Ljudböcker är inte böcker – de är sagor för vuxna
Storytel ökar omsättning – men både börsanalytiker och författare vill ha mer.
Jo, jag lyssnar på ljudböcker. Ja, jag är är kulturskribent. I en litteraturkritikers huvud är det en omöjlig ekvation. Ljudböcker är inte böcker, det är sagor för vuxna, ibland olidligt dåligt upplästa av en AI-hotat B-skådis i behov av brödjobb.
Nu har jag uppenbarligen närt en orm vid min barm: Ljudboksspecialisten Storytel fortsätter att öka sin omsättning och har nu 2,5 miljoner abonnenter, med en ökad intäkt på 7 procent jämfört med 2024. Visserligen hade börsanalytikerna förväntat sig mer under årets första kvartal, men ändå.
Detta sker på bekostnad av den tryckta boken som fortsätter att tappa andelar av marknaden. Inte minst fackboken som de senaste tio åren har rasat med 40 procent, enligt Kungliga bibliotekets årliga genomgång av den samlade bokutgivningen, och som släpptes i dagarna.
Att just denna typ av litteratur har svårt att överleva i dag beror på att fackböcker inte gör sig lika bra i ljudform som exempelvis romaner, enligt Historiska Medias förlagschef Lena Amurén (Sveriges Radio).
Slutsats: Fabulerade historier står sig alltså starkare i en ny audiell värld än fakta.
Vad säger det om vår samtid? I den vackraste av världar att människor är och förblir fascinerade av berättelser, oavsett form. I grottfolkens tid lär en god storyteller ha varit den som flocken ansåg vara mest lämpad som ledare. Det muntliga berättandet fanns där långt innan det skriftliga.
På minuskontot står att läskunnigheten bland unga fortsätter att sjunka drastiskt. Så till den grad att det numera talas om det som ”funktionell analfabetism” – och ett hot mot vår demokrati(Skolporten).
Negativt är också att bokens upphovsperson, det vill säga författaren, får mindre betalt per strömmad bok än per såld pappersbok (mellan 20 öre och 2 kronor enligt Författarförbundet).
Skriftspråket – och senare Gutenbergs tryckkonst – tog istället mänskligheten ett steg framåt. Nu kunde det sagda också bli det tänkta bland så många fler.
Ändå fortsätter jag att fylla mina hundpromenader, städningen, bussresorna och vindsröjningen med Marguerite Duras i lurarna – och därmed också Storytels bankkonto, inte författarnas.
***
Läs även: Stina Oscarson var en brinnande kraft
Läs även: När Maga blir ägda
Jo, jag lyssnar på ljudböcker. Ja, jag är är kulturskribent. I en litteraturkritikers huvud är det en omöjlig ekvation. Ljudböcker är inte böcker, det är sagor för vuxna, ibland olidligt dåligt upplästa av en AI-hotat B-skådis i behov av brödjobb.
Nu har jag uppenbarligen närt en orm vid min barm: Ljudboksspecialisten Storytel fortsätter att öka sin omsättning och har nu 2,5 miljoner abonnenter, med en ökad intäkt på 7 procent jämfört med 2024. Visserligen hade börsanalytikerna förväntat sig mer under årets första kvartal, men ändå.
Detta sker på bekostnad av den tryckta boken som fortsätter att tappa andelar av marknaden. Inte minst fackboken som de senaste tio åren har rasat med 40 procent, enligt Kungliga bibliotekets årliga genomgång av den samlade bokutgivningen, och som släpptes i dagarna.
Att just denna typ av litteratur har svårt att överleva i dag beror på att fackböcker inte gör sig lika bra i ljudform som exempelvis romaner, enligt Historiska Medias förlagschef Lena Amurén (Sveriges Radio).
Slutsats: Fabulerade historier står sig alltså starkare i en ny audiell värld än fakta.
Vad säger det om vår samtid? I den vackraste av världar att människor är och förblir fascinerade av berättelser, oavsett form. I grottfolkens tid lär en god storyteller ha varit den som flocken ansåg vara mest lämpad som ledare. Det muntliga berättandet fanns där långt innan det skriftliga.
På minuskontot står att läskunnigheten bland unga fortsätter att sjunka drastiskt. Så till den grad att det numera talas om det som ”funktionell analfabetism” – och ett hot mot vår demokrati(Skolporten).
Negativt är också att bokens upphovsperson, det vill säga författaren, får mindre betalt per strömmad bok än per såld pappersbok (mellan 20 öre och 2 kronor enligt Författarförbundet).
Skriftspråket – och senare Gutenbergs tryckkonst – tog istället mänskligheten ett steg framåt. Nu kunde det sagda också bli det tänkta bland så många fler.
Ändå fortsätter jag att fylla mina hundpromenader, städningen, bussresorna och vindsröjningen med Marguerite Duras i lurarna – och därmed också Storytels bankkonto, inte författarnas.
***
Läs även: Stina Oscarson var en brinnande kraft
Läs även: När Maga blir ägda