Palestinarörelsen är gratis reklam för högern
De högljudda demonstrationerna skadar vänstern och socialdemokratin. Är de en bild av hur ett vänsterstyrt samhälle kommer att se ut?
Vid det här laget har alla mött dem, på gatorna, i medierna eller på internet. Alla svenskar har sett bilder på tältläger med aktivister, aggressiva demonstranter, unga män som förföljer ministern för civilt försvar, en kvinna som skriker i Jessica Stegruds ansikte. Genom svenska städer tågar skrikande människor varje helg. I Stockholm ställs kollektivtrafiken in regelbundet för att släppa fram dem.
En fullt relevant debatt om när och var manifestationer i det offentliga rummet bör få äga rum har uppstått. Kritiken riktar inte in sig på vad demonstranterna tycker utan i vilken utsträckning deras manifestationer stör vardagslivet för andra. Det finns dock en annan aspekt: Borgerligheten och SD bör betrakta demonstrationerna som ren reklam för högern.
De senaste åren har man i amerikansk debatt talat en hel del om att Demokraterna saknar ”skyltfönster”. En stor mängd vanliga amerikaner tittar på demokratiskt styrda städer och tänker att så där vill vi inte ha det. Demokraternas politik verkar leda till kriminalitet, droghandel och förstörda offentliga rum. Det är säkrast att rösta höger, tänker amerikanen utanför storstäderna.
Något liknande kan vara på väg att ske i Sverige. Vi har redan sett fenomenet inom klimat- och miljörörelsen. Ju fler som limmar fast sig på vägarna, stormar olika evenemang och klättrar upp på Vasaskeppet, desto mindre intresserade blir svenskarna av klimatfrågan.
På samma sätt är det med palestinarörelsen. Ju fler bilder, filmer och egna upplevelser av otrevliga demonstranter desto mer trött blir den vanlige svensken på den politiska vänstern. Toleransen för offentliga manifestationer är stor men tålamodet har sedan länge börjat tryta. Det är inte rimligt att få sin vardag förstörd gång på gång. Man är trött på oljudet. Och folk är inte dumma. De märker så klart att demonstrationerna är tänkta att visa på makt över det offentliga rummet.
Palestinarörelsen är till skada för svensk vänster och för socialdemokratin. Är dessa demonstrationer en indikation på hur ett samhälle styrt av vänstern kommer att se ut? Antisocialt dominansbeteende där den som skriker mest och gaddar ihop sig i grupper vinner? Är denna rörelse ett skyltfönster för vänsterpolitik?
För den som vill ha ordning, lugn, trygghet, frihet i vardagen och respekt för andra är det nog säkrast att rösta höger.
Carl Eos har gett ut romanen ”Utanförskap – En berättelse om främlingar” under pseudonymen Teodor Gustafsson.
