Kaduqli blev dödens väntrum

”Situationen är extremt farlig.” Med de orden beskrev en sudanesisk kvinna för FN vad som återstår av livet efter flykten från Kaduqli, huvudstad i delstaten Södra Kordofan, till al-Qadarif i östra Sudan.

Hennes vittnesmål är inte unikt. Sedan slutet av oktober 2025 har säkerhetsläget kollapsat i stora delar av Kordofan. Över 88 000 människor har tvingats på flykt. Drygt 1 100 av dem har sökt skydd i Abu al-Naja-lägret i al-Qadarif. Resten är spridda längs vägar, tillfälliga bosättningar och bortglömda byar, ofta utan mat, vård eller skydd.

För bara två år sedan handlade flykten om att komma undan striderna som hade brutit ut i april 2023. 

I dag har själva flykten blivit livsfarlig. Död väntar inte längre bara i städerna, utan även längs flyktvägarna. Drönarattacker, beskjutning, sjukdomar och brist på vatten har gjort varje steg till ett vågspel.

”Vi attackerades av drönare. Vi var livrädda och försökte bara överleva”, berättar Mona Mohammed, som flydde från Kaduqli efter mer än två års belägring. Hon och hennes följe gick till fots, tog motorcyklar när det gick och korsade vattendrag med enkla båtar. Först efter femton dagar nådde de området al-Rahad, där de lyckades ta sig vidare med bil till al-Qadarif. ”Vi tackar Gud för att vi överlevde, men vi förlorade många vänner. Många dog längs vägen.”

Att återvända är inget alternativ. Kaduqli ligger i ruiner. Bostäder har förstörts, infrastrukturen slagits sönder och våldet fortsätter. ”Vi har ingenting att komma tillbaka till”, säger Mona. ”Vi hoppas bara att kriget en dag ska ta slut.”

Samtidigt fördjupas den humanitära katastrofen.

I början av februari varnade den integrerade klassificeringen av livsmedelssäkerhet för ett katastrofalt förvärrat läge. Enligt prognoserna kommer omkring 33,7 miljoner människor – nästan två tredjedelar av Sudans befolkning – att behöva humanitärt bistånd under 2026. Hungersnöden har redan konstaterats i både al-Fashir och Kaduqli, och två ytterligare områden i norra Darfur har passerat gränsen för svält. 

I Um Buru uppmättes en akut undernäring på nästan 53 procent, nära det dubbla av vad som definieras som hungersnöd. Antalet fall av akut undernäring beräknas stiga till 4,2 miljoner nästa år, samtidigt som ytterligare ett tjugotal områden i Darfur och Kordofan bedöms stå på randen till samma öde.

Bakom siffrorna döljer sig ett samhälle där även vården har kollapsat. Kriget har slagit ut sjukhus och kliniker över stora delar av landet. I Kaduqli råder i praktiken medicinsk stiltje. Offentliga och privata vårdinrättningar saknar förmåga att erbjuda ens basal behandling. Enligt lokala rapporter har all medicinsk diagnostik upphört. Patienter tvingas ta malariamedicin utan provtagning, vilket lett till försämrade tillstånd och behandlingsmisslyckanden. Läkemedel delas ut utan kunskap om deras lämplighet, vilket ökar risken för allvarliga komplikationer.

Under mer än ett år har sjukhuset i staden varit hänvisat till utgångna läkemedel. Intravenösa vätskor, antibiotika och malariamedicin saknas. Förbrukningsmaterial som sterila kompresser, desinfektionsmedel och bomull är en bristvara. Akutvård har i praktiken upphört. Under de senaste månaderna har flera dödsfall rapporterats efter operationer som utförts med ketamin utan tillgång till syrgas. Senast avled en välkänd jurist i Kaduqli efter ett sådant ingrepp.

När den reguljära läkemedelsförsörjningen kollapsade öppnades dörren för en annan, mörk ekonomi. Sedan krigets början har handeln med smugglade och utgångna läkemedel exploderat. I början av året genomförde polisen i Khartoum en razzia mot flera kliniker misstänkta för att sälja stöldgods. Stora mängder medicinsk utrustning och utgångna läkemedel beslagtogs.

”Vi såg patienter köpa mediciner som helt saknade effekt”, berättar farmaceuten Youssef Ahmed i Omdurman. ”Ögondroppar som inte gjorde någonting alls.” Han beskriver hur smugglade läkemedel, ofta införda från Egypten och kallade ”korruption” i folkmun, översvämmat marknaden. De lokala fabrikerna har stannat, lagren tog slut på några månader och den oreglerade marknaden blev det enda alternativet.

Utan tillsyn transporteras läkemedel i små lastbilar och privata bilar, utan hänsyn till temperatur eller förvaring. Särskilt farliga är leveranser via Sydsudan, där långa transporter och hög luftfuktighet förstör preparaten. ”Till och med aspirin förändras i färg och lukt”, säger Youssef. ”Patientens hälsa är i dag i fara, eftersom själva läkemedlet inte går att lita på.”

Medicinska experter varnar för att utgångna eller felhanterade läkemedel kan skada lever och njurar, utlösa allergiska reaktioner och försvaga immunförsvaret. Sudans läkarnätverk har slagit larm om att handeln med smugglade och oregistrerade läkemedel utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräver skärpt kontroll, samordning mellan myndigheter och civilsamhälle samt omfattande informationskampanjer till befolkningen.b

Kaduqli har i dag reducerats till ett väntrum – inte för framtid eller återuppbyggnad, utan för döden. Där människor en gång väntade på liv, vård och trygghet, väntar de nu på nästa flykt eller på slutet. Och medan världen räknar siffror, fortsätter Sudan att blöda i tystnad.

Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut