Regeringens agerande kring Thyberg alarmerande
Tjänstemannen Tobias Thyberg kan knappast anses ha försökt dölja information, skriver professor Göran Sundström.
Under loppet av en vecka fick en diplomat på UD i praktiken sparken, en annan hittades död ett par dagar efter ett brutalt polisingripande. Det väcker frågor om hur opolitiska tjänstemän bör behandlas.
Svensk förvaltningstradition omfattar bland annat normen att politiker inte skyller ifrån sig på förvaltningen. Denna norm är idag satt under press. Statsministern har öppet anklagat tjänstemannen Tobias Thyberg för att avsiktligt ha undanhållit viktig information inför hans utnämning till nationell säkerhetsrådgivare. Han ska enligt statsministern ha dolt information genom att efter utnämningen radera sitt konto på Grindr.
Thyberg har medgett att han borde ha informerat om kontot, men inte att han avsiktligt undanhållit information. Tvärtom uppger DN att han under säkerhetsprövningen, alltså före utnämningen, uppmanats att rensa i konton på sociala medier. Han kan därför knappast anses ha försökt dölja information för arbetsgivaren.
Hela förfarandet framstår som förhastat. En hel del pekar mot att säkerhetsprövningen var rudimentär och att arbetsgivaren nu försöker lämpa över ansvaret på arbetstagaren. Man kan tycka att arbetsgivaren kunde ha kostat på sig en kompletterande säkerhetsprövning när de nya uppgifterna inkom. Resultatet av den kunde ha fått avgöra om Thyberg behövde gå eller inte. En sådan prövning kunde ha visat att bilderna inte utgjorde ett säkerhetshot och att Thyberg inte avsiktligt har försökt dölja information.
Hanteringen av Thyberg passar in ett bredare mönster där Tidöpartierna uttrycker misstro mot statsförvaltningen. Särskilt kritiserat är förslaget om stärkt tjänstemannaansvar. Tidö-representanter menar att detta behövs för att förvaltningen är ineffektiv, korrupt och full av politiska aktivister. Att Tidö-representanter upprättar ”svarta listor” med namn på departementstjänstemän som ska motas och tuktas på grund av att de anses ha fel partipolitiska åsikter är det yttersta tecknet på denna misstro.
Regeringen har också bytt ut myndighetsledningar – bland annat styrelserna i universitet och högskolor – på ett sätt som inte känns igen sedan tidigare. Den har lagt ner myndigheter utan föregående analys eller förvarningar. De så kallade Tidö-lönerna var ett försök att via differentierade löner elda på tjänstemän som arbetar med Tidö-frågor – som om att de annars inte skulle arbeta med fullt engagemang.
Forskning visar att relationen mellan politiker och tjänstemän i Sverige har fungerat bra, särskilt i Regeringskansliet. När nu regeringen misstänkliggör och skyller ifrån sig på förvaltningen leker den med elden. Tjänstemännen blir räddhågsna och passiva. Kommunikationen avtar, varningssignalerna slutar blinka och besluten blir sämre.
Göran Sundström är professor och prefekt vid Statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.
Under loppet av en vecka fick en diplomat på UD i praktiken sparken, en annan hittades död ett par dagar efter ett brutalt polisingripande. Det väcker frågor om hur opolitiska tjänstemän bör behandlas.
Svensk förvaltningstradition omfattar bland annat normen att politiker inte skyller ifrån sig på förvaltningen. Denna norm är idag satt under press. Statsministern har öppet anklagat tjänstemannen Tobias Thyberg för att avsiktligt ha undanhållit viktig information inför hans utnämning till nationell säkerhetsrådgivare. Han ska enligt statsministern ha dolt information genom att efter utnämningen radera sitt konto på Grindr.
Thyberg har medgett att han borde ha informerat om kontot, men inte att han avsiktligt undanhållit information. Tvärtom uppger DN att han under säkerhetsprövningen, alltså före utnämningen, uppmanats att rensa i konton på sociala medier. Han kan därför knappast anses ha försökt dölja information för arbetsgivaren.
Hela förfarandet framstår som förhastat. En hel del pekar mot att säkerhetsprövningen var rudimentär och att arbetsgivaren nu försöker lämpa över ansvaret på arbetstagaren. Man kan tycka att arbetsgivaren kunde ha kostat på sig en kompletterande säkerhetsprövning när de nya uppgifterna inkom. Resultatet av den kunde ha fått avgöra om Thyberg behövde gå eller inte. En sådan prövning kunde ha visat att bilderna inte utgjorde ett säkerhetshot och att Thyberg inte avsiktligt har försökt dölja information.
Hanteringen av Thyberg passar in ett bredare mönster där Tidöpartierna uttrycker misstro mot statsförvaltningen. Särskilt kritiserat är förslaget om stärkt tjänstemannaansvar. Tidö-representanter menar att detta behövs för att förvaltningen är ineffektiv, korrupt och full av politiska aktivister. Att Tidö-representanter upprättar ”svarta listor” med namn på departementstjänstemän som ska motas och tuktas på grund av att de anses ha fel partipolitiska åsikter är det yttersta tecknet på denna misstro.
Regeringen har också bytt ut myndighetsledningar – bland annat styrelserna i universitet och högskolor – på ett sätt som inte känns igen sedan tidigare. Den har lagt ner myndigheter utan föregående analys eller förvarningar. De så kallade Tidö-lönerna var ett försök att via differentierade löner elda på tjänstemän som arbetar med Tidö-frågor – som om att de annars inte skulle arbeta med fullt engagemang.
Forskning visar att relationen mellan politiker och tjänstemän i Sverige har fungerat bra, särskilt i Regeringskansliet. När nu regeringen misstänkliggör och skyller ifrån sig på förvaltningen leker den med elden. Tjänstemännen blir räddhågsna och passiva. Kommunikationen avtar, varningssignalerna slutar blinka och besluten blir sämre.
Göran Sundström är professor och prefekt vid Statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.
