Polismyndigheten ruttnade från huvudet
Sedan omorganisationen har varningarna inifrån poliskåren varit många. Nu får visselblåsarna rätt. Frågan är - kommer ledningen att lyssna?
”Polisen har varit i fritt fall sedan omorganisationen 2015”, sa den före detta polischefen Anders Burén till mig när jag intervjuade honom för Bulletin för fyra år sedan.
Han gav då samma dom som Riksrevisionen nyligen: Polismyndigheten har misslyckats kapitalt med sin omorganisation. Trots nästan dubblerad budget och tusentals fler poliser har myndigheten blivit ett byråkratiskt slukhål, som är sämre på att klara upp brott samt har förlorat sin lokala närvaro.
”Fisken ruttnar från huvudet”, sa Burén. Han menade att när den högsta ledningen brister i kompetens och fattar fel beslut, så sprider sig rötan snabbt genom hela organisationen – tills den slutligen blir otjänlig.
Det som en gång höll ihop kåren – yrkesstolthet, kollegialitet och känslan av ett gemensamt uppdrag – blåstes ut med omorganisationen.
”Dugliga poliser hamnade vid skrivborden för att fylla i formulär, äldre började invänta sina förtidspensioner och yngre började se sig om efter andra jobb”, berättade Burén.
Att förhindra brott och gripa brottslingar – det som borde vara polisens kärnuppdrag – började betraktas som arbete av lägre rang. Ingen ville längre ”ut och nöta gatsten”.
”En kultur har uppstått där man anses vara en loser om man jobbat som uniformerad i mer än två år”, sa Burén.
En överakademisering följde. Medan erfarna poliser lämnade yrket fylldes korridorerna av kommunikatörer, HR-strateger och utvecklingsledare. Fokus flyttades från att lösa brott till att ”bygga varumärke” och ”implementera värdegrund”.
Kommunikationsavdelningen svällde till en egen myndighet i myndigheten. Polisen – och polisforskaren – Stefan Holgersson berättade för mig att de som tidigare ägnade sig åt spaning och ingripanden fick nu mejl om vikten av ”synlighet i sociala medier” och att ”äga narrativet”. Det har till och med gått så långt att polisens kommunikatörer har ljugit om sina insatser för att ställa sig själv i bättre dager, som Bohuslänningen kunde rapportera för några år sedan.
Och nu finns alltså facit. Riksrevisionens rapport tecknar en bild av en myndighet där styrningen har brutit samman. Brottsuppklaringen har försämrats, den lokala förankringen har eroderat och andelen poliser i yttre tjänst är i dag lägre än innan omorganisationen. Vidare står det att en tredjedel av personalen för utredningar inom särskilt utsatta brottsoffer är sjukskriven, och att ytterligare en tredjedel har mindre än ett års erfarenhet.
Kommer det att bli bättre?
När nuvarande chefen Petra Lundh intervjuades i Söndagsintervjun i P1 den 21 mars i år ifrågasatte programledaren att en granskning av polisens agerande under Örebrodådet inte görs av en extern utredare – utan av Polisen själva.
Lundh svarade:
”Jag delar inte bilden att vi lägger stor kraft på att skydda oss själva. Vi utreder för att lära oss och bli bättre.”
Det svaret gav inte stort hopp om framtiden för Polismyndigheten.
