Sagan om Epstein och de feta maskarna 

Det finns få saker som är så pass fjantiga som när vuxna människor använder konstlade ursäkter och bortförklaringar.

Vi kan ursäkta att barn hävdar att ”hunden åt upp min läxa” eller att ”jag glömde att mormor redan gett mig en glass”. Barn kan ljuga som en häst travar och i en viss ålder är det faktiskt bra att de gör det. Det är ett sätt att testa omgivningen.

Men inte när det gäller vuxna. 

Som flitig mediekonsument börjar avslöjandena kring Jeffrey Epstein att nästan bli tjatiga. Men bara nästan. På en nivå är det fascinerande hur Epstein verkar ha manipulerat och kontrollerat ett stort antal makthavare.

Likaså är det lite smålustigt att sådana som Bill Gates – tydligen, om man ska tro filerna – har en annan sida än den briljante technörden som häromveckan gästade Sverige.

Att läsa om mygel är underhållande och än mer när myglet kombineras med sex. Ingen kan dock ursäkta att Epstein begick vidriga brott. Det måste sägas så att inte känsliga läsare tror att jag har någon som helst sympati för honom. Men något skaver när det handlar om avslöjandena. 

Alla som någon gång associerats med Epstein ska nu stå till svars och göra offentlig avbön. Det ska bortförklaras och ursäktas. Det ska skyllas på ”dåligt omdöme” och ”obetänksamhet”. Om man – likt vice statsminister Ebba Busch i samband med Bill Gates Sverigebesök – tog en bild och la ut på sociala medier, så måste bilden raderas och avbön göras.

Om man ser nyktert på saken är det fullt förståeligt att en medlem av Sveriges regering vill träffa en av världens främsta entreprenörer. Men då han förekommer i umgänget kring Epstein ska absolution sökas. Det är nästan som när man på 1600-talet på värdshusen var tvungen att noga torka av dörrknoppen och bänken om en bödel hade ätit i lokalen.

En högt uppsatt svensk kvinnlig diplomat umgicks med Epstein då dennes partner, eller bordellmamma, Ghislaine Maxwell, var engagerad i välgörenhet för världshaven. Lisa Svensson var då UD:s havsambassadör och det var uppenbart att hon tyckte om att umgås med Epstein, speciellt eftersom han finansierade Maxwells verksamhet. Lite skämtsamt undertecknade Svensson sina mejl med ”sjöjungfrun” och bjöd honom på sin födelsedagsfest.
Nu bedyrar hon likt alla andra att hon inte hade en aning om hans brott och att hon lider med offren.

Det hade dock varit uppfriskande om hon hade varit ärlig: Jag gillade honom och han donerade massor med pengar till organisationer jag bryr mig om. Om jag hade vetat att han var pedofil hade jag definitivt inte umgåtts med honom. Men han var charmig och vem tackar nej till en gratis lyxsemester i Karibien? 

De som hade svarat så hade troligtvis fått några jobbiga dagar med skriverier men sedan hade stormen blåst över. Ärlighet varar längst.

Här vill jag påminna om Svenska Akademiens tidigare ständige sekreterare Horace Engdahl, som nog fortfarande försvarar sin våldtäktsdömde vän Jean Claude Arnault. Men ingen bryr sig längre och han är lika välkommen på parnassen som han var innan avslöjandet under MeToo 2017.

Att bete sig som en metmask på kroken hjälper ingen, och speciellt inte den som vill att stormen ska blåsa över. 

Mats Qviberg är finansman