Onödigt hårda puckar mot läktarstöket
Regeringens utredning tar ett steg fram och två tillbaka.
Toppbild: Marcus Lindblad/SvD/TT
Upp till två års fängelse för pyroteknik på idrottsläktare. Det är ett av förslagen som regeringens utredare Anders Hübinette har presenterat.
Förbudet mot pyroteknik på svenska idrottsläktare skärptes den 1 april 2009, då ett nytt kapitel (5 kap.) infördes i ordningslagen (1993:1617). Detta kapitel innehåller särskilda bestämmelser för idrottsarrangemang och innebär att det är förbjudet att utan tillstånd från Polismyndigheten inneha eller använda pyrotekniska varor på en idrottsanläggning när ett idrottsarrangemang anordnas där.
I dag kan den som uppsåtligen bryter mot dessa bestämmelser dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till ansvar. Detta vill alltså Hübinette ändra på. Utöver en ny straffskala med kraftigt höjda straff för pyroteknik föreslår han att alla brott i samband med idrottsevenemang ska leda till tillträdesförbud.
Den som regelbundet har besökt allsvenska fotbollsmatcher under de senaste 20 åren vet hur mycket lugnare inramningen har blivit. Läktarvåldet har nästan helt försvunnit, även om enstaka incidenter fortfarande förekommer. Vad som däremot har ökat är förekomsten av pyroteknik på läktarna. Om förbudet 2009 var tänkt att minska förekomsten av bengaliska eldar kan vi 15 år senare konstatera att det inte har fungerat.
Risken är att ännu mer drakoniska straff kommer att motverka sitt syfte. Erfarenheterna från den så kallade “villkorstrappan” som polisen införde 2019 pekar i den riktningen. Då grusade Polismyndighetens nya hårdare tag resultatet av många års hårt arbete och dialog mellan polis, klubbar och supportar. Om regeringen nu väljer att gå på utredarens linje riskerar relationerna att försämras ytterligare.
Utredningen rymmer dock ljuspunkter: fokus ligger på de individer som begår brott och som skall hållas ansvariga, snarare än på kollektiva bestraffningar riktade mot klubbarna och supporterkollektivet som helhet.
Det är ett steg i rätt riktning som bättre rimmar med rättsstatens grundläggande principer.
Upp till två års fängelse för pyroteknik på idrottsläktare. Det är ett av förslagen som regeringens utredare Anders Hübinette har presenterat.
Förbudet mot pyroteknik på svenska idrottsläktare skärptes den 1 april 2009, då ett nytt kapitel (5 kap.) infördes i ordningslagen (1993:1617). Detta kapitel innehåller särskilda bestämmelser för idrottsarrangemang och innebär att det är förbjudet att utan tillstånd från Polismyndigheten inneha eller använda pyrotekniska varor på en idrottsanläggning när ett idrottsarrangemang anordnas där.
I dag kan den som uppsåtligen bryter mot dessa bestämmelser dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till ansvar. Detta vill alltså Hübinette ändra på. Utöver en ny straffskala med kraftigt höjda straff för pyroteknik föreslår han att alla brott i samband med idrottsevenemang ska leda till tillträdesförbud.
Den som regelbundet har besökt allsvenska fotbollsmatcher under de senaste 20 åren vet hur mycket lugnare inramningen har blivit. Läktarvåldet har nästan helt försvunnit, även om enstaka incidenter fortfarande förekommer. Vad som däremot har ökat är förekomsten av pyroteknik på läktarna. Om förbudet 2009 var tänkt att minska förekomsten av bengaliska eldar kan vi 15 år senare konstatera att det inte har fungerat.
Risken är att ännu mer drakoniska straff kommer att motverka sitt syfte. Erfarenheterna från den så kallade “villkorstrappan” som polisen införde 2019 pekar i den riktningen. Då grusade Polismyndighetens nya hårdare tag resultatet av många års hårt arbete och dialog mellan polis, klubbar och supportar. Om regeringen nu väljer att gå på utredarens linje riskerar relationerna att försämras ytterligare.
Utredningen rymmer dock ljuspunkter: fokus ligger på de individer som begår brott och som skall hållas ansvariga, snarare än på kollektiva bestraffningar riktade mot klubbarna och supporterkollektivet som helhet.
Det är ett steg i rätt riktning som bättre rimmar med rättsstatens grundläggande principer.