Krigets klintbergare och massvält i Gaza
Klintbergare kallas urbana myter om bonsaikatter, aidsspridande fotomodeller och potatisodlande invandrare. Krig levererar också sina myter.
Det finns garanterat många människor i Gaza som går hungriga, och med största sannolikhet många som lider av undernäring – vilket är något annat än svält. Den som konsulterar de olika hjälporganisationernas webbsidor hittar under de braskande rubrikerna emellertid ytterst få faktapåståenden, varav samtliga leder tillbaka till anonyma vittnesmål eller till Hamas hälsoministerium.
När statsminister Ulf Kristersson på X meddelar att "Situationen i Gaza är helt förfärlig och Israel lever inte upp till sina mest basala skyldigheter", handlar det alltså om något annat än fakta.
Urbana myter kom i Sverige att kallas "klintbergare" efter folklivsforskaren som samlade in dessa moderna vandringssägner – om bonsaikatter, aidsspridande skönhetsdrottningar eller invandrare som odlade potatis i vardagsrummet.
Även krigspropagandan har sina klintbergare. En sådan är känd sedan andra världskriget och handlar om den oerhört ondskefulle fienden som sprider bomber i form av färggranna leksaker för att oskyldiga barn nyfiket ska plocka upp dem och sprängas till döds. Detta har bland andra de allierade i WWII, Finland i Fortsättningskriget, Sovjet i Afghanistan och Serbien i Jugoslavien-kriget ägnat sig åt – allt enligt högst seriösa medier. Och Israel naturligtvis. Från åtminstone inbördeskriget i Libanon och framöver, en anklagelse som praktiskt nog samvibrerar utmärkt med medeltida fördomar om judiska ritualmord på kristna barn inför den judiska högtiden pesach.
Det formella namnet på dessa vandringssägner är illdådspropaganda och avsikten att piska upp nödigt hat mot fienden inför och under krig. Typiska för genren är grymheter mot kvinnor – gärna gravida – och just barn. När Hamaspropagandan om svältkatastrof i Gaza den senaste dryga veckan gjort sitt segertåg i västerländsk press är det således ingen slump att barnen står i centrum.
Den illustreras av alla från New York Times till Aftonbladet med samma räcka mardrömsbilder på utmärglade barn som flimrar förbi i flödet på X och vrider ut känslorna som en disktrasa. Bland annat från ett CNN-reportage där en mor visar sin avmagrade dotter, som enligt ett ljudpålägg från speakern senare ska ha dött. Något oroar dock. Modern är nämligen överviktig och försedd med dubbelhaka.
Frågan är onekligen: vad det är som pågår? Var är alla bilder på utmärglade och svältande vuxna? Inte ett enda av barnen på bilderna uppvisar heller symptom på kwashiorkor, det tillstånd som leder till uppsvälld buk vid svält. Detta till påtaglig skillnad från bilder från de två största bevisligen pågående svältkatastroferna, i Jemen respektive Sudan.
Samtidigt som Gazabor laddar upp klipp på TikTok av småbarn som äter sand, pryds New York Times förstasida den 25 juli av den påstått svältande Mohammed Zakaria al-Mutawaq och hans mamma, i klassisk Madonnan och-barnet-pose, komplett med filter som får fotot att se ut som en oljemålning. Det finns ett problem med bilden som sprids som en löpeld över världen och publiceras i flertalet svenska medier: Den är en fullständig lögn.
Vilket New York Times delvis medger några dagar senare i en undangömd kommunikationskanal på X. Pojken lider av en svår cp-skada med påföljande sväljsvårigheter, dysfagi. I samma bildserie finns Muhammeds storebror som inte ser det minsta undernärd ut.
På samma sätt visar det förhålla sig med ett antal andra barn, som uppvisar den typiska magerhet som ofta följer av cp-skador eller vissa genetiska sjukdomar, som i fallet med femårige Osama al-Rakab, som evakuerades för vård i Italien via Israel redan innan han blev viral som svältoffer.
Det råder som sagt inga tvivel om att läget i Gaza är allvarligt, med det är de sista veckornas illdådspropaganda som fyllt svenska tidningar med artiklar från kända och okända som vill placera sig på den vinnande sidan i propagandakriget, snarare än på "rätt sida av historien".
Det handlar inte om de få tillgängliga fakta som finns. Som till exempel faktumet att FN in i fullständig medieskugga rapporterar att av de 2 010 lastbilar UNOPS kört in i Gaza så har hela 1 753 kapats av civila eller beväpnade grupper innan de nått sitt mål – sedan i maj i år.
Och när Frankrike, Storbritannien, Malta och Kanada hotar att erkänna Palestina, eller när Tidöregeringen vill frysa handelsavtalet med Israel, så bärs det politiska skeendet av en tsunamivåg av illdådspropaganda på temat "Massvält i Gaza!", inför vilken flertalet västerländska medier totalkapitulerat och kastat all källkritik i papperskorgen.
