SD alltmer populärt bland invandrare
Fler och fler invandrare, framför allt människor från Mellanöstern som flytt från islamister, säger att de tänker rösta på SD.
I början av maj pratade jag med en taxichaufför i Uppsala. Veckan innan hade ett trippelmord ägt rum i centrala stan. Tre unga personer hade skjutits till döds och dådet hade koppling till gängkriminalitet. Några dagar efter händelsen hade taxichauffören, som har sina rötter i Mellanöstern, kört förbi Vaksala torg som ligger i närheten av mordplatsen. På torget hade människor samlats och lagt blommor för de dödade. Men den dagen var det inte vilka som helst som samlats där. "Jag har aldrig sett så många av dem" sa han. "Det var gängmedlemmar, uppåt 70 stycken. De såg alla likadana ut."
"Jag tror inte att våra sittande politiker kommer kunna hantera det här", sa han. "Det har gått för långt".
Jag undrade om han röstar. Om han tror att det är lönt. Han sa att han röstat på Moderaterna två gånger men att det blir Sverigedemokraterna i nästa val. "Om Moderaterna sitter kvar efter nästa val måste de ge SD ministerposter. Annars kommer det här aldrig förändras."
"Bara SD kommer att våga ta i med hårdhandskarna", trodde han.
Jag hör fler och fler invandrare, framförallt människor från Mellanöstern som flytt från islamister, som säger att de tänker rösta på SD. En gång i tiden var gängkriminalitet och skjutningar något som nästan bara pågick i de utsatta förorterna, och därför inte drabbade folk som bodde i andra stadsdelar. Politikerna talade också om det på det sättet, att det visserligen var "oacceptabelt" men ingenting direkt samhällshotande. Sedan spred det sig.
Det finns likheter med hur politiker talar om antisemitismen. De framställer judehatet som ett isolerat fenomen som bara drabbar judar, trots att historien visat oss att det alltid bara börjar med judarna. År efter år har politiker hållit sina tal den 27 januari. Samma floskler varje år om att antisemitismen inte har någon plats i vårt samhälle. Men varje år har den vuxit och de senaste snart två åren har judehatet fått massor med plats i Sverige. Det beror såklart på att våra beslutsfattare tillåter det – precis som de lät gängbrottsligheten frodas.
Att SD skulle ta i med hårdhandskarna mot judehatet var kanske mer otippat.
I början av maj pratade jag med en taxichaufför i Uppsala. Veckan innan hade ett trippelmord ägt rum i centrala stan. Tre unga personer hade skjutits till döds och dådet hade koppling till gängkriminalitet. Några dagar efter händelsen hade taxichauffören, som har sina rötter i Mellanöstern, kört förbi Vaksala torg som ligger i närheten av mordplatsen. På torget hade människor samlats och lagt blommor för de dödade. Men den dagen var det inte vilka som helst som samlats där. ”Jag har aldrig sett så många av dem” sa han. ”Det var gängmedlemmar, uppåt 70 stycken. De såg alla likadana ut.”
”Jag tror inte att våra sittande politiker kommer kunna hantera det här”, sa han. ”Det har gått för långt”.
Jag undrade om han röstar. Om han tror att det är lönt. Han sa att han röstat på Moderaterna två gånger men att det blir Sverigedemokraterna i nästa val. ”Om Moderaterna sitter kvar efter nästa val måste de ge SD ministerposter. Annars kommer det här aldrig förändras.”
”Bara SD kommer att våga ta i med hårdhandskarna”, trodde han.
Jag hör fler och fler invandrare, framförallt människor från Mellanöstern som flytt från islamister, som säger att de tänker rösta på SD. En gång i tiden var gängkriminalitet och skjutningar något som nästan bara pågick i de utsatta förorterna, och därför inte drabbade folk som bodde i andra stadsdelar. Politikerna talade också om det på det sättet, att det visserligen var ”oacceptabelt” men ingenting direkt samhällshotande. Sedan spred det sig.
Det finns likheter med hur politiker talar om antisemitismen. De framställer judehatet som ett isolerat fenomen som bara drabbar judar, trots att historien visat oss att det alltid bara börjar med judarna. År efter år har politiker hållit sina tal den 27 januari. Samma floskler varje år om att antisemitismen inte har någon plats i vårt samhälle. Men varje år har den vuxit och de senaste snart två åren har judehatet fått massor med plats i Sverige. Det beror såklart på att våra beslutsfattare tillåter det – precis som de lät gängbrottsligheten frodas.
Att SD skulle ta i med hårdhandskarna mot judehatet var kanske mer otippat.
