Sprit och mat en giftig kombination

Föreställ er Operabarens bakficka. En gäst beställer halstrad råbiff och en Jämtlands IPA. När härligheten serverats utspelas följande:

– Vart tog ölen vägen?
– Ölen står där.
– Konstigt. Jag ser bara mat …

Gästen famlar runt i luften vid tallriken.

– Är jag nära?
– Du välte den. Allt rann ut. Du är helt nersölad.
– Jag känner mig torr.
– Jag såg vad jag såg. Du droppar.
– …
– Så där är det med osynlig öl. Man blir van.

Gästen ser osäker ut. Klappar sig på kavajen – är den inte lite fuktig?

– Varför är den osynlig?
– Mat och alkoholhaltig dryck får inte synas i varandras sällskap.
– Är det något slags hederskultur?
– Statens.
– Men den osynliga ölen är god?
– Det är en smaksak. För politiker som gillar överförmynderi finns inget bättre.
– Då tar jag en till. Och fler servetter  – jag är ju fullständigt dränkt!

Nej, så här går det förstås inte till. Men så absurd som scenen är likafullt lagen som förbjuder mat från att visas tillsammans med alkoholhaltig dryck i reklamsammanhang. För att understryka detta meddelande Patent- och marknadsöverdomstolen i förra veckan Poppels bryggeri ett nekande utslag: företaget får inte använda bilder på mat och öl på sina tunnor.

Ve måltidskultur alltså, denna mänsklighetens förödande fiende! Se bara hur det har gått för Frankrike! Sätt Grythyttan, Edward Blom och Richard Tellström i bann!

Hur bildregeln logiskt korresponderar med det snart upplösta matkravet – tvånget som krävt kök med kock och inneburit stora kostnader för mindre verksamheter och hindrat åtskilliga andra från etablering ­– kan nog bara den som gjort till småpåvligt kall att hindra företagsamhet förstå.

Att en borgerlig regering inte låter marknadsföringslagarna linjera med övriga Europas är svårt att förena med deras önskan om blomstrande näringar.

Jämbördiga villkor bör råda och det är inte medelhavsländerna som gör fånigt fel. Det är heller inte första gången neurotisk nykterhetensnit sätter sig på tvären för glada dagar. 2019 förbjöd Systembolaget Ängöls midsommaretikett då den ansågs förmedla ”drömsk sommarkänsla” och förhärligande av midsommar”. Förmodligen utför monopolet årliga regndanser för att sätta stopp för allt njutbart firande.

På sätt och vis var det bättre förr. Under den första industrialiseringen lades grunden till vad som under den andra byggde Sveriges välstånd.

Poppels är beläget mitt i denna historia, i Jonsereds anrika fabriksmiljöer. Orten, belägen halvannan mil från Göteborg, skulle mest sannolikt inte existera om det inte var för William Gibson, vilken 1796 invandrade från Skottland. Efter framgångar med bland annat sillsalteri, spelkortsproduktion, lackfabrik, rederi och segelduksfabrik förvärvades på 1830-talet den vid Säveån belägna egendomen Jonsered och tjugo år senare inleddes storskalig tillverkning av motorsågar. Det är medels slika staten fortsätter begå massaker på svenska bryggeriers och destilleriers konkurrensmöjligheter.

Vatten och bröd är däremot godkänt att kombinera på bild – kanske asketiskt arrangerade i en fängelsecell? Viktigast är ändå att medborgaren skyddas mot frihet.

Klara Klingspor är kulturskribent