Sverige måste göra mer för pressfriheten och demokratin i världen
Mindre än en procent av jordens befolkning lever i länder med pressfrihet och demokratierna blir allt färre. Sverige måste växla upp i kampen för friheten.
Toppbild: TT
I veckan publicerade Reportrar utan gränser sitt pressfrihetsindex för 2025 – och slutsatserna är alarmerande. För första gången sedan mätningarna inleddes 2002 är pressfriheten hotad i hälften av världens länder. Mindre än en procent av jordens befolkning lever i länder med god pressfrihet.
Samtidigt visar forskningsinstitutet Freedom House att antalet demokratiska stater har minskat för nittonde året i rad, i takt med att auktoritära regimer växer sig starkare. Det är ingen slump. Där journalister hotas, fängslas och tystas, dör demokratin. Yttrandefrihet samt fri och oberoende media är avgörande för att andra fri- och rättigheter ska kunna försvaras, för att människor ska kunna fatta välgrundade beslut – och för att näringsfrihet och samhällsutveckling ska kunna frodas.
Men trots att Nobelpristagaren Amartya Sen visat att demokrati inte är ett lyxproblem att ta itu med när andra utmaningar är lösta – utan en förutsättning för hållbar utveckling – styrdes svensk biståndspolitik länge av föreställningen att fattigdomsbekämpning måste komma före demokrati. Det är välkommet att regeringen övergivit detta synsätt. Sverige är i dag världens tredje största givare till oberoende medier – efter USA och Tyskland – medan en betydande andel av biståndet går till att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Men det räcker inte. I en tid när desinformation sprids snabbare än fakta, när diktaturer samarbetar för att tysta kritiska röster och när USA överger sin globala ledarskapsposition, måste Sverige och andra demokratier växla upp.
Regeringen bör införa särskilda demokratistipendier för hotade journalister – som ger dem möjlighet att studera och verka i säkerhet. Mer stöd bör också riktas till mediehus i repressiva miljöer – som trotsar censur och vågar granska makten.
Få har uttryckt demokratins universella betydelse tydligare än den liberala skribenten Per Ahlmark: ”Det är en plikt att resa motstånd”, skrev han – mot varje form av diktatur och förtryck, oavsett färg. Den plikten gäller än i dag. Och i vår tid börjar den med att sätta pressfriheten – och demokratin – i centrum för svenskt bistånd.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown University, tidigare gästforskare vid Harvard, Stanford och Columbia University.'
Toppbild. Den svenske journalisten Joakim Medin befinner sig nu fängslad i Turkiet där han fått en villkorlig dom för att ha "förolämpat presidenten" och väntar dom i ytterligare två åtalspunkter. Liberalen Per Ahlmark förkunnande vår plit att resa motstånd mot diktatur och förtryck. Foto: TT
Läs även: Daniel Schatz: En påve som kallades woke
I veckan publicerade Reportrar utan gränser sitt pressfrihetsindex för 2025 – och slutsatserna är alarmerande. För första gången sedan mätningarna inleddes 2002 är pressfriheten hotad i hälften av världens länder. Mindre än en procent av jordens befolkning lever i länder med god pressfrihet.
Samtidigt visar forskningsinstitutet Freedom House att antalet demokratiska stater har minskat för nittonde året i rad, i takt med att auktoritära regimer växer sig starkare. Det är ingen slump. Där journalister hotas, fängslas och tystas, dör demokratin. Yttrandefrihet samt fri och oberoende media är avgörande för att andra fri- och rättigheter ska kunna försvaras, för att människor ska kunna fatta välgrundade beslut – och för att näringsfrihet och samhällsutveckling ska kunna frodas.
Men trots att Nobelpristagaren Amartya Sen visat att demokrati inte är ett lyxproblem att ta itu med när andra utmaningar är lösta – utan en förutsättning för hållbar utveckling – styrdes svensk biståndspolitik länge av föreställningen att fattigdomsbekämpning måste komma före demokrati. Det är välkommet att regeringen övergivit detta synsätt. Sverige är i dag världens tredje största givare till oberoende medier – efter USA och Tyskland – medan en betydande andel av biståndet går till att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Men det räcker inte. I en tid när desinformation sprids snabbare än fakta, när diktaturer samarbetar för att tysta kritiska röster och när USA överger sin globala ledarskapsposition, måste Sverige och andra demokratier växla upp.
Regeringen bör införa särskilda demokratistipendier för hotade journalister – som ger dem möjlighet att studera och verka i säkerhet. Mer stöd bör också riktas till mediehus i repressiva miljöer – som trotsar censur och vågar granska makten.
Få har uttryckt demokratins universella betydelse tydligare än den liberala skribenten Per Ahlmark: ”Det är en plikt att resa motstånd”, skrev han – mot varje form av diktatur och förtryck, oavsett färg. Den plikten gäller än i dag. Och i vår tid börjar den med att sätta pressfriheten – och demokratin – i centrum för svenskt bistånd.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown University, tidigare gästforskare vid Harvard, Stanford och Columbia University.’
Toppbild. Den svenske journalisten Joakim Medin befinner sig nu fängslad i Turkiet där han fått en villkorlig dom för att ha ”förolämpat presidenten” och väntar dom i ytterligare två åtalspunkter. Liberalen Per Ahlmark förkunnande vår plit att resa motstånd mot diktatur och förtryck. Foto: TT
Läs även: Daniel Schatz: En påve som kallades woke