En eftermiddag när jag satt på mitt kontor kom en arg pappa in. Det framkom inte varför han var arg men han skrek att jag var en jävla fitta och att jag borde banta. Hade detta hänt efter den andra juli i år så hade föräldern kunnat bli dömd för kränkning av tjänsteman.
Nu är inte jag den lättkränkta typen så jag erbjöd honom en kopp kaffe och sa åt honom att sätta sig ner. Efter ett tag kom det fram att han var arg för att någon hade retat hans dotter. Vi pratade om situationen och han bad om ursäkt för sitt beteende.
Polis, polis, potatisgris. Det ropade en man på Arlanda när han sprang ikapp en polispatrull. Honom gick det sämre för. Han står nu misstänkt för att ha angripit tjänstemän i syfte att kränka.
Lagen syftar till att stärka skyddet för offentliganställda. Det är i grunden bra eftersom poliser, lärare, rektorer och socialsekreterare ska kunna utföra sitt arbete utan att behöva utstå långtgående trakasserier. Under lagens första månad gjordes 35 polisanmälningar om kränkning av tjänstemän. Kritikerna mot lagen fick rätt: vi har fått en papperstiger som tar resurser från allvarlig brottslighet.
Under de år som jag har arbetat i skolan har jag mött arga föräldrar som skrikit och kallat mig för jävla häxa, att jag är korkad och inte borde få arbeta med barn. Jag har blivit kallad för svennehora och andra tillmälen. Det är en del av rektorsjobbet att hantera arga personer. Jag hade kunnat känna mig kränkt men i stället har jag valt att tänka att det inte är mig de är arga på, utan situationen.
Givetvis finns det gränser. Man får inte hota, förtala eller utöva våld, vilket redan är olagligt.
Nu måste skolpersonal visa bättre omdöme än vad poliserna på Arlanda gjorde.
Lärare bör ha som rutin att hänvisa arga personer till rektorer och vi måste tänka att arga föräldrar fungerar på samma sätt som truliga tonåringar. Normbrytande beteende ska motverkas, men det gör man främst genom att sätta gränser, inte genom att polisanmäla personer som är ute efter att provocera.
I en demokrati med långtgående yttrandefrihet måste tjänstemän tåla otrevligt bemötande.
En eftermiddag när jag satt på mitt kontor kom en arg pappa in. Det framkom inte varför han var arg men han skrek att jag var en jävla fitta och att jag borde banta. Hade detta hänt efter den andra juli i år så hade föräldern kunnat bli dömd för kränkning av tjänsteman.
Nu är inte jag den lättkränkta typen så jag erbjöd honom en kopp kaffe och sa åt honom att sätta sig ner. Efter ett tag kom det fram att han var arg för att någon hade retat hans dotter. Vi pratade om situationen och han bad om ursäkt för sitt beteende.
Polis, polis, potatisgris. Det ropade en man på Arlanda när han sprang ikapp en polispatrull. Honom gick det sämre för. Han står nu misstänkt för att ha angripit tjänstemän i syfte att kränka.
Lagen syftar till att stärka skyddet för offentliganställda. Det är i grunden bra eftersom poliser, lärare, rektorer och socialsekreterare ska kunna utföra sitt arbete utan att behöva utstå långtgående trakasserier. Under lagens första månad gjordes 35 polisanmälningar om kränkning av tjänstemän. Kritikerna mot lagen fick rätt: vi har fått en papperstiger som tar resurser från allvarlig brottslighet.
Under de år som jag har arbetat i skolan har jag mött arga föräldrar som skrikit och kallat mig för jävla häxa, att jag är korkad och inte borde få arbeta med barn. Jag har blivit kallad för svennehora och andra tillmälen. Det är en del av rektorsjobbet att hantera arga personer. Jag hade kunnat känna mig kränkt men i stället har jag valt att tänka att det inte är mig de är arga på, utan situationen.
Givetvis finns det gränser. Man får inte hota, förtala eller utöva våld, vilket redan är olagligt.
Nu måste skolpersonal visa bättre omdöme än vad poliserna på Arlanda gjorde.
Lärare bör ha som rutin att hänvisa arga personer till rektorer och vi måste tänka att arga föräldrar fungerar på samma sätt som truliga tonåringar. Normbrytande beteende ska motverkas, men det gör man främst genom att sätta gränser, inte genom att polisanmäla personer som är ute efter att provocera.
I en demokrati med långtgående yttrandefrihet måste tjänstemän tåla otrevligt bemötande.
