Stockholmssyndromet hos arabiska migranter
De älskar tryggheten men hatar friheten. De njuter av välfärden men föraktar de värderingar som gör den möjlig.
Att offret börjar älska sin förövare – det är kärnan i Stockholmssyndromet. Men bland många arabiska migranter i Europa har syndromet fått en ny form: människor som har flytt från diktaturer och religiös förföljelse lever i dag i demokratiska välfärdsstater, men försvarar just de regimer som förstörde deras hemländer.
De njuter av svensk sjukvård, social trygghet och yttrandefrihet – samtidigt som de på nätet attackerar samma värderingar som gjort deras liv här möjligt.
De fördömer Sverige men hyllar Bagdad, Damaskus eller Kairo – trots att det är just dessa system som en gång i tiden berövade dem friheten.
Detta är inte bara dubbelmoral, det är ett kollektivt Stockholmssyndrom. En mental lojalitet mot förtrycket. En nostalgisk kärlek till kontroll, korruption och auktoritet.
Det mest oroande är hur denna psykologi nu blivit en mediestrategi.
Personer med svenska pass – som George Toma i Australien och Zainab Al-Taif i Egypten – använder svenska demokratiska friheter för att undergräva Sverige. Deras videor och kanaler sprider konspirationer, lögner och hat mot svenska myndigheter, och lockar hundratusentals följare. De spelar på rädslor, missnöje och religiösa känslor – och blir digitala megafoner för det de en gång flydde ifrån.
Svensk television har redan visat hur dessa kampanjer fungerar: organiserade nätverk av arabiskspråkiga påverkare som systematiskt svartmålar Sverige, ofta med stöd eller uppmuntran utifrån. De talar om ”sanning” och ”heder” men drivs av förakt mot den liberala demokrati som ger dem rätten att tala.
De älskar tryggheten men hatar friheten. De njuter av välfärden men föraktar de värderingar som gör den möjlig. De är barn av Stockholm – men deras hjärtan slår fortfarande i diktaturens rytm.
Sverige måste våga tala om detta utan rädsla för att kallas rasistiskt eller islamofobiskt.
Det handlar inte om religion eller ursprung, utan om psykologisk och moralisk integritet. Om du lever i ett fritt land men försvarar förtryck är problemet inte din bakgrund – utan din självbild.
Demokratin tål kritik, men inte förräderi. Att utnyttja yttrandefriheten för att förstöra den är inte mod – det är cynism. Och den största faran för Sverige kommer inte utifrån, utan från dem som bor här med västerländska pass och österländska lojaliteter.
Det är dags att tala klarspråk och förstå det nya Stockholmssyndromet – inte mellan fånge och förövare, utan mellan migrant och idéerna som räddade honom.
Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut.
