Tanzania och världens Gen Z-protester
Hoppas att de som störtar en dålig regering har en plan för dagen efter, så att man inte råkar byta en kvasidiktator mot en militärdiktatur.
Hoppas att de som störtar en dålig regering har en plan för dagen efter, så att man inte råkar byta en kvasidiktator mot en militärdiktatur.
Tanzanias första kvinnliga diktator-president Samia Suluhu Hassan översåg under förra veckan ett blodigt skenval. Protester under onsdagen ledde enligt AFP till 30 döda. Landets medier ska inte ha skrivit om valet och utländska journalister har hindrats från att rapportera på plats. President Samias politiska motståndare oskadliggjordes innan valet; en sitter i fängelse med eventuellt dödsstraff över sig, en annan diskvalificerades på tveksamma grunder vid flera tillfällen.
Mama Samia, som hon kallas av sina supportrar, ska enligt en rapport från tankesmedjan Institute for Security Studies (ISS) ha allierat sig med en sammansvärjning av förmögna affärsmän och andra inflytelserika anhängare av Chama cha Mapinduzi (CCM), partiet som styrt Tanzania sedan självständigheten 1961.
Nicodemus Minde, politisk analytiker knuten till ISS, varnar för att mediernas självcensur och det krympande utrymmet för politisk diskurs leder till att de enda platserna för landets invånare att prata om politik är i privata konversationer och på sociala medier.
Den politiska friheten har minskat under Mama Samias styre – motståndare som ifrågasatt Samia har försvunnit och aktivister likaså, och under valdagen rapporterade NetBlocks landsomspännande internetstörningar. Även utegångsförbud rådde under onsdagskvällen i huvudstaden Dar es Salaam.
Tito Magoti, en advokat och ung aktivist som BBC pratat med säger att det han vill ha är grundläggande, ”Vi vill ha ett fritt Tanzania där alla har rätt att säga, tycka och röra sig som de vill”.
Protesterna räknas ännu inte till de Gen Z-protester som sveper över världen men likheterna är många; I Nepal blockerade regeringen tillgången till sociala medier vilket ledde till att befolkningen – lite förenklat – stormade parlamentet och valde en ny premiärminister via Discord. I Madagaskar var stråt som knäckte lemurens ögonfrans gripandet av två politiker som planerade att protestera mot det statligt ägda vatten- och energiföretaget Jirama. Även Indonesien, Peru, Serbien och Frankrike – för att nämna några – har sett omfattande protester 2025.
Startskotten är så klart alltid plats- och frågespecifika men de har mer eller mindre alla gemensamt: frustration över försämrade eller stagnerande livsvillkor, en världsfrånvänt och korrupt elit, ökad statlig repression, tummad demokrati och bistra framtidsutsikter. Jag upplever att mer än hälften stämmer in på mig och mitt liv, och jag har haft det toppen i ett av världens bästa länder. Så det är inte mer än rimligt att folk som har haft det sämre i sämre länder känner samma eller mer.
Lennart Ekdal vädjade i DN häromdagen om lite återhållsamhet från de rikaste rika, och jag håller med! För allas skull, det är inte hållbart – inte för dem, inte för alla andra – att några få blir rikare och rikare när många fler blir fattigare och fattigare. Men tyvärr är det precis vad som sker, och överflyttningen accelererar.
I Oxfams rapport A European agenda to tax the super-rich framgår att sedan 1980 har EU-ländernas regeringar skurit ner på skatter av de superduperrika, och låtit vanliga arbetare stå för notan via löne- och konsumtionsskatter:
”Medan förmögenheten ökat explosionsartat i händerna på några få, har de europeiska regeringarna blivit fattigare relativt sett eftersom en större del av den nya förmögenheten tillfaller ickestatliga fickor i stället för offentliga budgetar. På 90-talet ägde de olika staterna omkring 10 procent av den totala förmätenheten, idag är den siffran nere på cirka 6 procent.”
Chiara Putaturo på Oxfam säger: ”Tårtan har blivit större men statens bit krympt – och det lämnar mindre pengar till skolor och sjukhus, och ökar skuldbördan på kommande generationer, samtidigt som de ultrarika blir rikare. Förmögenheten sipprar inte ner, den exploderar upp”.
Jag håller med Ekdal, och håller tummarna för alla som protesterar runt om i världen, och vädjar ut i luften att alla som lyckas störta en dålig regering har en plan för dagen efter, så att man inte råkar byta en kvasidiktator mot en militärdiktatur.