MP:s Märta Stenevi gör en prins Harry
Hämnas på partiet i ny bok.
Allt finns där. Omgivningens svek, på gränsen till förräderi. Anonyma läckor som det inte går att försvara sig emot. Ilskan, tunnelseendet. Oförmågan att se sig själv, ångesten och självmordstankarna, paranoian, det växande behovet att fly för att bli fri. Men prins Harry hade en av världens skickligaste spökskrivare till sin bok ”Spare” (2023).
Ensam har han klarat sig mycket sämre. Nästan undantagslöst har alla intervjuer han gjort blivit katastrofer.
Om det förra MP-språkröret Märta Stenevi har fört pennan själv får vi se den 26 maj när hennes bok släpps. I en banger till intervju i DN, publicerad på tisdagen som puff för boken, gör det tidigare språkröret upp med sig själv. Men mest av allt med sitt förment gräsrotsdemokratiska parti. Där står de informella maktordningarna lika tätt som i alla andra organisationer, de är bara svårare att konfrontera eftersom de inte antas existera.
(Just det var nog enklare i det brittiska hovet. Annars tycks mönstren vara identiska.)
Riktigt avslappnad kände sig Märta Stenevi symptomatiskt nog bara med ungdomsförbundarna, som garanterat inte kunde konkurrera med henne. Då kände hon sig trygg.
Meghan Markle har blivit känd som ”en Hitler på höga klackar” som går runt och skäller tills vuxna män är upplösta i tårar. Hennes symbiotiske partner prins Harry rapporteras vara helt oförmögen att uppfatta något av detta. Märta Stenevi påstods för sin del utöva ett ”toxiskt” ledarskap i Miljöpartiet, men kan själv inte minnas något annat än några bisatser som varit för skarpa vid ett eller annat tillfälle.
Men Meghan hade liksom Stenevi självmordstankar och prinsessan Diana var bulimisk precis som MP:s språkrör som dövade ångesten med kopiösa mängder godis som hon sedan gick ut och kräktes upp. Det är en naken och respektingivande bekännelse om vådan av att vara fel person på fel jobb, fast man trodde att man var perfekt.
I den här typen av historier går det aldrig att hitta samsyn. Stjärnor kommer aldrig att passa in i gamla strukturer, långvägaren är nio gånger av tio det bättre ledarvalet. Ett mycket litet antal individer lyckas av egen kraft få en hel organisation att förändras, äga sitt eget ledarskap och förändra en hel kultur. Det är inte konstigare än så.
Och om det är någon tröst för Märta Stenevi så har hon nog lättare att hitta ett nytt jobb än prins Harry.
Allt finns där. Omgivningens svek, på gränsen till förräderi. Anonyma läckor som det inte går att försvara sig emot. Ilskan, tunnelseendet. Oförmågan att se sig själv, ångesten och självmordstankarna, paranoian, det växande behovet att fly för att bli fri. Men prins Harry hade en av världens skickligaste spökskrivare till sin bok ”Spare” (2023).
Ensam har han klarat sig mycket sämre. Nästan undantagslöst har alla intervjuer han gjort blivit katastrofer.
Om det förra MP-språkröret Märta Stenevi har fört pennan själv får vi se den 26 maj när hennes bok släpps. I en banger till intervju i DN, publicerad på tisdagen som puff för boken, gör det tidigare språkröret upp med sig själv. Men mest av allt med sitt förment gräsrotsdemokratiska parti. Där står de informella maktordningarna lika tätt som i alla andra organisationer, de är bara svårare att konfrontera eftersom de inte antas existera.
(Just det var nog enklare i det brittiska hovet. Annars tycks mönstren vara identiska.)
Riktigt avslappnad kände sig Märta Stenevi symptomatiskt nog bara med ungdomsförbundarna, som garanterat inte kunde konkurrera med henne. Då kände hon sig trygg.
Meghan Markle har blivit känd som ”en Hitler på höga klackar” som går runt och skäller tills vuxna män är upplösta i tårar. Hennes symbiotiske partner prins Harry rapporteras vara helt oförmögen att uppfatta något av detta. Märta Stenevi påstods för sin del utöva ett ”toxiskt” ledarskap i Miljöpartiet, men kan själv inte minnas något annat än några bisatser som varit för skarpa vid ett eller annat tillfälle.
Men Meghan hade liksom Stenevi självmordstankar och prinsessan Diana var bulimisk precis som MP:s språkrör som dövade ångesten med kopiösa mängder godis som hon sedan gick ut och kräktes upp. Det är en naken och respektingivande bekännelse om vådan av att vara fel person på fel jobb, fast man trodde att man var perfekt.
I den här typen av historier går det aldrig att hitta samsyn. Stjärnor kommer aldrig att passa in i gamla strukturer, långvägaren är nio gånger av tio det bättre ledarvalet. Ett mycket litet antal individer lyckas av egen kraft få en hel organisation att förändras, äga sitt eget ledarskap och förändra en hel kultur. Det är inte konstigare än så.
Och om det är någon tröst för Märta Stenevi så har hon nog lättare att hitta ett nytt jobb än prins Harry.
