Klipper man fingrarna när naglarna har blivit för långa?

När FN:s vice ordförande i kommittén mot rasdiskriminering (CERD) beskriver Sveriges nya ”säkerhetszoner” som olagliga och motbjudande, är det inte längre en juridisk detalj i mängden utan en tydlig signal från det internationella samfundet: Sverige riskerar att gå en väg som strider mot både internationell rätt och egna värderingar.

CERD:s rapport handlar inte endast om tekniska lagtolkningar. Den pekar ut ett djupare problem: att staten gradvis håller på att normalisera kollektiv misstanke. Att misstänkliggöra människor utifrån utseende, namn eller bakgrund, i stället för utifrån handling, är en farlig förskjutning i ett rättssamhälle.

De så kallade ”visitationszonerna”, där polisen får rätt att stoppa och visitera människor utan konkret misstanke, har presenterats som ett verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Men FN varnar för att dessa zoner riskerar att leda till etnisk profilering och urholka rättssäkerheten. När identitet ersätter beteende och ursprung ersätter handling har staten börjat döma innan brottet ens har begåtts.

Samtidigt förs diskussionen i Sverige om att frånta vissa personer deras medborgarskap. Sambandet mellan dessa två förslag är tydligt: en ny syn på vad ett medborgarskap är. Det ska inte längre vara en självklar rättighet – utan ett villkorat tillstånd som kan dras in.

Här infinner sig frågan som statsministern måste besvara: Klipper man fingrarna för att naglarna har blivit långa?

Ska hela samhällskroppen straffas för att en del är sjuk? Ska tilliten i ett helt land undermineras för att några begår grova brott? Ska människors rättigheter reduceras till ett verktyg i ett politiskt experiment?

Ja, det finns grova brottslingar. Ja, det finns människor som missbrukar yttrandefriheten för att sprida hat, hot och splittring. Ja, det finns aktörer på sociala medier som underminerar samhället genom lögner och extremism – på både svenska och arabiska.

De ska lagföras. De ska dömas. Men som individer. Inte som symboler. Inte som representanter för en grupp.

Att införa möjligheten att dra in ett medborgarskap är att öppna dörren för ett rättssystem där tillhörighet blir förhandlingsbar. I dag gäller det grov brottslighet. I morgon kanske politiska åsikter. Övermorgon ett misstag. När undantag blir lag – finns inga garantier kvar.

Sverige borde istället lyfta blicken och se på andra exempel.I Japan är lagarna strikta. Invandringen är kontrollerad. Brott bestraffas hårt. Men människor döms som individer – inte som kollektiv. Lagen riktas mot handlingen, inte hudfärgen.

Mot brottet, inte bakgrunden.

Sverige har byggt sitt internationella rykte, inte genom rädsla – utan genom rättvisa. Inte genom misstanke – utan genom förtroende. Det är därför människor har sett landet som ett föredöme.

Sverige är starkare än sin rädsla och större än sina problem. Sverige behöver inte fler undantagslagar – utan tydlighet, mod och rättssäkerhet.

Till alla som kommit hit för att arbeta, bygga, undervisa, vårda och älska detta land. Till alla barn som fötts här och kallat Sverige sitt hem: Ni är inte gäster. Ni är inte tillfälliga. Ni är medborgare.

Medborgarskap är inget kontrakt som gäller tills vidare. Det är ett band mellan människa och stat.

Och en stat som börjar klippa fingrar istället för att vårda kroppen kommer till slut att förblöda – även om brottslingarna tystnar.

Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut.