Sida strör skattemiljoner över tvivelaktiga organisationer
I stället för att göra grundläggande bakgrundskontroller maximerar Sida utbetalningarna av skattemedel – oavsett regeringsbeslut.
Sida har nu gjort sin första gallring bland de organisationer som sökt mångmiljonbidrag från biståndsbudgeten – och gått vidare. Resultatet är minst sagt alarmerande. Bland de utvalda finns:
- Den propalestinska lobbyorganisationen Palestinagrupperna, som i strid med regeringens biståndsriktlinjer driver kampanjer för bojkott och sanktioner mot Israel (BDS). Regeringen har tydligt slagit fast att skattemedel inte ska finansiera lobbyorganisationers opinionsbildning mot svenska ministrar, politiker och journalister. Detta bekymrar inte Sidas tjänstemän.
- Muslim Aid, som nyligen uppmärksammats i pressen för att ha arrangerat massmöten i Stockholm där religiösa influencers uppmanat till kvinnlig könsstympning. Organisationen leds av den skandalomsusade förra miljöpartistiska ministern Mehmet Kaplan. Fullständigt logiskt – i den svenska biståndscirkusens värld.
- Nordisk Hjälp, med planerade bidrag i miljonklassen. Föregångaren, den Malmöbaserade stiftelsen Al-Aqsa Spannmål, anklagades redan 2003 av USA för att understödja terrorism. Organisationen har utretts av Svensk Insamlingskontroll för förskingring och anklagats för kopplingar till extremism.
Allt detta är offentligt känt och enkelt att verifiera med en snabb googling. Men i stället för att göra grundläggande bakgrundskontroller agerar Sida som om deras uppdrag vore att maximera utbetalningarna av skattemedel – oavsett risk, riktlinjer eller regeringsbeslut.
Det är riksdag och regering som styr riket. Myndigheter ska vara självständiga i sin ämbetsutövning, men lojala mot den politiska inriktning som beslutas av folkvalda. När Sida väljer att ignorera regeringsbeslut och finansierar organisationer som undergräver Sveriges utrikespolitik - liksom vår egen säkerhet - uppstår inte bara ett förvaltningsproblem – det blir ett demokratiskt problem.
För om väljarna ser att byråkratin ändå går sin egen väg, oavsett vem som sitter vid makten, urholkas förtroendet för både biståndet och staten som helhet.
Sida är satt att förvalta skattemedel, inte att driva en egen aktivistisk agenda. Kan de inte ens googla innan miljonerna rullar ut, är det inte bara biståndspolitiken som behöver reformeras – det är biståndsmyndigheten själv.
Sida har nu gjort sin första gallring bland de organisationer som sökt mångmiljonbidrag från biståndsbudgeten – och gått vidare. Resultatet är minst sagt alarmerande. Bland de utvalda finns:
- Den propalestinska lobbyorganisationen Palestinagrupperna, som i strid med regeringens biståndsriktlinjer driver kampanjer för bojkott och sanktioner mot Israel (BDS). Regeringen har tydligt slagit fast att skattemedel inte ska finansiera lobbyorganisationers opinionsbildning mot svenska ministrar, politiker och journalister. Detta bekymrar inte Sidas tjänstemän.
- Muslim Aid, som nyligen uppmärksammats i pressen för att ha arrangerat massmöten i Stockholm där religiösa influencers uppmanat till kvinnlig könsstympning. Organisationen leds av den skandalomsusade förra miljöpartistiska ministern Mehmet Kaplan. Fullständigt logiskt – i den svenska biståndscirkusens värld.
- Nordisk Hjälp, med planerade bidrag i miljonklassen. Föregångaren, den Malmöbaserade stiftelsen Al-Aqsa Spannmål, anklagades redan 2003 av USA för att understödja terrorism. Organisationen har utretts av Svensk Insamlingskontroll för förskingring och anklagats för kopplingar till extremism.
Allt detta är offentligt känt och enkelt att verifiera med en snabb googling. Men i stället för att göra grundläggande bakgrundskontroller agerar Sida som om deras uppdrag vore att maximera utbetalningarna av skattemedel – oavsett risk, riktlinjer eller regeringsbeslut.
Det är riksdag och regering som styr riket. Myndigheter ska vara självständiga i sin ämbetsutövning, men lojala mot den politiska inriktning som beslutas av folkvalda. När Sida väljer att ignorera regeringsbeslut och finansierar organisationer som undergräver Sveriges utrikespolitik – liksom vår egen säkerhet – uppstår inte bara ett förvaltningsproblem – det blir ett demokratiskt problem.
För om väljarna ser att byråkratin ändå går sin egen väg, oavsett vem som sitter vid makten, urholkas förtroendet för både biståndet och staten som helhet.
Sida är satt att förvalta skattemedel, inte att driva en egen aktivistisk agenda. Kan de inte ens googla innan miljonerna rullar ut, är det inte bara biståndspolitiken som behöver reformeras – det är biståndsmyndigheten själv.
