Livet i Belarus liknar Stalintiden
Landet är inte ett bihang till Ukraina utan för en egen frihetskamp, understryker exilledaren Svetlana Tichanovskaja i en exklusiv intervju.
Hon var lärare och tvåbarnsmamma utan politiska ambitioner. När maken fängslades av Lukasjenkoregimen tvingades Svetlana Tichanovskaja fatta ett avgörande beslut. I dag är hon Belarus främsta oppositionsledare i exil – och en symbol för motståndet mot Europas sista diktatur.
– Det är svårt att förklara för någon i ett demokratiskt land hur det är att leva i ett samhälle där man varje dag måste övervinna sin rädsla. Men det är vår vardag, säger hon.
Aleksandr Lukasjenko har styrt Belarus med järnhand i över tre decennier. Att demonstrera, hjälpa politiska fångar eller donera till Ukraina är handlingar som kan kosta belarusierna jobbet, friheten – eller livet.
– Människor gör det med full medvetenhet om riskerna. Det är verklig styrka.
Politik diskuterades aldrig under hennes uppväxt. Det var överlevnad som gällde.
– Man lärde sig att inte lägga sig i. Staten betalade din lön – du höll tyst. Det var det outtalade sociala kontraktet. Den mentaliteten lever kvar än i dag.
Hennes make Sergei Tichanovsky, populär videobloggare, var den som först utmanade regimen. När han greps inför valet 2020 tog hon steget att kandidera i hans ställe. Han är fortfarande fängslad.
– Först gjorde jag det av kärlek till min man. Men ju fler människor jag mötte, desto mer började jag älska folket – och insåg att något höll på att förändras i Belarus.
De massiva protesterna efter det riggade valet 2020 möttes av ett brutalt våld. Regimens svar saknar motstycke i modern belarusisk historia.
– Det vi ser i dag påminner om Stalintiden. Folk grips, misshandlas, torteras och våldtas. De som är kvar i landet vågar inte ens tala illa om regimen inför sina egna barn, av rädsla för repressalier.
Trots repressionen lever motståndet vidare – ofta under ytan.
– Motståndet sker i vardagen. Och vi som lever i exil organiserar oss för att vara redo när ögonblicket kommer.
Men efter Rysslands invasion av Ukraina har världens fokus skiftat.
– Belarus glöms bort. Lukasjenko destabiliserar EU:s gränser, samarbetar med Ryssland och tjänar pengar på kriget. Att ignorera Belarus är att ge Putin fritt spelrum i Europas hjärta.
Hon uttrycker tacksamhet över det stöd som Sverige ger, bland annat till exilmedier och folkambassader.
– Sverige har varit en förebild i många avseenden. Men jag hoppas att landet vågar driva frågan ännu tydligare inom EU och FN. Belarus är inte bara ett bihang till Ukraina – det är ett eget land med en egen frihetskamp.
Hon efterlyser skarpare sanktioner, striktare efterlevnad av redan beslutade åtgärder och ett utökat stöd till den demokratiska oppositionen i exil.
– Lukasjenko är svagare än han verkar. Vi måste vara starka. Och vi måste vara redo när tiden är inne.
På frågan om när Belarus blir fritt, dröjer hon med svaret.
– Jag vet inte när. Men jag vill att mina barn ska växa upp i ett fritt Belarus. Och jag tänker inte ge upp förrän det sker.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown University, tidigare gästforskare vid Harvard, Stanford och Colombia University.
Hon var lärare och tvåbarnsmamma utan politiska ambitioner. När maken fängslades av Lukasjenkoregimen tvingades Svetlana Tichanovskaja fatta ett avgörande beslut. I dag är hon Belarus främsta oppositionsledare i exil – och en symbol för motståndet mot Europas sista diktatur.
– Det är svårt att förklara för någon i ett demokratiskt land hur det är att leva i ett samhälle där man varje dag måste övervinna sin rädsla. Men det är vår vardag, säger hon.
Aleksandr Lukasjenko har styrt Belarus med järnhand i över tre decennier. Att demonstrera, hjälpa politiska fångar eller donera till Ukraina är handlingar som kan kosta belarusierna jobbet, friheten – eller livet.
– Människor gör det med full medvetenhet om riskerna. Det är verklig styrka.
Politik diskuterades aldrig under hennes uppväxt. Det var överlevnad som gällde.
– Man lärde sig att inte lägga sig i. Staten betalade din lön – du höll tyst. Det var det outtalade sociala kontraktet. Den mentaliteten lever kvar än i dag.
Hennes make Sergei Tichanovsky, populär videobloggare, var den som först utmanade regimen. När han greps inför valet 2020 tog hon steget att kandidera i hans ställe. Han är fortfarande fängslad.
– Först gjorde jag det av kärlek till min man. Men ju fler människor jag mötte, desto mer började jag älska folket – och insåg att något höll på att förändras i Belarus.
De massiva protesterna efter det riggade valet 2020 möttes av ett brutalt våld. Regimens svar saknar motstycke i modern belarusisk historia.
– Det vi ser i dag påminner om Stalintiden. Folk grips, misshandlas, torteras och våldtas. De som är kvar i landet vågar inte ens tala illa om regimen inför sina egna barn, av rädsla för repressalier.
Trots repressionen lever motståndet vidare – ofta under ytan.
– Motståndet sker i vardagen. Och vi som lever i exil organiserar oss för att vara redo när ögonblicket kommer.
Men efter Rysslands invasion av Ukraina har världens fokus skiftat.
– Belarus glöms bort. Lukasjenko destabiliserar EU:s gränser, samarbetar med Ryssland och tjänar pengar på kriget. Att ignorera Belarus är att ge Putin fritt spelrum i Europas hjärta.
Hon uttrycker tacksamhet över det stöd som Sverige ger, bland annat till exilmedier och folkambassader.
– Sverige har varit en förebild i många avseenden. Men jag hoppas att landet vågar driva frågan ännu tydligare inom EU och FN. Belarus är inte bara ett bihang till Ukraina – det är ett eget land med en egen frihetskamp.
Hon efterlyser skarpare sanktioner, striktare efterlevnad av redan beslutade åtgärder och ett utökat stöd till den demokratiska oppositionen i exil.
– Lukasjenko är svagare än han verkar. Vi måste vara starka. Och vi måste vara redo när tiden är inne.
På frågan om när Belarus blir fritt, dröjer hon med svaret.
– Jag vet inte när. Men jag vill att mina barn ska växa upp i ett fritt Belarus. Och jag tänker inte ge upp förrän det sker.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown University, tidigare gästforskare vid Harvard, Stanford och Colombia University.
