När blir det studiero i landet Skolstök?
Bara 50 procent av eleverna kan koncentrera sig i klassrummet. Hur kan det få pågå?
Toppbild: Skolverket
Skolverkets senaste rapport ”Attityder till skolan", presenterad idag, ger en sorglig lägesbild. Endast hälften av eleverna upplever att de alltid eller oftast kan koncentrera sig på lektionerna. Cirka 30 procent svarar att de kan göra det ibland och omkring 15 procent svarar sällan eller aldrig. Cirka tre av tio elever på mellan- och högstadiet upplever att de alltid eller ofta blir störda av hög ljudnivå på lektionerna.
Det är svårare för vissa. Tjejer har sämre studiero än killar. Elever på fristående skolor har sämre studiero än elever på kommunala skolor. Elever med utländsk bakgrund har sämre studiero än elever med svensk bakgrund. Elever med låg andel högutbildade föräldrar har sämre studiero än elever hög andel högutbildade föräldrar.
“Det ska inte spela roll var du kommer från, i vilken familj du är född och vilken skola du går på”, säger Thomas Furusten från Skolverket i pressmeddelandet för rapporten. Jaså? Hur många gånger ska problemet med skolstök påpekas innan det händer något, i så fall? Hur många gånger ska det slås fast att det drabbar elever ojämnt? Den frågan får de ansvariga huvudmännen gärna svara på. De allvarliga bristerna med studieron i klassrummet påverkar kunskapsinhämtningen.
Pisachefen Andreas Schleicher sammanfattade problemet med svensk skola utmärkt när han intervjuades i december 2023: “Ni har en majoritet av elever som säger att de inte lyssnar på vad lärarna säger. De är oengagerade. Det är oväsen och oordning.”
Det är enkelt att klaga på Skolverket för både det ena och det andra, men att anklaga dem för problemet vore att skjuta budbäraren.
Det finns många samverkande yttre orsaker på systemnivå till detta, men den viktigaste handlar om något mycket mer svårgripbart, nämligen ett avståndstagande och en misskreditering av det auktoritativa ledarskapet, där ord och beteenden som bygger på respekt, uppförandekoder, disciplin och ordning har avfärdats som något som står i motsats till ett elevdemokratiskt skolsystem.
Jag är övertygad om att de många olika skolutredningar som har presenterats eller är på gång kan göra stor skillnad för kunskapsresultat, trygghet och studiero. Men det kommer kräva ett parallellt psykologiskt och kulturellt omtag i synen på skolan som institution. Det omtaget måste professionen äga.
Skolverkets senaste rapport ”Attityder till skolan”, presenterad idag, ger en sorglig lägesbild. Endast hälften av eleverna upplever att de alltid eller oftast kan koncentrera sig på lektionerna. Cirka 30 procent svarar att de kan göra det ibland och omkring 15 procent svarar sällan eller aldrig. Cirka tre av tio elever på mellan- och högstadiet upplever att de alltid eller ofta blir störda av hög ljudnivå på lektionerna.
Det är svårare för vissa. Tjejer har sämre studiero än killar. Elever på fristående skolor har sämre studiero än elever på kommunala skolor. Elever med utländsk bakgrund har sämre studiero än elever med svensk bakgrund. Elever med låg andel högutbildade föräldrar har sämre studiero än elever hög andel högutbildade föräldrar.
“Det ska inte spela roll var du kommer från, i vilken familj du är född och vilken skola du går på”, säger Thomas Furusten från Skolverket i pressmeddelandet för rapporten. Jaså? Hur många gånger ska problemet med skolstök påpekas innan det händer något, i så fall? Hur många gånger ska det slås fast att det drabbar elever ojämnt? Den frågan får de ansvariga huvudmännen gärna svara på. De allvarliga bristerna med studieron i klassrummet påverkar kunskapsinhämtningen.
Pisachefen Andreas Schleicher sammanfattade problemet med svensk skola utmärkt när han intervjuades i december 2023: “Ni har en majoritet av elever som säger att de inte lyssnar på vad lärarna säger. De är oengagerade. Det är oväsen och oordning.”
Det är enkelt att klaga på Skolverket för både det ena och det andra, men att anklaga dem för problemet vore att skjuta budbäraren.
Det finns många samverkande yttre orsaker på systemnivå till detta, men den viktigaste handlar om något mycket mer svårgripbart, nämligen ett avståndstagande och en misskreditering av det auktoritativa ledarskapet, där ord och beteenden som bygger på respekt, uppförandekoder, disciplin och ordning har avfärdats som något som står i motsats till ett elevdemokratiskt skolsystem.
Jag är övertygad om att de många olika skolutredningar som har presenterats eller är på gång kan göra stor skillnad för kunskapsresultat, trygghet och studiero. Men det kommer kräva ett parallellt psykologiskt och kulturellt omtag i synen på skolan som institution. Det omtaget måste professionen äga.