Matbristen i Gaza utgör ett allvarligt hot mot befolkningen, men på sikt är vattenbristen en ännu större dödsfiende. I takt med att infrastrukturen förstörs upphör vattendistributionen att fungera och nu pekas the usual suspect ut. Allt är självklart Israels fel. 

Gaza lider naturligt av extrem vattenbrist och enligt Osloavtalen, från början av 1990-talet, ska Israel se till att Gazaborna har rent vatten att dricka. Det fungerade en tid, men skapade ingen erkänsla. Det enda Israel fick tillbaka var raketer. När nu tillgången på rent vatten är nere på en kritiskt låg nivå, kommer de sedvanliga fördömandena från internationellt håll.

”Israel berövar avsiktligt människorna i Gaza vatten, som del i en folkmordskampanj”, skrev Médecins Sans Frontières, alltså Läkare utan gränser, i ett meddelande i augusti.

Experter inom FN fyllde på med anklagelser om att Israel använder törst som ett vapen för att döda palestinier.

Det vatten som Israel har försett Gaza med ända sedan Hamas tog makten består till största del av avsaltat havsvatten. Israel är världsledande inom den tekniken och omkring 80 procent av dricksvattnet i Israel kommer från havet. Det här har gjort att vattenbristen, som under lång tid utgjorde något av ett domedagshot, nu är eliminerat. Nästan hälften av landets jordbruksprodukter framställs med konstbevattning i ökenlika trakter.

Avsaltningen har blivit en sådan succé att man till och med planerar att fylla på Genesarets sjö som under decennier har minskat i volym, just på grund av uttaget av dricksvatten. Det här stärker inte bara livsmedelssäkerheten i Israel, utan även i Jordanien.

När Israel och Jordanien undertecknade ett fredsavtal 1994 ingick som en väsentlig punkt en överenskommelse om vatten, och framtida samarbete om solenergi. Israel förband sig att leverera 50 miljoner kubikmeter avsaltat vatten per år till Jordanien. Det fördubblades senare. Därutöver säljer Israel ännu mer vatten till Jordanien till priser som ligger under det som israeliska konsumenter får betala. ”Det är så här goda grannar gör”, sa den tidigare israeliske utrikesministern Yair Lapid.

Hamas har aldrig varit en god granne. Berättelsen om det israeliska vattnet sätter hela Gazatragiken i blixtbelysning. Hamas hade kunnat satsa sina omfattande bidragspengar på att bli självförsörjande på vatten. Kunnat ha konstbevattnat jordbruk. Kunnat vara ett civiliserat land. Istället satsades alla resurser på krig mot Israel. Därför att det landet befolkas av judar.

Hörs det någon kritik mot detta från omvärlden? Från FN, från hjälporganisationer?

Nej, kriget och törsten i Gaza är Israels fel. Bara Israels fel.

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Månadens erbjudande

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill