Står valet 2026 mellan högern och journalisterna?

Riksdagsvalet 2026 kan bli det första svenska valet som fullt ut står mellan högern och journalisterna. Vid sidan av sitter oppositionen och inväntar utfallet. Bland högerväljare växer övertygelsen att public service inte är politiskt neutralt. Den utvecklingen är en svensk och europeisk variant på en liknande amerikansk situation.

Starten på valåret har knappast dämpat farhågorna om att public service står på det vänstra lagets planhalva. Tvärtom har en uppmärksammad konflikt mellan företrädare för Sverigedemokraterna och Sveriges Radio om rapporteringen kring ett barn som påstods riskera att utvisas ensamt till Iran återigen satt frågan i centrum. Ledande politiker hävdar att rapporteringen gav en missvisande bild av situationen. Oavsett vem som har rätt i sak förstärker öppna strider om sanningshalten i nyhetsrapportering en redan existerande misstro.

Problemet är heller inte begränsat till enstaka händelser. Förtroendeklyftan mellan väljare till vänster och höger är sedan länge tydligt mätbar. SOM-institutets undersökningar visar att tilliten till public service är avsevärt högre bland vänstersympatisörer än bland högersympatisörer. När förtroendet för centrala samhällsinstitutioner följer partilinjer uppstår en situation där själva informationsflödet politiseras.

Liknande diskussioner pågår i stora delar av västvärlden. BBC i Storbritannien har skakats av interna konflikter kring redaktionella beslut och anklagelser om politisk bias och i flera europeiska länder har statligt finansierade medier hamnat i debatter om journalistisk opartiskhet. Sverige är alltså inte ett undantag, även om vi länge har betraktat oss som ett sådant.

Den svenska diskussionen har dessutom fått ytterligare bränsle genom återkommande fall där journalister deltagit i politiska upprop, eller där redaktionella beslut tolkats som politiska markeringar. Varje enskilt fall kan diskuteras men i högerväljarnas ögon summeras de till en bredare bild där journalistkåren uppfattas stå närmare vissa politiska positioner än andra.

Historiskt finns flera händelser som sverigedemokrater knappast kommer att glömma i första taget. I en valdebatt 2018 tog SVT:s programledare avstånd från uttalanden av Jimmie Åkesson. För detta fälldes man senare i granskningsnämnden, men då var valet sedan länge över. Den som ser tillbaka på händelsen i dag måste undra om det ens är ett demokratiskt land vi talar om. Offentligt finansierad tv tog avstånd från uttalanden från oppositionen. 

Det finns också en mer strukturell dimension som sällan diskuteras öppet. Synen på finansiering till public service följer i hög grad den politiska blocklinjen. Partier till vänster argumenterar oftare för ökade resurser medan partier till höger oftare talar om begränsningar eller omprioriteringar. När institutioners ekonomiska framtid är politiskt beroende uppstår oundvikligen vissa incitament. Basalt ekonomiskt tänkande leder till slutsatsen att det finns skäl för public service att föredra en socialdemokratisk valvinst.

Resultatet är en tydlig förtroendeklyfta mellan väljare, återkommande konflikter om rapporteringens innehåll och en finansieringsdebatt som sammanfaller med den politiska blockindelningen. I ett sådant klimat riskerar själva valbevakningen att bli en politisk fråga.

Om stora väljargrupper går in i valrörelsen med övertygelsen att delar av nyhetsförmedlingen påverkar den politiska spelplanen förändras valets logik. Förtroendefrågan blir i sig en politisk skiljelinje. Journalisterna står mot högern. I skrivande stund är det bokstavligt talat så eftersom både moderata och sverigedemokratiska politiker anklagar Sveriges Radio för att sprida en felaktig bild av migrationspolitiken.

Samtidigt står oppositionen lugnt vid sidan av. Är de ens inblandade i svensk politik?

Carl Eos är skribent med bakgrund som förhandlare på fackförbund. Han ger ut romaner under pseudonymen Teodor Gustafsson och är senior fellow vid tankesmedjan Oikos.