Otacksamt SAS checkar ut från ”provinsstaden” Stockholm

Nyligen, under SAS årliga event för högfrekventa resenärer, An Evening of Conversations, pressades vd Anko van der Werff om flygbolagets framtid i Sverige och på Arlanda – och om den tydliga omprioriteringen mot Köpenhamns flygplats Kastrup.

SAS-ledningen förklarade att skiftet främst beror på att svenska företagskunder reser för lite och att de inte är villiga att betala extra för att flyga i business class. Det kan te sig märkligt med tanke på hur många globala företag som har sina huvudkontor i Stockholm – såsom Spotify, H&M, Ericsson, Atlas Copco, King, EQT, Nordic Capital med flera, liksom nya enhörningar som Lovable och Klarna – jämfört med Köpenhamns tungiktare som kan räknas på ena handens fingrar. Inklusive Novo Nordisk. Men det är likväl så SAS och van der Werff resonerar.

Enligt bloggen Chatflights.se var budskapet att svenskar måste acceptera ”att Stockholm förblir en provinsstad i flygvärlden och att Arlanda inte blir någon SAS-hubb” framöver. Ganska otacksamt, kan man tycka, efter alla miljarder som svenska skattebetalare och familjen Wallenberg genom åren har pumpat in i det skandinaviska flygbolaget, just för att stärka Sveriges och Nordens konkurrenskraft.

Hur hamnade vi här? För dem som inte följer flygbranschen nära gick SAS in i en rekonstruktion efter de tunga åren under pandemin. Det slutade med att ett konsortium bestående av flygjätten Air France–KLM, den danska staten samt amerikanskt riskkapital tog över SAS. Bolaget avnoterades från börsen och de tidigare ägarna, däribland svenska staten och Wallenbergstiftelserna, blev lottlösa. Resultatet är att SAS – under Air France- KLM:s överinseende – har flyttat nästan alla interkontinental trafik, plus en del andra linjer, till Köpenhamn.

Med tanke på alla multinationella jättar som har basen i Sverige, vår växande turistindustri och de miljarder som pumpats in i att rusta upp Arlanda, behöver Sverige fler linjer – inte minst interkontinentala – för att underlätta för affärsresenärerna. Inte färre. Det var hela poängen när familjen Wallenberg en gång byggde upp SAS; de insåg att flygbolag sällan är särskilt lönsamma i sig, men att de är en viktig infrastruktur för globala företag.

Men nu, när danskarna än en gång dragit det längsta strået i en affär som innefattar Sverige, kan det kanske vara värt att fundera på andra lösningar för att skydda svensk konkurrenskraft. Att Sverige skulle starta ett eget flygbolag finns inte på kartan. Den europeiska flygindustrin genomgår en omfattande konsolidering och Air France–KLM:s intåg i SAS är bara ett av flera exempel på den trenden.

Kanske ska vi i stället rikta blicken österut, mot de stoiska och pålitliga finländarna? De har lyckats bygga ett av Europas mest välskötta flygbolag, med moderna flygplan, fräscha kabiner och ett betydligt större interkontinentalt nät än vad SAS har haft på decennier. Idén är inte helt ny: Finnair flög direktlinjer från Stockholm till både USA och Qatar i slutet av pandemin. Och till skillnad från danskarna, som Sverige har krigat med ett trettiotal gånger, stod finländarna troget vid vår sida under mer än 500 år.

Danmark kan få behålla SAS och deras åldrade flygplansflotta. Finnair – kom och rädda Stockholm, svenskt näringsliv och Arlanda!