MP:s Amanda Lind spendersam i SVT:s 30 minuter
Det bor en liten nationalist under rastafaritårtan.
Toppbild: SVT
Brukar de inte vara världsmedborgare? undrade man förbryllat när Miljöpartiets språkrör Amanda Lind uppträdde i SVT:s 30 minuter på torsdagskvällen.
Inför en skeptisk Anders Holmberg vidhöll hon att svenska skattebetalare bör stödja konkursade Northvolt med ännu mer kapital. Att fyra AP-fonder har förlorat 5,8 miljarder kronor i pensionspengar borde få varningsklockor att ringa även i gröna öron. Men eftersom man inte ska ”släppa taget om visionen om batteriproduktion i Europa” och EU just har lagt ett paket med ännu mer pengar så ska man tydligen hålla sig framme. ”Klart vi ska vara med på den resan!” tryckte Amanda Lind in som ett triumfatoriskt sista soundbite.
Vi, det är alltså Sverige. Det bor en liten nationalist under rastafaritårtan.
Problemet med stora industristöd är att det finns andra som är bättre på det. Mycket bättre. Olyckligtvis är det Kina och USA, när det kommer till batterier. Det blir ett dyrt chicken race för Sverige och EU. För planeten spelar det ju ingen roll om det är Skellefteå eller Peking som tillverkar batterierna.
De kan rentav produceras av kineser i Ungern. Kineser är också människor och ungrarna med, även om de är tämligen kassa européer.
Medarbetarna på Northvolt kommer från hela världen, men det viktigaste för Amanda Lind är alltså att de stannar i just Skellefteå. Ränderna går aldrig ur en lokalpolitiker. Kanske finns det andra jobb som de avskedade Northvoltarna kan ta där? Några som inte kostar statskassan flera miljarder till? En tanke bara.
Bättre gick det för språkröret under nästan 20 utmattande minuter om bränslepriser. Det finns två sätt för politiker att få väljarna emot sig, det ena är att ljuga och det andra att tala sanning. ”Acceptansen för klimatpolitiken kan inte bygga på att det är billigt för alla”, sa Amanda Lind föredömligt ärligt.
Onödigt ärligt, faktiskt. Nog för att tre extra kronor på dieselpriset skulle göra en körning mellan Stockholm och Kalmar 60 kronor dyrare med mitt hushålls sunkiga gamla Volvo V60.
Men som avstånd mellan acceptabel kostnad och fullständig ekonomisk ruin är det inte helt trovärdigt, åtminstone inte i 20 minuter.
Med Amanda Lind som språkrör har Miljöpartiet mantalsskrivit sig ovanför riksdagsspärren. SVT:s 30 minuter ändrade nog inte den saken.
Brukar de inte vara världsmedborgare? undrade man förbryllat när Miljöpartiets språkrör Amanda Lind uppträdde i SVT:s 30 minuter på torsdagskvällen.
Inför en skeptisk Anders Holmberg vidhöll hon att svenska skattebetalare bör stödja konkursade Northvolt med ännu mer kapital. Att fyra AP-fonder har förlorat 5,8 miljarder kronor i pensionspengar borde få varningsklockor att ringa även i gröna öron. Men eftersom man inte ska ”släppa taget om visionen om batteriproduktion i Europa” och EU just har lagt ett paket med ännu mer pengar så ska man tydligen hålla sig framme. ”Klart vi ska vara med på den resan!” tryckte Amanda Lind in som ett triumfatoriskt sista soundbite.
Vi, det är alltså Sverige. Det bor en liten nationalist under rastafaritårtan.
Problemet med stora industristöd är att det finns andra som är bättre på det. Mycket bättre. Olyckligtvis är det Kina och USA, när det kommer till batterier. Det blir ett dyrt chicken race för Sverige och EU. För planeten spelar det ju ingen roll om det är Skellefteå eller Peking som tillverkar batterierna.
De kan rentav produceras av kineser i Ungern. Kineser är också människor och ungrarna med, även om de är tämligen kassa européer.
Medarbetarna på Northvolt kommer från hela världen, men det viktigaste för Amanda Lind är alltså att de stannar i just Skellefteå. Ränderna går aldrig ur en lokalpolitiker. Kanske finns det andra jobb som de avskedade Northvoltarna kan ta där? Några som inte kostar statskassan flera miljarder till? En tanke bara.
Bättre gick det för språkröret under nästan 20 utmattande minuter om bränslepriser. Det finns två sätt för politiker att få väljarna emot sig, det ena är att ljuga och det andra att tala sanning. ”Acceptansen för klimatpolitiken kan inte bygga på att det är billigt för alla”, sa Amanda Lind föredömligt ärligt.
Onödigt ärligt, faktiskt. Nog för att tre extra kronor på dieselpriset skulle göra en körning mellan Stockholm och Kalmar 60 kronor dyrare med mitt hushålls sunkiga gamla Volvo V60.
Men som avstånd mellan acceptabel kostnad och fullständig ekonomisk ruin är det inte helt trovärdigt, åtminstone inte i 20 minuter.
Med Amanda Lind som språkrör har Miljöpartiet mantalsskrivit sig ovanför riksdagsspärren. SVT:s 30 minuter ändrade nog inte den saken.