Korten på bordet om Iran, tack!

År 2006 arrangerar den iranska regimens tankesmedja Institute for Political and International Studies (IPIS) en konferens för förintelseförnekare. Detta leder till att över 50 institutioner världen över bryter alla relationer med organisationen som  därefter blir mer eller mindre bortglömd under flera år.

2013 händer dock något.

Javad Zarif, som har goda kontakter i väst sedan sin tid som FN-ambassadör, – hit hör Jan Eliasson – blir iransk utrikesminister. Zarif har ambitionen att påverka politiker och opinionen i väst i en mer pro-iransk riktning, speciellt gällande lyftandet av  sanktioner. 

Ett första steg blir att försöka häva svartlistningen av IPIS, något som går fortare än väntat, inte minst tack vare det svenska fredsinstitutet SIPRI och tankesmedjan International Crisis Group som båda  är snabba på att legitimera IPIS igen.

Mostafa Zahrani, en erfaren diplomat samt medlem av Revolutionsgardet, blir direktör. Saeed Khatibzadeh, en annan diplomat, får också en framträdande roll inom IPIS.

Konstellationen Zahrani/Khatibzadeh tar nu fram strukturerna för det som ska bli känt som IEI-nätverket. Tanken är att engagera akademiker i väst, nästan samtliga  med iransk bakgrund, att skriva artiklar, engagera sig i tankesmedjor och institutioner och där föra fram den iranska regimens ståndpunkter, speciellt gällande förhandlingarna om kärnenergiavtalet, JCPOA .

Zahrani och framförallt Khatibzadeh sköter kontakterna med medlemmarna, och i bakgrunden finns Zarif.

I Sverige blev IEI-nätverket uppmärksammat 2025 när TV4, grundat på Iran International och SEMAFOR:s uppgifter, avslöjade att Rouzbeh Parsi ingått i nätverket. Utrikesdepartementet krävde att Parsis arbetsgivare, Utrikespolitiska Institutet, skulle göra en oberoende utredning om händelserna. 

Biörn Riese och Staffan Carlssons utredning ledde till att Parsi tvingades lämna sin post på UI.

I USA riktades uppmärksamheten efter Iran International/SEMAFOR:s avslöjande mot ett par andra namn i nätverket, däribland Ali Vaez.

Bland de läckta dokumenten finns ett mail direkt från Ali Vaez till  utrikesminister Zarif: ”Som iranier har jag, baserat på min nationella och patriotiska plikt, inte tvekat att hjälpa er på något sätt”. Ett remarkabelt uttalande från en amerikansk medborgare  som anlitats av USA  som expert i förhandlingarna mellan USA-Iran.

Iran International och SEMAFOR avslöjade inte bara IEI-nätverket, utan också att IPIS 2016 hade signerat ett samarbetsavtal med International Crisis Group, alltså samma organisation som tillsammans med SIPRI var först med att avsluta bojkotten av IPIS några år tidigare.

Avtalet gällde under fyra år och med automatisk förlängning, om det inte sas upp sex månader innan dess utgång.

Några punkter i avtalet som är värda att notera:

Dock är det en formulering i avtalet som verkligen sticker ut, och det gäller  vad syftet med avtalet är: ”att främja och intensifiera vänskapen och den ömsesidiga förståelsen”. Lägg dessa ord på minnet.

International Crisis Group torde vara relativt okänt för de flesta svenskar, trots att svenska skattebetalare genom UD/Sida betalat ut mellan 6-8 miljoner kronor årligen till organisationen, sedan 2006 och fram till i våra dagar.

Organisationen har dock fler kopplingar till Sverige.

I november 2014 offentliggörs att Carl Bildt tar plats i styrelsen för ICG, detta mindre än två månader efter att han lämnat posten som svensk utrikesminister. Noterbart är att Bildt fortfarande ingår i styrelsen för ICG.

En del kan säkert ha synpunkter på att man går till en organisation  som man utverkat bidrag till under åtta år i sin tidigare tjänst.

När Carl Bildt ansluter till ICG finns där redan ett annat namn inom organisationen som vi berört, Ali Vaez, alltså samma person som var del av IEI-nätverket ihop med Parsi och som skrev det famösa brevet till Zarif. Vaez fungerar som analytiker för MENA-avdelningen och då speciellt Iranfrågor.

I dag är Ali Vaez programchef  för Iranfrågor på ICG samt senior rådgivare till ICG:s president.

