Margareta vann vinkampen – eller?

I januari 2024 ställde Margareta Lindbergh, då 94 år gammal – idag 96 och ett halvt – frågan om att få ta med sig lite vin till de festluncher som serverades en gång i månaden på Nytorgsträffen senior- och anhörigcenter. Där ville man inte fatta ett sådant beslut – trots att vin kunnat tas med och drickas vid festliga tillfällen före pandemin. 

Margareta hänvisades vidare till en högre chef som inte heller ville fatta beslut, och skrev då till Södermalms stadsdelsförvaltning. I brevet angav hon:

Vi är många som gärna skulle dricka ett glas vin till den festliga lunchen och därför framför jag önskemålet om just det: att de som så önskar får ta med sig eget vin.

Det skulle verkligen förhöja livskvaliteten och glädjen för oss som också i andra festliga sammanhang i livet är vana att dricka ett glas vin.

Nu följde nästan två års tröskande i olika instanser och på politiska möten, i sammanträden och debatter i Stadshuset och på remissrundor.

Till slut bestämdes att man skulle utreda om det möjligen kunde ges ett tillfälligt serveringstillstånd för en enda lunch: jullunchen den 19 december, med utvärdering direkt efter jul.

En vecka innan jullunchen skulle serveras hade Tillståndsenheten lämnat ett strikt reglerat tillstånd – som kostade 4 200 kronor – som ”bör anslås på väl synlig plats i lokalen”. Där anges bland annat att att evenemanget:

”…riktar sig till seniorer över 65 år. Evenemanget avser servering (försäljning) av alkoholdrycker i samband med social sammankomst (jullunch). Antal deltagare: ca 35 personer”.

Det är ju inte alls detta som Margareta Lindbergh har bett om, hon har velat ha en återgång till hur det var före pandemin då de äldre ibland kunde ta med sig lite eget vin.

Den tid, de krafter, de kostnader som hanteringen av den här frågan – som borde kunna avgöras av den som är ansvarig vid verksamheten – har kostat skattebetalarna en hel del och tagit många tjänstemäns och politikers tid i anspråk.

Debatterna i Stadshuset har pågått i timtal och varit uppvisningar i förmyndarmentalitet från hälften av partierna. Den andra hälften har ansett att politiker inte ska bestämma över om myndiga människor vill dricka ett glas vin då och då, att det ingår i den ”guldkant på tillvaron” som samtliga partier säger sig vilja ge stadens äldre befolkning.

Nu blev det alltså ett tillstånd för alkoholförsäljning på en noga markerad yta angiven i en ritning, mellan kl 12 och 14 för cirka 35 personer. Det tog nästan två år att komma fram till det. Och Polismyndigheten, Folkhälsomyndigheten och Länsstyrelsen informerades om att ett gäng seniorer ska få dricka vin och öl på en angiven yta under en tidsperiod om två timmar.

Men inte ta med sig eget vin, vad de får dricka bestäms av någon annan. Dessutom ska det serveras och säljas, vilket ju blir betydligt dyrare för dem än om de har med sig en skvätt eget vin eller en egen öl och själva häller upp dryckerna.

Lunchen gick städat till den 19 december. Den kostade 80 kronor, men för den som ville dricka ett glas starköl blev priset 135 kronor och ville man ha vin kostade den 145 kronor. Två personer övervakade det hela, en person från Tillståndsenheten och en person som sades ha gått en specialkurs i alkohollagstiftning.

Utvärdering ska ske direkt efter julhelgen, har det sagts. På plats var också äldreborgarrådet Torun Boucher (V), ordförande i Södermalms stadsdelsnämnd Anders Göransson (S), och Emilia Bjuggren, ny S-ledare i Stockholms stad liksom oppositionsborgarrådet Andréa Hedin (M), som varit engagerad i frågan under lång tid.

Så här krångligt ska det inte vara i ett fritt land.

Margareta säger: ”I Bibeln talas om hur David segrade över Goliat. Men här segrade Goliat över David”.

Merit Wager är bland annat skribent och har i över tjugo år skrivit om migration och andra samhällsfrågor.