Skandalen Landerholm spräcker bilden av en säkerhetsbesatt regering
Kursgården, ett stenkast från Svea Livgarde i Kungsängen, hade en städerska med tillgång till gästers rum och kontakter med rysk medborgare i islamistmiljön.
Toppbild: Judit Nilsson / TT
Amerikanerna har ett uttryck redo för händelser i verkligheten som överträffar allt man kunde föreställa sig: ”You can’t make this shit up”.
En nationell säkerhetssamordnare som glömmer säkerhetsskyddsklassade papper i ett olåst skåp på en kursgård i Kungsängen. En kursgård, inte långt från Svea Livgarde som är ett av världens äldsta regementen. En kursgård vars medarbetare med tillgång till gästernas rum har koppling till en rysk medborgare i den våldsbejakande islamistiska miljön. En person från vilken städerskan senare tar emot 15.000 kronor.
Men inte nog med det. Sedan papperen upphittats skickas en departementssekreterare på en inte särskilt löddrig häst att hämta dem. Det tar två dagar.
Ord står mot ord mellan den tidigare säkerhetsrådgivaren Landerholm och regeringskansliets säkerhetsdirektör Fredrik Agemark. I förhör uppger Landerholm att Agemark numera besitter de originaldokument det handlar om. Agemark däremot hävdar att han har gett papperen tillbaka till Landerholm. Var dokumenten finns idag har förundersökningen inte kunnat klarlägga.
Säpo konstaterar också att det tog fyra dagar innan säkerhetsavdelningen kopplades in och att regeringskansliet aldrig undersökte hur handlingarna hade hanterats under de två dagar då de befann sig på kursgården.
Förvecklingen påminner om turerna efter tsunamikatastrofen 2004-2005. En fråga utredd av Flodvågskommissionen var vem i Regeringskansliet som egentligen hade ringt vem under annandagen den 26 december 2004 då tsunamin inträffade i Sydostasien och 543 svenskar dog. Statsministerns statssekreterare Lars Danielsson och UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren hade motstridiga uppgifter, en detalj som fick stor uppmärksamhet i den efterföljande diskussionen. Det gick aldrig att fastställa med säkerhet vad som hade hänt.
I det politiska efterspelet till tsunamikatastrofen landade ansvaret på statsminister Göran Persson, och kan ha bidragit till Socialdemokraternas valförlust 2006. Den sammantagna bilden blev av en statsledning som inte hade koll. Justitieministern gick på operan, exempelvis. Den enda medlem av regeringen som faktiskt följde medierapporteringen av katastrofen var försvarsminister Leni Björklund, som var sängliggande med vinterkräksjuka.
Skandalen med de glömda papperen är i klass med tsunamikatastrofens politiska efterspel. Men Landerholmaffären kan vara värre eftersom den involverar personer vars hela uppdrag i regeringskansliet är att garantera säkerhet.
Ulf Kristerssons regerings varumärke är säkerhet. Den här regeringen skulle trygga gränser, komma till rätta med det skenande vapenvåldet, ge polisen större befogenheter, bura in brottslingar under längre tid. Skandalen Landerholm spräcker bilden av en säkerhetsbesatt regering och fisken ruttnar uppifrån. Om inte statsledningen sopar framför sin egen säkerhetsdörr, vilka misstag begås längre ner?
Amerikanerna har ett uttryck redo för händelser i verkligheten som överträffar allt man kunde föreställa sig: ”You can’t make this shit up”.
En nationell säkerhetssamordnare som glömmer säkerhetsskyddsklassade papper i ett olåst skåp på en kursgård i Kungsängen. En kursgård, inte långt från Svea Livgarde som är ett av världens äldsta regementen. En kursgård vars medarbetare med tillgång till gästernas rum har koppling till en rysk medborgare i den våldsbejakande islamistiska miljön. En person från vilken städerskan senare tar emot 15.000 kronor.
Men inte nog med det. Sedan papperen upphittats skickas en departementssekreterare på en inte särskilt löddrig häst att hämta dem. Det tar två dagar.
Ord står mot ord mellan den tidigare säkerhetsrådgivaren Landerholm och regeringskansliets säkerhetsdirektör Fredrik Agemark. I förhör uppger Landerholm att Agemark numera besitter de originaldokument det handlar om. Agemark däremot hävdar att han har gett papperen tillbaka till Landerholm. Var dokumenten finns idag har förundersökningen inte kunnat klarlägga.
Säpo konstaterar också att det tog fyra dagar innan säkerhetsavdelningen kopplades in och att regeringskansliet aldrig undersökte hur handlingarna hade hanterats under de två dagar då de befann sig på kursgården.
Förvecklingen påminner om turerna efter tsunamikatastrofen 2004-2005. En fråga utredd av Flodvågskommissionen var vem i Regeringskansliet som egentligen hade ringt vem under annandagen den 26 december 2004 då tsunamin inträffade i Sydostasien och 543 svenskar dog. Statsministerns statssekreterare Lars Danielsson och UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren hade motstridiga uppgifter, en detalj som fick stor uppmärksamhet i den efterföljande diskussionen. Det gick aldrig att fastställa med säkerhet vad som hade hänt.
I det politiska efterspelet till tsunamikatastrofen landade ansvaret på statsminister Göran Persson, och kan ha bidragit till Socialdemokraternas valförlust 2006. Den sammantagna bilden blev av en statsledning som inte hade koll. Justitieministern gick på operan, exempelvis. Den enda medlem av regeringen som faktiskt följde medierapporteringen av katastrofen var försvarsminister Leni Björklund, som var sängliggande med vinterkräksjuka.
Skandalen med de glömda papperen är i klass med tsunamikatastrofens politiska efterspel. Men Landerholmaffären kan vara värre eftersom den involverar personer vars hela uppdrag i regeringskansliet är att garantera säkerhet.
Ulf Kristerssons regerings varumärke är säkerhet. Den här regeringen skulle trygga gränser, komma till rätta med det skenande vapenvåldet, ge polisen större befogenheter, bura in brottslingar under längre tid. Skandalen Landerholm spräcker bilden av en säkerhetsbesatt regering och fisken ruttnar uppifrån. Om inte statsledningen sopar framför sin egen säkerhetsdörr, vilka misstag begås längre ner?