När Svenska Dagbladet blev en mittentidning
När etablerade medier uppfattas som likriktade och fjärmade från stora delar av befolkningen söker sig läsarna vidare.
Svenska Dagbladet var en gång det borgerliga flaggskeppet. I dag är tidningen något annat. Förtroendet bland tydliga högerväljare har rasat från 46 till 29 procent sedan 2022. Det visar en sammanställning av uppgifter från Medieakademin som Kvartal gjort.
Det är ett dramatiskt tapp och en del av ett större mönster. Dagens Nyheter, TV4 och public service tappar också i samma grupp. Bland högerväljare ligger förtroendet för SVT och Sveriges Radio kring drygt 30 procent och har sjunkit tydligt över tid. Högern vänder sig bort från de etablerade medierna.
Det handlar inte om en enskild fråga utan om en bredare förskjutning. Vi vet att samma mönster återfinns i SOM-institutets undersökningar. Förtroendet för public service är en rutschkana med toppen hos Vänsterpartiet och botten hos Sverigedemokraterna. Men just Svenska Dagbladet förtjänar ändå lite extra uppmärksamhet.
Svenska Dagbladet uppfattas inte längre som en högerröst utan som en del av ett liberalt mittfält. Ledarsidan driver liberala borgerliga perspektiv och helheten formas av urban vänsterliberal nyhetsvärdering, urval och tonläge. Där har tidningen närmat sig Dagens Nyheters gamla position. Dagens Nyheter tycks i stället ha vandrat över mittlinjen i svensk politik och återfinns nu strax till vänster.
I dag framstår DN och SvD som två liberala tidningar på var sin sida om mitten. Hela den gamla svenska dominerande politiska motsättningen har förskjutits och pressen följer med. Socialdemokrater, socialister och vänsterliberaler finner sig plötsligt på samma planhalva. Tidigare var ju vänsterliberaler till höger om mittlinjen. Samtidigt har högerpubliken rört sig åt ett annat håll. För om högern inte längre läser SvD eller DN, vad läser den då?
Sannolikt är svaret nätplattformar, poddar, medborgarjournalistik och sociala medier. Aktörer som Riks, 100% och Bulletin har på kort tid etablerat sig som betydande kanaler. Samtidigt vinner publikationer som Fokus och Kvartal förtroende, inte genom att vara höger, men genom bredd, fördjupning och perspektiv som många upplever saknas i de stora redaktionerna.
Detta är ett grundläggande skifte. När etablerade medier uppfattas som likriktade och fjärmade från stora delar av befolkningen söker sig läsarna vidare. Men det är också ett tecken på att svensk media rör sig i takt med den politiska utvecklingen, så som det har varit sedan dagspressens genombrott. När en ny högerrörelse växer fram kan inte de gamla medierna fånga upp konsumenterna utan tvingas röra sig vänsterut. Ett tomrum uppstår och fylls av nya medier.
Den kommande valrörelsen blir den första där denna utveckling slår igenom fullt ut i Sverige. För första gången tycks en stor del av högerväljarna vara på väg att överge de gamla medierna som primär informationskälla. Det förändrar inte bara medielandskapet utan också de politiska spelreglerna.
Svenska Dagbladet har inte nödvändigtvis aktivt valt bort högern. Men genom sina prioriteringar och sin positionering har tidningen lämnat rollen som högerns flaggskepp. Till deras försvar kan sägas att även högern har – så att säga – lämnat högern. I tomrummet uppstod ett nytt parti.
Sett på detta vis har ingenting egentligen hänt i mediernas grundläggande samspel med politiska krafter. Den liberala dagspressen och arbetarpressen växte fram på samma sätt som de nya högermedierna växer fram. Historien upprepas.
Ett problem är dock att detta ibland leder till förvirring och ibland till medveten politisk positionering. Om du är vänsterdebattör är det så klart inte trevligt att behöva medge att Svenska Dagbladet inte ens på ledarplats längre är höger. Och de som lever med föreställningen att Dagens Nyheter är höger får verkligt stora problem med sin världsbild.
Carl Eos är skribent med bakgrund som förhandlare på fackförbund. Han ger ut romaner under pseudonymen Teodor Gustafsson och är senior fellow vid tankesmedjan Oikos.
