När en stat töms inifrån

Irak är i dag ett av de tydligaste exemplen på hur en stat kan urholkas inifrån utan att formellt kollapsa. Institutionerna står kvar, titlarna består – men beslutskraften ligger alltmer utanför de officiella strukturerna.

Den 4 december rapporterade Reuters att Iraks officiella tidning publicerat ett beslut om att frysa tillgångar kopplade till Hizbollah och Houthirörelsen, två grupper som av flera stater klassas som terrororganisationer. Bara några dagar senare drogs beslutet tillbaka med förklaringen att publiceringen varit ett ”misstag”.

Men sådant är inte misstag. Det är ett symtom på att staten inte längre kontrollerar sina egna beslut. I fungerande rättsstater markerar den officiella tidningen slutpunkten för ett beslut. I dagens Irak har den blivit början på statens upplösning.

Episoden är inte isolerad. Den är del av ett större mönster där politisk islam – i både sunnitisk och shiitisk form – skapar parallella maktstrukturer som gradvis försvagar, kringgår eller ersätter staten.

Den shiitiska varianten är knuten till Irans idé om Wilayat al-Faqih och representeras av aktörer som Hizbollah i Libanon och de Iran-stödda miliserna i Irak och Jemen. Den sunnitiska varianten vilar på Muslimska brödraskapets politiska projekt, som i flera arabländer fått inflytande över regeringar, säkerhetsapparater och civilsamhälle.

Teologiskt är modellerna olika – men metoden densamma: religionen överordnas staten, och lojaliteten följer ideologin snarare än nationen.

Formellt har Irak allt som kännetecknar en modern stat: president, parlament, regering och domstolar. Men i praktiken fattas avgörande beslut utanför dessa institutioner – av miliser och religiösa centra vars intressen ofta ligger bortom landets gränser. I många fall väger banden till Teheran tyngre än banden till Bagdad.

Därför är det möjligt att:

– statschefer får reda på beslut via sociala medier

– ministerier saknar kontroll över sina egna siffror

– hemliga dokument cirkulerar innan de når ansvariga myndigheter

– juridiska beslut ändras efter tryck från väpnade grupper

Det handlar inte om bristande administration utan om avsaknaden av ett statligt centrum.

Ett exempel på förvirring som politisk metod skedde den 26 november, då ett läckt dokument från Högsta domstolsrådets kansli beordrade rättsliga åtgärder mot personer som kritiserar den Iranvänliga politiska ordningen. När dokumentet väckte skandal svarade rådet med att bestraffa tjänstemannen som undertecknat beslutet, samtidigt som man påstod att han agerat utan tillstånd – trots att han själv hänvisade till direkt order från sin överordnade.

Två motsägelsefulla beslut, inom två veckor, från samma institution. Det är så ett system fungerar när staten inte längre är den yttersta auktoriteten.

Irak är inte unikt. I flera arabländer har politisk islam skapat system där statens mest grundläggande funktioner – lag, våldsmonopol, beslutsmakt – konkurreras ut av ideologiska nätverk och väpnade grupper. Resultatet blir en stat som existerar på papperet men i praktiken töms på innehåll.

Det som saknas är inte en ny regering utan en ny idé om vad en stat är. I stabila demokratier leder fel till ansvarstagande, men i Irak leder de till bortförklaringar, krishantering och interna maktkamper.

Irak saknar inte ännu en regeringsombildning. Vad som saknas är återuppbyggnaden av själva idén om staten: en stat som står över vapnen, över miliserna och över de religiösa strukturer som i dag dikterar dess riktning.

Tills detta sker kommer Irak – liksom andra stater i regionen – inte att styras som nationer, utan administreras av osynliga maktstrukturer vars lojaliteter ligger bortom deras gränser.

Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut.