Sverige och EU måste stoppa handeln med hundkött
Årligen dödas 30 miljoner hundar för köttet. Kina är största konsumenten, men även andra asiatiska turistländer, som Vietnam och Indonesien.
Tiotusentals svenskar reste i somras till Asien för att njuta av exotiska resmål, vita stränder och kristallklart vatten. Men bakom semesterbilderna utspelar sig en annan verklighet präglad av brutalt djurplågeri på hundköttmarknader i länder som Vietnam, Kina, Kambodja, Sydkorea och Indonesien.
Här slaktas hundar, ofta efter utdragen tortyr, eftersom tron kvarstår att köttet smakar bättre om djuret dör under extrem stress. Denna grymhet sker öppet, samtidigt som vi i Sverige betraktar hunden som vår närmaste familjemedlem.
Jag besökte nyligen en av Vietnams hundköttmarknader. Bilderna kommer aldrig att lämna mig. Hundar satt hopträngda i små burar, skräckslagna, medan andra släpades till slaktplatsen. Vissa brändes levande över öppen eld. Att detta fortfarande är en blomstrande marknad, som dessutom lockar turister, är en skamfläck för dessa länder.
Problemet är enormt i omfattning. Enligt Humane Society International (HSI) uppskattas upp till 30 miljoner hundar dödas årligen i Asien för köttets skull. Kina är den största konsumenten med 10–20 miljoner hundar per år. I Vietnam slaktas fem miljoner hundar årligen, vilket gör landet till världens näst största konsument av hundkött. I Indonesien rör det sig om runt 1 miljon hundar per år. I Kambodja handlar det om hundratusentals djur, och i Sydkorea omkring en halv miljon.
Hundköttsindustrin är dessutom förknippad med allvarliga folkhälsorisker. WHO har varnat för att transport och slakt av hundar ökar spridningen av rabies, som varje år dödar omkring tiotusentals människor globalt. Hundar transporteras ofta under undermåliga förhållanden, utan veterinärkontroller och i överfulla lastbilar över landsgränser – en situation som också skapar grogrund för framtida pandemier.
Samtidigt finns det ljuspunkter. Sydkorea beslutade förra året att avveckla sin hundköttsindustri efter år av stark opinion och internationellt tryck. Beslutet visar att även djupt rotade traditioner kan förändras – när opinion, konsumentmakt och lagstiftning går hand i hand. Det borde inspirera fler länder i regionen.
EU har redan förbjudit handel med hund- och kattpäls. Samma logik bör nu gälla köttprodukter. Ett EU-förbud mot import av varor från företag eller mellanhänder som är kopplade till hundköttsindustrin skulle sända en tydlig signal.
Sverige och EU bör också ta upp denna fråga i sina bilaterala kontakter med de berörda länderna. Men ansvaret ligger inte enbart på politikerna. Turismen är en central del av dessa länders ekonomi. Om tillräckligt många resenärer väljer bort destinationer som är kopplade till hundkött, kommer det att sätta press på regeringar och lokala myndigheter att stänga marknaderna.
Det är hög tid att agera. Ansvaret vilar inte bara på politikerna, utan också på oss som konsumenter.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent, tidigare Visiting Scholar vid Georgetown, Harvard, Stanford och Columbia University.
Tiotusentals svenskar reste i somras till Asien för att njuta av exotiska resmål, vita stränder och kristallklart vatten. Men bakom semesterbilderna utspelar sig en annan verklighet präglad av brutalt djurplågeri på hundköttmarknader i länder som Vietnam, Kina, Kambodja, Sydkorea och Indonesien.
Här slaktas hundar, ofta efter utdragen tortyr, eftersom tron kvarstår att köttet smakar bättre om djuret dör under extrem stress. Denna grymhet sker öppet, samtidigt som vi i Sverige betraktar hunden som vår närmaste familjemedlem.
Jag besökte nyligen en av Vietnams hundköttmarknader. Bilderna kommer aldrig att lämna mig. Hundar satt hopträngda i små burar, skräckslagna, medan andra släpades till slaktplatsen. Vissa brändes levande över öppen eld. Att detta fortfarande är en blomstrande marknad, som dessutom lockar turister, är en skamfläck för dessa länder.
Problemet är enormt i omfattning. Enligt Humane Society International (HSI) uppskattas upp till 30 miljoner hundar dödas årligen i Asien för köttets skull. Kina är den största konsumenten med 10–20 miljoner hundar per år. I Vietnam slaktas fem miljoner hundar årligen, vilket gör landet till världens näst största konsument av hundkött. I Indonesien rör det sig om runt 1 miljon hundar per år. I Kambodja handlar det om hundratusentals djur, och i Sydkorea omkring en halv miljon.
Hundköttsindustrin är dessutom förknippad med allvarliga folkhälsorisker. WHO har varnat för att transport och slakt av hundar ökar spridningen av rabies, som varje år dödar omkring tiotusentals människor globalt. Hundar transporteras ofta under undermåliga förhållanden, utan veterinärkontroller och i överfulla lastbilar över landsgränser – en situation som också skapar grogrund för framtida pandemier.
Samtidigt finns det ljuspunkter. Sydkorea beslutade förra året att avveckla sin hundköttsindustri efter år av stark opinion och internationellt tryck. Beslutet visar att även djupt rotade traditioner kan förändras – när opinion, konsumentmakt och lagstiftning går hand i hand. Det borde inspirera fler länder i regionen.
EU har redan förbjudit handel med hund- och kattpäls. Samma logik bör nu gälla köttprodukter. Ett EU-förbud mot import av varor från företag eller mellanhänder som är kopplade till hundköttsindustrin skulle sända en tydlig signal.
Sverige och EU bör också ta upp denna fråga i sina bilaterala kontakter med de berörda länderna. Men ansvaret ligger inte enbart på politikerna. Turismen är en central del av dessa länders ekonomi. Om tillräckligt många resenärer väljer bort destinationer som är kopplade till hundkött, kommer det att sätta press på regeringar och lokala myndigheter att stänga marknaderna.
Det är hög tid att agera. Ansvaret vilar inte bara på politikerna, utan också på oss som konsumenter.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent, tidigare Visiting Scholar vid Georgetown, Harvard, Stanford och Columbia University.
