Tack för ursäkten, Jimmie
Åkesson bad om ursäkt till svenska judar för sitt partis historia. Var det en läpparnas bekännelse för att vitboken snart går i tryck? Svårt att avgöra.
På måndagskvällen, i ett kylslaget Almedalen, talade Jimmie Åkesson för tolfte gången, och han var uppenbart bekväm i rollen.
Han började i utrikespolitiken, med att tydligt förklara att Israel försvarar sig mot tidernas värsta terrorregimer, och att han kände tacksamhet att Israel ”gör jobbet åt oss”.
Han var också tydlig med att Palestinaaktivisternas aggressiva kaos är ovärdigt ett civiliserat land som Sverige. Det började med jubel och fyrverkerier direkt efter Hamas pogromer den sjunde oktober 2023, och har dessvärre fortsatt i samma anda sedan dess.
Åkesson underströk vilket oskick det är att aktivisterna antastar folkvalda utanför deras egen arbetsplats, Riksdagshuset, och att detta från och med nu måste få ett stopp. Kanske var det självklart att ta upp just det, då Jessica Stegrud - partikamraten som förra veckan blivit aggressivt påhoppad av en vansinnig demonstrant - satt i publiken. Hade det varit lika självklart om ett annat partis folkvalda hade drabbats?
Jimmie Åkesson uppmanade dem som inte klarar av att hålla en tydlig gräns mot antisemitismen att skämmas. Och sedan bet han huvudet av SD:s egna skam och bad om ursäkt till svenska judar för sitt partis historia.
Menade han allvar eller var det bara en läpparnas bekännelse, därför att en vitbok snart går i tryck? Det är svårt att avgöra, men efter Hamas pogromer - då fjällen har fallit från mångas ögon och ett otal gamla vänskaper har slutat i besvikelse - så tar man som svensk jude vad man får. Att höra en ursäkt som åtminstone låter uppriktig, är som balsam.
Men applåderna var ljumna, publiken ville höra annat. Så Jimmie Åkesson fortsatte med det sedvanliga, om ordning och reda och fler fängelseplatser i utlandet, om billigare bensin och diesel, och subventionerad tandvård.
Han uppehöll sig länge vid tidigare generationers idoga slit för att bygga upp landet. Dit ville han tillbaka. Och så påpekade han att även invandrare har bidragit stort och gjort värdefulla insatser för Sverige. Det gäller att inte glömma någon potentiell väljare. Att även människor med invandrarbakgrund tillhör Sverigedemokraternas röstboskap, inflikades flera gånger.
Inga stora överraskningar, med andra ord. Ett stabilt tal från en partiledare som har suttit på sin post längre än någon av sina motståndare.
Och visst, valfläsk är valfläsk, och en jude glömmer inte så lätt SD:s årliga motioner att förbjuda brit mila och import av kosher kött - men den där ursäkten dröjde sig ändå kvar i minnet.
På måndagskvällen, i ett kylslaget Almedalen, talade Jimmie Åkesson för tolfte gången, och han var uppenbart bekväm i rollen.
Han började i utrikespolitiken, med att tydligt förklara att Israel försvarar sig mot tidernas värsta terrorregimer, och att han kände tacksamhet att Israel ”gör jobbet åt oss”.
Han var också tydlig med att Palestinaaktivisternas aggressiva kaos är ovärdigt ett civiliserat land som Sverige. Det började med jubel och fyrverkerier direkt efter Hamas pogromer den sjunde oktober 2023, och har dessvärre fortsatt i samma anda sedan dess.
Åkesson underströk vilket oskick det är att aktivisterna antastar folkvalda utanför deras egen arbetsplats, Riksdagshuset, och att detta från och med nu måste få ett stopp. Kanske var det självklart att ta upp just det, då Jessica Stegrud – partikamraten som förra veckan blivit aggressivt påhoppad av en vansinnig demonstrant – satt i publiken. Hade det varit lika självklart om ett annat partis folkvalda hade drabbats?
Jimmie Åkesson uppmanade dem som inte klarar av att hålla en tydlig gräns mot antisemitismen att skämmas. Och sedan bet han huvudet av SD:s egna skam och bad om ursäkt till svenska judar för sitt partis historia.
Menade han allvar eller var det bara en läpparnas bekännelse, därför att en vitbok snart går i tryck? Det är svårt att avgöra, men efter Hamas pogromer – då fjällen har fallit från mångas ögon och ett otal gamla vänskaper har slutat i besvikelse – så tar man som svensk jude vad man får. Att höra en ursäkt som åtminstone låter uppriktig, är som balsam.
Men applåderna var ljumna, publiken ville höra annat. Så Jimmie Åkesson fortsatte med det sedvanliga, om ordning och reda och fler fängelseplatser i utlandet, om billigare bensin och diesel, och subventionerad tandvård.
Han uppehöll sig länge vid tidigare generationers idoga slit för att bygga upp landet. Dit ville han tillbaka. Och så påpekade han att även invandrare har bidragit stort och gjort värdefulla insatser för Sverige. Det gäller att inte glömma någon potentiell väljare. Att även människor med invandrarbakgrund tillhör Sverigedemokraternas röstboskap, inflikades flera gånger.
Inga stora överraskningar, med andra ord. Ett stabilt tal från en partiledare som har suttit på sin post längre än någon av sina motståndare.
Och visst, valfläsk är valfläsk, och en jude glömmer inte så lätt SD:s årliga motioner att förbjuda brit mila och import av kosher kött – men den där ursäkten dröjde sig ändå kvar i minnet.