När IPIS och International Crisis Group signerar sitt samarbetsavtal 2016 har vi  alltså på ena sidan officeren i Revolutionsgardet och initiativtagaren till IEI-nätverket Mostafa Zahrani och på andra sidan styrelsemedlemmen Carl Bildt med Ali Vaez som rådgivare.

Kom ihåg syftet med avtalet: ”att främja och intensifiera vänskapen och den ömsesidiga förståelsen”.

Iran International har frågat ICG om avtalet är i bruk än i dag. ICG har vägrat att kommentera. Jag har också skickat frågan till ICG men utan att erhålla något svar.

Likaså har ICG vägrat att kommentera vilka möten som ägt rum mellan ledningen på ICG och representanter för regimen.

För övrigt kan vi  notera att i dag är Khatibzadeh direktör för IPIS.

Finns det några synliga resultat av samarbetsavtalet mellan Crisis Group och IPIS?

Riese/Carlsson konstaterar följande i sin rapport angående Rouzbeh Parsi:

”Vi har läst och lyssnat på vad Rouzbeh Parsi har att säga om läget i Iran och om Irans utrikespolitik. Vi har noterat att han haft förhållandevis lite att säga om den bekymmersamma utvecklingen i Iran. Rouzbeh Parsi ägnar liten uppmärksamhet åt terrorn, förtrycket, övervakningen av medborgarna och den bristande respekten för mänskliga rättigheter”

Byt ut namnet Parsi mot Bildt eller ICG och konklusionen är lika sann.

I dagarna har International Crisis Group kommit med ett ”statement”, alltså inget uttalande från enskilda medarbetare i organisationen, utan från ICG som organisation – inklusive styrelsen med Carl Bildt.

I uttalandet slår man fast att ett sammanbrott för Irans regim skulle leda till inbördeskrig. Att hårdare tryck utifrån på regimen skulle leda till hårdare förtryck av befolkningen. Vägen att gå är slopade sanktioner samt att med andra ekonomiska incitament få regimen att genomföra förändringar.

Slutsatser som alltigenom är desamma som regimen förespråkar och som var syftet med satsningen på IPIS och IEI-nätverket 2014.

Tror man att Khamenei ska infinna sig i Haag? Revolutionsgardet låta sig avväpnas?

International Crisis Group, Bildt och övriga inom IEI-nätverket hänvisar till att med slopade sanktioner kommer andra, mer reformvänliga personer inom regimen, att flytta fram positionerna. Noteras bör att Iran nu har en president från den falangen. Resultatet ser vi med över 30 000 döda på gatorna i Iran.

Jag har i över en vecka väntat på svar från  Moderaternas partisekreterare Karin Enström och vice partisekreterare Martin Borgs om huruvida det är förenligt att vara medlem och förtroendevald för M och samtidigt vägra svara på om man har ett avtal med den iranska regimens tankesmedja. Ingen har hittills behagat svara.

Vi ska vara medvetna om att Moderaterna inte vet om Carl Bildt/ICG har ett avtal med IPIS eller ej. Hade Moderaterna varit lika nonchalanta om någon representant slutit ett samarbetsavtal med någon av Alexander Dugins organisationer?

På samma sätt är det anmärkningsvärt att media inte påtalar Bildts koppling till regimen när han anlitas för att kommentera Mellanöstern.

Regeringen och Benjamin Dousa har talat om att man ska ta reda på vart varje biståndskrona går. Samtidigt vet de inte om avtalet ICG-IPIS är i bruk och om svenska skattekronor därmed går till iransk propaganda.

UD fick UI att avskeda Parsi på grund av sina kontakter med regimen, samtidigt betalar UD ut pengar till en organisation med djupare kopplingar till regimen än Parsi. Detta är högst anmärkningsvärt.

Den andra organisationen som tidigt engagerade sig med IPIS och som har bibehållit kontakten är SIPRI, minns till exempel ordförande Jan Eliassons inbjudan till Zarif 2019.

Nu är Stefan Löfven ordförande för SIPRI, och det vore hedervärt om han presenterade all kontakt och avtal som SIPRI haft med IPIS från 2013 fram till våra dagar.

Sammanfattningsvis behöver Moderaterna och Socialdemokraterna vara transparenta angående sina förtroendevaldas kontakter med den iranska regimen, om deras påstådda engagemang för Irans folk ska tas på allvar.

Regeringen och Benjamin Dousa måste avsluta utbetalningarna till International Crisis Group.

Lars Pettersson är intresserad av historia, politik, näringsliv och AIK. Han har lång erfarenhet av Östeuropa och har tidvis varit bosatt i Moskva.