Jakten på den försvunna folkrörelsen
I ett land som är så stolt över sina folkrörelsetraditioner har vi glömt hur man organiserar sig – och hur mycket man kan uppnå.
Det största mysteriet i svensk politik är att det inte uppstår några nya folkrörelser. Förutsättningarna borde vara gynnsamma, eller hur?
Polisens statistik för åren 2014-2024 ser ut så här: 2463 skjutningar, varav 340 mord, och 777 sprängningar. Varför har inte det gett upphov till en folkrörelse? Ett par miljoner svenskar och invandrare skulle kunna förenas på gatorna, och kräva att rikspolischefen, justitieministern eller regeringen avgår, eftersom de inte kan garantera medborgarnas säkerhet.
Politiska partier som inte har klarat av att lösa några samhällsproblem de senaste fyrtio åren kommer inte att göra det om de får fyra år till på sig. När människor inser detta brukar en proteströrelse uppstå, men i Sverige sker det inte. I ett land som är så stolt över sina folkrörelsetraditioner har vi, märkligt nog, glömt hur man organiserar sig – och hur mycket man kan uppnå. Varför kan inte vi ta initiativet till några folkrörelser när 1880-talets fattiga sågverksarbetare kunde göra det?
Mer än 400 bibliotek har lagts ner de senaste tjugo åren – vore inte det tillräckligt för en folklig proteströrelse? 70 procent av väljarna är emot vinster i vård och skola, enligt SOM-institutets rapport Svenska trender (2024). Här finns en bred opinion som inte får något gehör i politiken – och som aldrig kommer att få det så länge politiker kan leva gott på att godkänna ännu en friskola och sedan få en styrelseposition i samma skolföretag.
Post, järnväg, sjukvård, segregation, korruption – alla dessa skandaler borde ha gett upphov till en hel rad folkrörelser. Det saknas inte anledningar till missnöje, och det är utmärkt! Missnöje är inget att vara rädd för. Tvärtom, missnöje är energi. Närmare bestämt fängslad energi. Varför är vi så dåliga på att gemensamt kanalisera energin i positiv riktning?
Vårt försurade politiska klimat skulle behöva en injektion av optimism och entusiasm – något som bara kan komma underifrån. Får vi ett gäng nya folkrörelser kommer förhoppningsvis en flora av helt nya partier att växa fram ur dem, partier som väljarna kan känna förtroende för, eftersom de har byggt upp dem själva. Därefter kan våra nuvarande åtta partier vända tillbaka till 1900-talet, där de hör hemma, och dra igen kistlocket efter sig.
I åratal har politiska skribenter oroat sig för populismens framväxt, utan att förstå att de hela tiden hade lösningen framför näsan. Lösningen är den frånvaro som ingen har upptäckt: mitt på den politiska scenen, där medborgarna borde vara, är det tomt. En verklig medborgarrörelse kommer att skaka av sig den populistiska elitens falska antielitism som när en hund skakar av sig vatten.
Hur känner man igen en autentisk folkrörelse bland en mängd falska pretendenter? Det är enkelt: den erbjuder ett besvärligare liv. Det budskap du ska lyssna efter lyder: ansvaret är inte deras, det är ditt. Om tillräckligt många människor förstår att dessa ord inte är en anklagelse utan tvärtom innebär en befrielse, kommer saker att börja röra på sig – men bara då!
Det största mysteriet i svensk politik är att det inte uppstår några nya folkrörelser. Förutsättningarna borde vara gynnsamma, eller hur?
Polisens statistik för åren 2014-2024 ser ut så här: 2463 skjutningar, varav 340 mord, och 777 sprängningar. Varför har inte det gett upphov till en folkrörelse? Ett par miljoner svenskar och invandrare skulle kunna förenas på gatorna, och kräva att rikspolischefen, justitieministern eller regeringen avgår, eftersom de inte kan garantera medborgarnas säkerhet.
Politiska partier som inte har klarat av att lösa några samhällsproblem de senaste fyrtio åren kommer inte att göra det om de får fyra år till på sig. När människor inser detta brukar en proteströrelse uppstå, men i Sverige sker det inte. I ett land som är så stolt över sina folkrörelsetraditioner har vi, märkligt nog, glömt hur man organiserar sig – och hur mycket man kan uppnå. Varför kan inte vi ta initiativet till några folkrörelser när 1880-talets fattiga sågverksarbetare kunde göra det?
Mer än 400 bibliotek har lagts ner de senaste tjugo åren – vore inte det tillräckligt för en folklig proteströrelse? 70 procent av väljarna är emot vinster i vård och skola, enligt SOM-institutets rapport Svenska trender (2024). Här finns en bred opinion som inte får något gehör i politiken – och som aldrig kommer att få det så länge politiker kan leva gott på att godkänna ännu en friskola och sedan få en styrelseposition i samma skolföretag.
Post, järnväg, sjukvård, segregation, korruption – alla dessa skandaler borde ha gett upphov till en hel rad folkrörelser. Det saknas inte anledningar till missnöje, och det är utmärkt! Missnöje är inget att vara rädd för. Tvärtom, missnöje är energi. Närmare bestämt fängslad energi. Varför är vi så dåliga på att gemensamt kanalisera energin i positiv riktning?
Vårt försurade politiska klimat skulle behöva en injektion av optimism och entusiasm – något som bara kan komma underifrån. Får vi ett gäng nya folkrörelser kommer förhoppningsvis en flora av helt nya partier att växa fram ur dem, partier som väljarna kan känna förtroende för, eftersom de har byggt upp dem själva. Därefter kan våra nuvarande åtta partier vända tillbaka till 1900-talet, där de hör hemma, och dra igen kistlocket efter sig.
I åratal har politiska skribenter oroat sig för populismens framväxt, utan att förstå att de hela tiden hade lösningen framför näsan. Lösningen är den frånvaro som ingen har upptäckt: mitt på den politiska scenen, där medborgarna borde vara, är det tomt. En verklig medborgarrörelse kommer att skaka av sig den populistiska elitens falska antielitism som när en hund skakar av sig vatten.
Hur känner man igen en autentisk folkrörelse bland en mängd falska pretendenter? Det är enkelt: den erbjuder ett besvärligare liv. Det budskap du ska lyssna efter lyder: ansvaret är inte deras, det är ditt. Om tillräckligt många människor förstår att dessa ord inte är en anklagelse utan tvärtom innebär en befrielse, kommer saker att börja röra på sig – men bara då!
