Numera går akademiker och Hamassympatisörer i första maj-tågen
Det är inte för de svenska arbetarna första maj-tågen demonstrerar numera, men med Johan Lindholm vid rodret har LO äntligen vänt blad.
Toppbild: TT
Urban Pettersson är ordförande i LO-facket Elektrikerna. I ett brev till sina medlemmar som postades den 1 maj skriver Urban:
"Vi i Elektrikerna har alltid krävt och kommer fortsätta att kräva en bättre morgondag än gårdag. Och för att morgondagen ska kunna bli bättre behöver våra kollektivavtal både skyddas och förbättras."
Vilket i mina ögon är en bra sammanfattning av denna helgdags svenska själ. Det är det arbetande kollektivets morgondag som står i centrum. Vilket demonstrationstågen som drar genom städer och samhällen vill förkroppsliga. De största demonstrationstågen i Sverige arrangeras numera av Vänsterpartiet; ett parti som har betydligt större andel akademiker- än arbetarväljare. Och tyvärr; med många inresta Hamasvänner under fanorna. Första maj kan kort sagt firas på många olika sätt. En del är mer för invärtes bruk och inte så mycket att bry sig om för det arbetande Sveriges individer. Annat är viktigare.
Johan Lindholm valdes för knappt ett år sedan till ordförande i LO. I den rollen debuterade han som förstamajtalare i år. Från talarstolarna i Sundbyberg och i Stockholm sa han som det var och är: ”Finns det arbetslösa i Sverige som kan få jobben ska jobben gå till dem”.
Dagens modell för arbetsinvandring gör det enkelt för företag att på ibland olagliga och ofta omoraliska grunder plocka in lågavlönade arbetare från länder utanför EU.
"Företagen bryr sig inte om hur det pressar villkoren för alla arbetare i Sverige", sa Johan Lindholm.
Så är det. Det sorgliga är att under några av de senare åren har inte heller LO brytt sig om hur låglönekonkurrensen tillåtits breda ut sig i Sverige. Det partipolitiskt motiverade motståndet mot SD: s framsteg i arbetarleden förmörkade omdömet hos LO. Att förgylla och/eller relativisera den mycket stora invandringens negativa påverkan på samhälle och arbetsliv sågs som viktigare än att ta itu med de växande problemen med kriminalitet och avtalsbrott. Men med Johan Lindholm vid rodret har LO vänt blad. Vilket bådar gott för kollektivets morgondagar.
Socialdemokraterna har styrt Sverige under 75 av de senaste 100 åren. Vilket aldrig har hindrat partiet från att marschera under samhällskritiska banderoller på första maj. Vilket är mer sunt än skumt. Makten ska inte sopa problemen under mattan. Då är det snart någon annan som styr. Vilket S just nu upplever.
Partiledaren Magdalena Andersson förstamajtalade i Malmö. Hennes viktigaste budskap var ett förslag om "arbetarpension" som ska gynna alla de arbetare som börjar arbeta direkt efter gymnasiet. Antalet arbetade år, och inte bara livsinkomsten, ska ge större pensionsinkomster. Ett bra förslag som både kan ses som självkritik av en gårdag som borde varit bättre och som ett hopp om en bättre morgondag för det arbetande kollektivet i vårt land.
Urban Pettersson är ordförande i LO-facket Elektrikerna. I ett brev till sina medlemmar som postades den 1 maj skriver Urban:
”Vi i Elektrikerna har alltid krävt och kommer fortsätta att kräva en bättre morgondag än gårdag. Och för att morgondagen ska kunna bli bättre behöver våra kollektivavtal både skyddas och förbättras.”
Vilket i mina ögon är en bra sammanfattning av denna helgdags svenska själ. Det är det arbetande kollektivets morgondag som står i centrum. Vilket demonstrationstågen som drar genom städer och samhällen vill förkroppsliga. De största demonstrationstågen i Sverige arrangeras numera av Vänsterpartiet; ett parti som har betydligt större andel akademiker- än arbetarväljare. Och tyvärr; med många inresta Hamasvänner under fanorna. Första maj kan kort sagt firas på många olika sätt. En del är mer för invärtes bruk och inte så mycket att bry sig om för det arbetande Sveriges individer. Annat är viktigare.
Johan Lindholm valdes för knappt ett år sedan till ordförande i LO. I den rollen debuterade han som förstamajtalare i år. Från talarstolarna i Sundbyberg och i Stockholm sa han som det var och är: ”Finns det arbetslösa i Sverige som kan få jobben ska jobben gå till dem”.
Dagens modell för arbetsinvandring gör det enkelt för företag att på ibland olagliga och ofta omoraliska grunder plocka in lågavlönade arbetare från länder utanför EU.
”Företagen bryr sig inte om hur det pressar villkoren för alla arbetare i Sverige”, sa Johan Lindholm.
Så är det. Det sorgliga är att under några av de senare åren har inte heller LO brytt sig om hur låglönekonkurrensen tillåtits breda ut sig i Sverige. Det partipolitiskt motiverade motståndet mot SD: s framsteg i arbetarleden förmörkade omdömet hos LO. Att förgylla och/eller relativisera den mycket stora invandringens negativa påverkan på samhälle och arbetsliv sågs som viktigare än att ta itu med de växande problemen med kriminalitet och avtalsbrott. Men med Johan Lindholm vid rodret har LO vänt blad. Vilket bådar gott för kollektivets morgondagar.
Socialdemokraterna har styrt Sverige under 75 av de senaste 100 åren. Vilket aldrig har hindrat partiet från att marschera under samhällskritiska banderoller på första maj. Vilket är mer sunt än skumt. Makten ska inte sopa problemen under mattan. Då är det snart någon annan som styr. Vilket S just nu upplever.
Partiledaren Magdalena Andersson förstamajtalade i Malmö. Hennes viktigaste budskap var ett förslag om ”arbetarpension” som ska gynna alla de arbetare som börjar arbeta direkt efter gymnasiet. Antalet arbetade år, och inte bara livsinkomsten, ska ge större pensionsinkomster. Ett bra förslag som både kan ses som självkritik av en gårdag som borde varit bättre och som ett hopp om en bättre morgondag för det arbetande kollektivet i vårt land.