I samma stund som Liberalerna åsamkade Ulf Kristersson ännu en ministeravgång höll Socialdemokraterna sitt ekonomiska seminarium i Almedalen under ledning av Mikael Damberg, en ekonomiskpolitisk talesperson med bättre framtidsutsikter än Mats Persson.
Evenemanget har Almedalens längsta historia med många minnesvärda ögonblick. Som den gången partisekreteraren Marita Ulvskog (s) kallade brittiska Labours finansminister Gordon Brown för George tills han försynt påpekade "Please call me Gordon".
De ekonomiska seminarierna är Almedalens gräddhylla, dit partierna bjuder utländska celebriteter och inhemska ekonomkändisar som kan rama in den strategiska agendan. Publiken ska gå ut med en "jag var där"-känsla av att ha skådat framtiden. Fick man det? Nja.
I år gästspelade Danmarks finansminister Nicolai Wammen jämte Bolidens vd Mikael Staffas, Erik Wetter från Handelshögskolan och ekonomhistorikern Sylvia Schwaag Serger. Temat var "tillväxt" och förebådade ett valår med massiva socialdemokratiska investeringslöften, påhejade av panelen. Riktig höjd blev det när Sylvia Schwaag Serger berättade hur strategiska val för det militära försvaret kan få ekonomiska effekter i hundratals år. Det hade betydelse att britterna satsade på flottan istället för infanteriet, vilket Fokus utsända nu inte kan sluta tänka på.
Två take aways från Dambergs seminarium var nämligen "säkerhet" och "aktivism". Exakt varenda offentlig investering ska genomgå en säkerhetsprövning så att fientlig makt inte gagnas. Vad en mer "aktivistisk" näringspolitik betyder, var mer svårtytt. Är det verkligen nytt?
Det finns oräkneliga sätt för riktade offentliga investeringar att gå omkull. Ta Northvolt, som fick minst 88 miljarder skattekronor. Eller Alliansregeringens "excellens-satsningar" av vilka man främst kommer ihåg Paolo Macchiarini.
Kärnkraften var elefanten i rummet. När Centerpartiet efter 30 år av ångest inför kärnkraften övergick till marknadsekonomisk zenbuddhism ("marknaden får avgöra vilka kraftslag vi satsar på") måste Socialdemokraterna bestämma om kärnkraften framöver ska omfattas av deras "aktivism" eller inte.
För på ett eller annat sätt måste det finnas el till det gröna stålet som statligt samägda Hybrit ska leverera från fjärde kvartalet 2026 – för övrigt ett "aktivistiskt" beslut av en S-regering 2016. Danmark gick på vindkraftslinjen, påpekade Nicolai Wammen utan att ge Sverige råd åt något håll.
Lite tolkningshjälp gav S-seminariet ändå. När Magdalena Andersson i sitt tal lyfte begreppet "aktiv näringspolitik" så förstod man att hon tänkte på strategiska val för försvaret.
Men att Sverige redan har världens bästa ubåtar beror på aktivistiska beslut på 1890-talet. Magdalena Andersson kommer inte undan vägvalet för infanteriet, den enorma mängden arbetslösa som marscherar på sin mage och därför måste ha jobb så att de kan sätta mat på bordet.
I samma stund som Liberalerna åsamkade Ulf Kristersson ännu en ministeravgång höll Socialdemokraterna sitt ekonomiska seminarium i Almedalen under ledning av Mikael Damberg, en ekonomiskpolitisk talesperson med bättre framtidsutsikter än Mats Persson.
Evenemanget har Almedalens längsta historia med många minnesvärda ögonblick. Som den gången partisekreteraren Marita Ulvskog (s) kallade brittiska Labours finansminister Gordon Brown för George tills han försynt påpekade ”Please call me Gordon”.
De ekonomiska seminarierna är Almedalens gräddhylla, dit partierna bjuder utländska celebriteter och inhemska ekonomkändisar som kan rama in den strategiska agendan. Publiken ska gå ut med en ”jag var där”-känsla av att ha skådat framtiden. Fick man det? Nja.
I år gästspelade Danmarks finansminister Nicolai Wammen jämte Bolidens vd Mikael Staffas, Erik Wetter från Handelshögskolan och ekonomhistorikern Sylvia Schwaag Serger. Temat var ”tillväxt” och förebådade ett valår med massiva socialdemokratiska investeringslöften, påhejade av panelen. Riktig höjd blev det när Sylvia Schwaag Serger berättade hur strategiska val för det militära försvaret kan få ekonomiska effekter i hundratals år. Det hade betydelse att britterna satsade på flottan istället för infanteriet, vilket Fokus utsända nu inte kan sluta tänka på.
Två take aways från Dambergs seminarium var nämligen ”säkerhet” och ”aktivism”. Exakt varenda offentlig investering ska genomgå en säkerhetsprövning så att fientlig makt inte gagnas. Vad en mer ”aktivistisk” näringspolitik betyder, var mer svårtytt. Är det verkligen nytt?
Det finns oräkneliga sätt för riktade offentliga investeringar att gå omkull. Ta Northvolt, som fick minst 88 miljarder skattekronor. Eller Alliansregeringens ”excellens-satsningar” av vilka man främst kommer ihåg Paolo Macchiarini.
Kärnkraften var elefanten i rummet. När Centerpartiet efter 30 år av ångest inför kärnkraften övergick till marknadsekonomisk zenbuddhism (”marknaden får avgöra vilka kraftslag vi satsar på”) måste Socialdemokraterna bestämma om kärnkraften framöver ska omfattas av deras ”aktivism” eller inte.
För på ett eller annat sätt måste det finnas el till det gröna stålet som statligt samägda Hybrit ska leverera från fjärde kvartalet 2026 – för övrigt ett ”aktivistiskt” beslut av en S-regering 2016. Danmark gick på vindkraftslinjen, påpekade Nicolai Wammen utan att ge Sverige råd åt något håll.
Lite tolkningshjälp gav S-seminariet ändå. När Magdalena Andersson i sitt tal lyfte begreppet ”aktiv näringspolitik” så förstod man att hon tänkte på strategiska val för försvaret.
Men att Sverige redan har världens bästa ubåtar beror på aktivistiska beslut på 1890-talet. Magdalena Andersson kommer inte undan vägvalet för infanteriet, den enorma mängden arbetslösa som marscherar på sin mage och därför måste ha jobb så att de kan sätta mat på bordet.
