ROT-drömmar med förhinder 

Alla människor måste bo någonstans. Politikerna söker tillfället att hjälpa oss på ett sätt som Shakespeare vackrast beskrev i Julius Caesar: There is a tide in the affairs of men, which taken at the flood leads on to fortune.

Det är i det sammanhanget man ska förstå KD:s förslag om ROT-avdrag i nybyggnation. Valåret är tidvattnet.

Sju av tio svenskar vill bo i eget hus och KD åkallar egnahemsrörelsen. Ett ord som väcker vackra kollektiva minnen. Vi kan se dem framför oss, tallarna i Enskede bland vilka en senig husfader bygger sitt hus med bar överkropp en myggig junikväll på 1930-talet. Även nya komplementbyggnader ska omfattas av ROT. Kostnad för staten, 600 miljoner. Vinnaren, den lilla människan. Enligt ministern.

Journalisterna i pressrummet funderar.

”Kan det exempelvis omfatta ett garage?” frågar Ekot. Ja, jo, om ungarna spelar fotboll i garaget så kan det nog det, säger ministern. Och nu går skärskådarna igång, vi kan inte sluta, vårt minne är långt och en mördande granskning av Riksrevisionen bara ett knapptryck bort. ROT-avdraget stimulerar visserligen byggbranschen men kostnaden är hög för staten. Och förresten, när den lilla byggherren står där med ROT-rosor på kinderna kan hantverkaren salta offerten utan att det går att kontrollera. 

Det sista är en folklig erfarenhet.

Ministern berättar för journalisterna att småhusfabrikanterna han pratat med har önskat sig exakt den reform han föreslår.

Det är nu han spänner bågen för hårt. Ett småhus tillverkas som ordet småhusfabrikant antyder i fabrik. Vanligen nyckelfärdigt. 

Ta Smålandsvillan som byggs i Myresjö och Vrigstad av småländska snickare. Men monteringen på plats är den minsta biten av jobbet. Hur beräknar man tjänsteinnehållet i ett sådant hus? Och hur låter man husköparen göra avdrag för det? Ett juridiskt slukhål öppnar sig. Dit vill KD inte gå, antar vi. 

Småhusfabrikanterna kanske kan göra byggsatser i stället? tänker reportern högt. Den lille byggherren får sedan anlita någon som sätter ihop delarna om han inte kan göra det själv à la 1930. I så fall får småhusfabrikanterna lägga om hela sin produktionsmodell.

Så vilket egnahemsarbete är det som ska kunna utföras med KD:s ROT-avdrag? Reportern frågar ministerns stab, men det är lördag kväll. Kanske schaktningen. Kanske grunden. Det måste utredas.

Och där vi står och stirrar ner i en grop mellan tallarna – ministern, journalisten och småhusfabrikanten, så att säga – så skymtar man Odellplattan, döpt efter en annan kristdemokratisk bostadsminister. Åtminstone är den synlig för reportern. En grund som berättigade till investerings- och räntebidrag om det kunde bevisas att gjutningen skett senast den 31 december 2006.

KD:s nya förslag ter sig som Odellplattor för privatpersoner. Allt har en historia. 

Men stimulansen till de småländska snickarna i Myresjö och Vrigstad blir indirekt, minst sagt. Å andra sidan får betongarbetarna jobb. Och lösvirkeshusföretagen, med mer exklusiva boningar. En dag kommer Andreas Carlsson att få frågan om hjärtlandets folk verkligen har råd med sånt.  

Nästa steg i den politiska processen är konflikten. Reportern ringer Centerpartiet, ett annat husvurmande småparti. De kongressar samma helg fast i Karlstad (KD är i Linköping). Den bostadspolitiska talespersonen Alireza Alikhondi (C) suckar.   

”Om KD föreslår att subventionera människors husköp lagom till valet så får de väl göra det. Men då får man väga det mot andra satsningar. Jag tror inte att det vore klokt avvägt”. 

Han vill använda skatteinstrument på andra ställen i processen.

Ungefär så kommer det att låta från vänster om KD-förslaget når riksdagen. Hos Shakespeare kallas dylikt tumult för ”grynnor och elände” där våra öden kör fast.

Men åter till regeringen. Det svåraste steget är finansieringen. 600 miljoner kronor är inte 600 miljarder, men det är heller inte småpotatis. Det blir cirka 100 000 kronors lättnad för den enskilde vid byggandet av dagens volym på 6000 småhus om året, enligt beräkningarna på Andreas Carlssons departement.

Var ska pengarna tas? Oklart. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) kan också vara ”grynnor och elände”. 

Man tycker synd om bostadsministrarna. I Julius Caesar går det inte heller så bra. Det rätta tillfället är så sällsynt att Shakespeare pratar om fortune. Tur, inte politisk skicklighet, är tidvattnet som bär reformer till fullbordan. 

And we must take the current when it serves. Or lose our venture.