Maslow och hans nötta behovstrappa

Människan är inte dum, hon är dummare, suckar jag efter att ha sett det sista avsnittet av tre av en SVT-dokumentär med titeln Hatet. Döm mig inte för hårt för att min förmåga att se med förståelse och medkänsla på mina medmänniskor just nu inte är speciellt stor. Ibland är det lätt att bli misantrop.

Dokumentären handlar om influencers och jag tänker inte nämna någon vid namn, alla som sett serien vet, resten av er har förmodligen läst om den. Dessa influencers har många följare, huvudpersonen har 1,2 miljoner. Det handlar om att visa upp sitt liv på youtube men också om bråk och gräl, förtal och spekulationer som drabbat oskyldiga människor hårt när de fått hot och hat av följarna som vill stödja sin ”idol”. Dessa videos framförs i mitt tycke med gap, svordomar och trams men – det verkar intressera miljontals människor fast det är att likna vid struntet som skriks vid ett fylleslag när klockan nått fem på morgonen. I kärnan av detta rör det sig om pengar, tillräckligt många följare ger sponsorpengar som kan vara miljonbelopp varje månad.

Jag undrar nu inte så mycket över de som är influencers, utan över följarna. Har de inget eget liv? Hur kan det groteska och vulgära vara så intressant? Finns inga åtminstone lite högre mentala krav på underhållning? Eller har det dysfunktionella skolsystemet under många år skapat medborgare som inte har tillräckliga kognitiva färdigheter för att ägna sig åt annat än vulgariteter? Samtidigt som så många enligt rapporter känner känslor av meningslöshet och den psykiska ohälsan är utbredd.

Skäll mig för elitist, det gör mig inget, jag är gammal nog att känna mig själv. Men det jag också tänker på är det att alla, troligen även i dagens skolsystem, får lära sig Maslows teori om behovstrappan. Den där det nedersta steget är mat, törst, sömn. Steg två är trygghet till liv och lem, steg tre sociala sammanhang. De tre stegen är de fysiologiska behoven. Steg fyra och fem hör till utvecklingsbehoven, det handlar om självrespekt, respekt från andra och självförverkligande. Ja, jag vet att stegen kan variera i vikt och att själva teorin också är kritiserad. Men som modell är den tankeväckande.

De flesta som lever i Sverige har de fysiologiska behoven uppfyllda. De är också förutsättningen för att människor ska kunna ägna sig åt självförverkligande. Att de slipper slita i sitt anletes svett för att få mat, värme, trygghet och tak över huvudet. Självförverkligande behöver inte vara något märkvärdigt men vill man studera till civilingenjör finns möjligheten. Vill man lära sig spela cello finns fritid att göra det. Vill man fördjupa sig i böcker är biblioteken fulla av dem. Det är möjligt att jobba och spara pengar till en dröm, ett hus, en resa eller en bil. Naturvänner har sällan naturen längre än en bussresa bort. 

Men vad gör folk när de får en massa tid? De sitter och glor i telefonen på youtube-videos, skriver hot och hat och förtal till människor de inte känner.

Danskarna har ett utmärkt ord för det – åndssvagt. Det kan betyda löjligt, dumt, idiotiskt, men jag gör gärna en direkt översättning – andesvagt. Svagt i anden. Och kan bara konstatera att de översta trappstegen i Maslows behovstrappa är nernötta, färgen är bortskavd ner till träflisorna. 

Ingrid Kampås är författare, litterär översättare och frilansredaktör