittiska universitet på grund av oro för islamism – med koppling till Muslimska brödraskapet, som enligt emiraterna har vuxit sig starkt i landet.

Nyheten slog ner som en bomb bland konservativa röster i Europa, eftersom det säger något om läget i Storbritannien när ett muslimskt land avböjer att skicka sina studenter till ett europeiskt land av rädsla för att de ska radikaliseras till islamister.

Dock förvånar nyheten få, eftersom Hudsoninstitutet redan år 2005 publicerade en text om hur en våg av islamistiska ideologier, framför allt med koppling till Muslimska brödraskapet, har sköljt över Storbritannien och penetrerat de muslimska samhällena i landet. Muslimska brödraskapets islamistiska ideologi har dessutom spridits kraftigt inom olika institutioner i landet – där West Midlands Police konsulterar moskéer med bland annat kopplingar till brödraskapet i frågan om israeliska fotbollssupportrar ska välkomnas till landet eller inte.

När det gäller antisemitismens framväxt i Storbritannien, framför allt från islamister, har den blivit så allvarlig att Trumpadministrationen överväger att bevilja asyl till brittiska judar, vilket säger något om hur de brittiska myndigheterna inte kan hantera den växande antisemitismen. Oavsett om brittiska judar vill söka asyl i USA eller inte är det inte märkligt om de väljer att göra det. Brittiska judar lever under konstant hot från antisemitiska rörelser som riktar sig mot den judiska befolkningen, där oron för attacker, som den mot synagogan i Manchester, är ständig.

Ett annat fenomen som har satt skräck i den brittiska befolkningen är våldtäkterna som begås av groominggäng. I tidningen The Spectator argumenterar Kunwar Khuldune Shahid för att kulturella attityder hos flera grupper i Storbritannien, oftast med ursprung från Pakistan, har influerats av islamistiska traditioner med ett fruktansvärt synsätt på kvinnors rättigheter, där sexslaveri anses legitimt – vilket förstärker misogyni.

När det gäller pedofilhärvan, har de pakistanska groominggängen framför allt riktat in sig på vita, icke-muslimska flickor, som inom denna våldtäktskultur ses som mindre värda och behandlas därefter. Ett av de värsta fallen med koppling till groominggängen är Rotherham-skandalen, där professor Alexis Jay konstaterade att 1 400 barn, bland annat barn så unga som 11 år, utnyttjades sexuellt mellan åren 1997 och 2013.

Storbritannien är ett av världens mest toleranta länder, men hur länge kommer landet att fortsätta vara tolerant mot intoleranta krafter som inte vill något annat än att skada det brittiska folket och ersätta deras kultur med sin egen?

Om det ska ske en förändring i detta toleranta land måste det verkliga problemet adresseras. De brittiska myndigheterna måste sluta behandla kulturella uttryck med silkesvantar och vara rädda för att utmålas som rasistiska. För om man behandlar kulturella uttryck som skiljer sig så kraftigt från det västerländska samhället med silkesvantar riskerar islamistiska krafter att växa obehindrat.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU