Sannerligen läkare utan gränser
För att på ett effektivt sätt kunna bistå nödlidande civila måste man köpslå med djävulen. Det kan alla erfarna hjälpbyråer intyga.
Att bedriva humanitärt arbete i krig är oerhört mycket svårare än någon utomstående kan begripa. För att på ett effektivt sätt kunna bistå nödlidande civila måste man många gånger köpslå med djävulen. Det kan alla erfarna hjälpbyråer intyga. Men eftersom dessa är beroende av allmänhetens donationer så är de här svårigheterna inget man skyltar med i onödan. Det kan dämpa viljan att skänka pengar.
Hjälpbyråer som är på plats i en krigszon där det finns irreguljära förband får alltid uppleva hur dessa pressar dem till favörer och kräver särbehandling av olika slag. Det kan handla om att miliser och rebeller vill att deras soldater ska få förtur till läkarvård. Att de ska få nödmat först av alla, innan de civila får äta. Att hjälpbyrån i fråga ska utföra diverse tjänster och avstå från att rapportera övergrepp som de bevittnar. Ofta får hjälpbyrån betala beskyddarpengar, alltså för att slippa bli attackerad av den milis som begär betalt.
Médecins Sans Frontières, MSF, eller Läkare utan gränser i dagligt tal, var under 1990-talet verksamt i inbördeskrigets Somalia. Det var ett riskfyllt uppdrag där medarbetare nästan dagligen utsattes för dödshot. 2011 publicerades boken Humanitarian Negotiations Revealed, där MSF på ett mycket ovanligt sätt redovisade de enorma svårigheter de upplevde i fält. Deras största dilemma var att de under lång tid såg sig tvungna att anlita väpnade banditgäng för beskydd. Och inte bara i Somalia.
”I Afghanistan, i Eritrea och vid flera andra tillfällen har MSF använt sig av stridande för att slå vakt om sin personals säkerhet. Nyttjandet av väpnad eskort var ibland ett villkor för att kunna erbjuda hjälp”, skriver MSF. ”På det tidiga 1990-talet var bruket av miliser en förutsättning för att kunna agera och det blev omöjligt att frigöra sig från det. De [miliserna] skulle skydda organisationen men skapade ibland incidenter i eget syfte. Det var den verklighet som MSF beslutade att acceptera”.
”När den somaliska regeringen kollapsade och våldet privatiserades blev MSF tvunget att hyra väpnade vakter som tillhandahölls av krigsherrarna”.
Nu meddelar MSF att de skär ned sin verksamhet i Gaza eftersom beväpnade män, som man får anta är Hamas, har uppehållit sig i deras lokaler. Det tycks ligga helt i linje med det som MSF har upplevt på andra krigsskådeplatser. De har själva utförligt redovisat varför de har ansett sig nödgade att acceptera närvaron av beväpnade män. Till och med att avlöna dem.
Samtidigt har de nu vägrat uppge identiteten på sina lokalanställda i Gaza vilket väcker den inte så särskilt långsökta misstanken att dessa är terrorister. Att Hamas utnyttjar MSF synes vara en självklarhet för den som vet hur det går till i ett sådant krig.
Bengt G Nilsson är journalist och författare. Han har bevakat svensk biståndspolitik i över 40 år.