Det finns garanterat många människor i Gaza som går hungriga, och med största sannolikhet många som lider av undernäring – vilket är något annat än svält. Den som konsulterar de olika hjälporganisationernas webbsidor hittar under de braskande rubrikerna emellertid ytterst få faktapåståenden, varav samtliga leder tillbaka till anonyma vittnesmål eller till Hamas hälsoministerium.
När statsminister Ulf Kristersson på X meddelar att ”Situationen i Gaza är helt förfärlig och Israel lever inte upp till sina mest basala skyldigheter”, handlar det alltså om något annat än fakta.
Urbana myter kom i Sverige att kallas ”klintbergare” efter folklivsforskaren som samlade in dessa moderna vandringssägner – om bonsaikatter, aidsspridande skönhetsdrottningar eller invandrare som odlade potatis i vardagsrummet.
Även krigspropagandan har sina klintbergare. En sådan är känd sedan andra världskriget och handlar om den oerhört ondskefulle fienden som sprider bomber i form av färggranna leksaker för att oskyldiga barn nyfiket ska plocka upp dem och sprängas till döds. Detta har bland andra de allierade i WWII, Finland i Fortsättningskriget, Sovjet i Afghanistan och Serbien i Jugoslavien-kriget ägnat sig åt – allt enligt högst seriösa medier. Och Israel naturligtvis. Från åtminstone inbördeskriget i Libanon och framöver, en anklagelse som praktiskt nog samvibrerar utmärkt med medeltida fördomar om judiska ritualmord på kristna barn inför den judiska högtiden pesach.
Det formella namnet på dessa vandringssägner är illdådspropaganda och avsikten att piska upp nödigt hat mot fienden inför och under krig. Typiska för genren är grymheter mot kvinnor – gärna gravida – och just barn. När Hamaspropagandan om svältkatastrof i Gaza den senaste dryga veckan gjort sitt segertåg i västerländsk press är det således ingen slump att barnen står i centrum.
Den illustreras av alla från New York Times till Aftonbladet med samma räcka mardrömsbilder på utmärglade barn som flimrar förbi i flödet på X och vrider ut känslorna som en disktrasa. Bland annat från ett CNN-reportage där en mor visar sin avmagrade dotter, som enligt ett ljudpålägg från speakern senare ska ha dött. Något oroar dock. Modern är nämligen överviktig och försedd med dubbelhaka.
Frågan är onekligen: vad det är som pågår? Var är alla bilder på utmärglade och svältande vuxna? Inte ett enda av barnen på bilderna uppvisar heller symptom på kwashiorkor, det tillstånd som leder till uppsvälld buk vid svält. Detta till påtaglig skillnad från bilder från de två största bevisligen pågående svältkatastroferna, i Jemen respektive Sudan.
Samtidigt som Gazabor laddar upp klipp på TikTok av småbarn som äter sand, pryds New York Times förstasida den 25 juli av den påstått svältande Mohammed Zakaria al-Mutawaq och hans mamma, i klassisk Madonnan och-barnet-pose, komplett med filter som får fotot att se ut som en oljemålning. Det finns ett problem med bilden som sprids som en löpeld över världen och publiceras i flertalet svenska medier: Den är en fullständig lögn.
Vilket New York Times delvis medger några dagar senare i en undangömd kommunikationskanal på X. Pojken lider av en svår cp-skada med påföljande sväljsvårigheter, dysfagi. I samma bildserie finns Muhammeds storebror som inte ser det minsta undernärd ut.
På samma sätt visar det förhålla sig med ett antal andra barn, som uppvisar den typiska magerhet som ofta följer av cp-skador eller vissa genetiska sjukdomar, som i fallet med femårige Osama al-Rakab, som evakuerades för vård i Italien via Israel redan innan han blev viral som svältoffer.
Det råder som sagt inga tvivel om att läget i Gaza är allvarligt, med det är de sista veckornas illdådspropaganda som fyllt svenska tidningar med artiklar från kända och okända som vill placera sig på den vinnande sidan i propagandakriget, snarare än på ”rätt sida av historien”.
Det handlar inte om de få tillgängliga fakta som finns. Som till exempel faktumet att FN in i fullständig medieskugga rapporterar att av de 2 010 lastbilar UNOPS kört in i Gaza så har hela 1 753 kapats av civila eller beväpnade grupper innan de nått sitt mål – sedan i maj i år.
Och när Frankrike, Storbritannien, Malta och Kanada hotar att erkänna Palestina, eller när Tidöregeringen vill frysa handelsavtalet med Israel, så bärs det politiska skeendet av en tsunamivåg av illdådspropaganda på temat ”Massvält i Gaza!”, inför vilken flertalet västerländska medier totalkapitulerat och kastat all källkritik i papperskorgen.
