Moderater, sex och ett vansinnigt beslut
Statsministerns parti har rört ihop samhällets sfärer nu igen, skriver Klara Klingspor.
Från och med den första juli ska sexköpslagen omfatta handel med sexuella tjänster på distans. Vi talar om erotik utan fysisk kontakt. I går röstade riksdagen bifall.
En moderat ledamot, Mikael Damsgaard, klädde ut moralismen till princip i kammardebatten. ”Det som är olagligt i verkliga livet ska vara olagligt online.”
Verkliga livet alltså – men vems? Det mesta pekar mot att riksdagens verklighet och verkligheten för de medborgare som träffas av lagen inte är en och samma och jag undrar hur ett parlament, som genom könstillhörighetslagen luckrar upp biologiska elementa, ser på kroppslig autonomi och objektiv sanning.
Beslutet signalerar poesins värld. ”En politisk stat som verkligen liknade en fin dikt vore skräckens mardröm /…/ varje överflödig person skulle man vara tvungen att utrota, och de som tilläts leva skulle förbjudas att byta arbete.”
Så skriver W H Auden i ett prosastycke jag överväger att projicera på himlen över Helgeandsholmen.
Kanske beror snedsprånget på att ledamöterna är illitterata, främmande för metrik och därför främmande för människans formbundenhet. Hur ska man annars förklara att kön ska få bytas online men inte utbytas online? Hur ska man förklara att kroppen å enda sidan är identitetsstyrd lervälling och å andra sidan ägd av utomståendes uppfattning om erotiska gränser?
Man kan inte. Och det är inte bra.
Höken och flygaren hörde till Audens återkommande idealistiska symboler. På samma sätt bildsatte fågeljävlar – måsar – Moderaterna under Gösta Bohmans och Hans L Zetterbergs epok. När denne 2011 föreläste till den förstnämndes ära fick lagstiftare en redig maning: ”Pröva alltid om ärendet i allt väsentligt gäller en annan samhällssfär än politiken, som t. ex. marknaden, kunskapssektorn, moralen. Måste verkligen den politiska sfären lägga sig i?”
Zetterberg gillade sfärer. Religion här, kultur där, och moral på behörigt avstånd från hela klabbet. Det är inte politikens sak att imitera skaldens förhållningssätt. Att kombinera drömmar om ett mönstersamhälle med idéer om makt, förövare och offer bereder måhända väg för herran, men berg sjunker inte i from tro, något socialantropologen Petra Östergren visat. Det tycks ha gått riksdagen förbi. Det var det där med verkligheten och livet.
”Vad anser ni om England, detta vårt land där inte en enda människa är frisk?” undrar Auden i The Orators och talar rakt in den samtida begreppsförvirring som får vän av spontan ordning att snegla mot vandelns sjuka skyar.
Det är som sagt inte bra.
Stop all the clocks, Moderaterna, vrid visarna åter till åren då ni föredrog högtflygande individer framför lättfotade förbud.
Klara Klingspor är kulturskribent.
Från och med den första juli ska sexköpslagen omfatta handel med sexuella tjänster på distans. Vi talar om erotik utan fysisk kontakt. I går röstade riksdagen bifall.
En moderat ledamot, Mikael Damsgaard, klädde ut moralismen till princip i kammardebatten. ”Det som är olagligt i verkliga livet ska vara olagligt online.”
Verkliga livet alltså – men vems? Det mesta pekar mot att riksdagens verklighet och verkligheten för de medborgare som träffas av lagen inte är en och samma och jag undrar hur ett parlament, som genom könstillhörighetslagen luckrar upp biologiska elementa, ser på kroppslig autonomi och objektiv sanning.
Beslutet signalerar poesins värld. ”En politisk stat som verkligen liknade en fin dikt vore skräckens mardröm /…/ varje överflödig person skulle man vara tvungen att utrota, och de som tilläts leva skulle förbjudas att byta arbete.”
Så skriver W H Auden i ett prosastycke jag överväger att projicera på himlen över Helgeandsholmen.
Kanske beror snedsprånget på att ledamöterna är illitterata, främmande för metrik och därför främmande för människans formbundenhet. Hur ska man annars förklara att kön ska få bytas online men inte utbytas online? Hur ska man förklara att kroppen å enda sidan är identitetsstyrd lervälling och å andra sidan ägd av utomståendes uppfattning om erotiska gränser?
Man kan inte. Och det är inte bra.
Höken och flygaren hörde till Audens återkommande idealistiska symboler. På samma sätt bildsatte fågeljävlar – måsar – Moderaterna under Gösta Bohmans och Hans L Zetterbergs epok. När denne 2011 föreläste till den förstnämndes ära fick lagstiftare en redig maning: ”Pröva alltid om ärendet i allt väsentligt gäller en annan samhällssfär än politiken, som t. ex. marknaden, kunskapssektorn, moralen. Måste verkligen den politiska sfären lägga sig i?”
Zetterberg gillade sfärer. Religion här, kultur där, och moral på behörigt avstånd från hela klabbet. Det är inte politikens sak att imitera skaldens förhållningssätt. Att kombinera drömmar om ett mönstersamhälle med idéer om makt, förövare och offer bereder måhända väg för herran, men berg sjunker inte i from tro, något socialantropologen Petra Östergren visat. Det tycks ha gått riksdagen förbi. Det var det där med verkligheten och livet.
”Vad anser ni om England, detta vårt land där inte en enda människa är frisk?” undrar Auden i The Orators och talar rakt in den samtida begreppsförvirring som får vän av spontan ordning att snegla mot vandelns sjuka skyar.
Det är som sagt inte bra.
Stop all the clocks, Moderaterna, vrid visarna åter till åren då ni föredrog högtflygande individer framför lättfotade förbud.
Klara Klingspor är kulturskribent.
