Tårar och dubbelmoral bakom Salma Naddafs avsked
Naddaf och många av hennes anhängare är övertygade om att väst är moraliskt förfallet och använder religionen för att skilja rent från orent.
Det finns få scener som väcker lika mycket uppmärksamhet som när en influencer gråter framför kameran. Men när den syrisk-danska profilen Salma Naddaf, med över tre miljoner följare på Tiktok, meddelade att hon lämnar Europa och ”återvänder frivilligt” till Syrien – var det inte tårarna som berörde mest, utan den moraliska dubbelheten bakom dem.
I sitt virala avskedsklipp förklarade Naddaf att hon ”inte längre kunde acceptera” att hennes barn växer upp i ett samhälle där prideflaggor vajar på skolorna och där ”värderingar kring kön och identitet”, enligt henne, ”påverkar barnens uppfostran”.
Hon målade upp Europa som ett moraliskt förfallet rum – för att sedan, i samma andetag, tacka Danmark för dess tolerans och respekt. Denna motsägelse är kärnan i ett större fenomen: en värdekonflikt utan självrannsakan.
Majoriteten av migranter i Europa vet mycket väl att denna kontinent, trots sina brister, bygger på principen om lika rättigheter för alla – oavsett tro, kön eller bakgrund.
Men en del, likt Naddaf och hennes mest högljudda anhängare, bär fortfarande med sig den mentala exporten från de samhällen de flydde ifrån: en fostran där väst beskrivs som moraliskt förfallet och där religionen används för att definiera ”det rena” mot ”det orena”.
Här ligger den verkliga paradoxen.
De lever i ett samhälle som givit dem skydd, trygghet och ekonomiska möjligheter – men förkastar dess etiska grund, den som gjort allt detta möjligt. De njuter av yttrandefriheten men attackerar dess konsekvenser – och de använder västerländska plattformar för att sprida ett budskap som föraktar den västerländska idén om frihet.
Och ändå: utan det danska passet som garanterar henne och barnen skydd och immunitet i vilket land som helst i världen, och utan den ekonomiska ”återvändarbonus” på 33 tusen euro som Danmark erbjuder, hade Salma Naddaf sannolikt aldrig lämnat Europa.
Hon hade, med största sannolikhet, fortsatt spela på människors känslor genom sina tårfyllda klipp på Tiktok – för att säkra sin dagliga inkomst. Det är den mest sofistikerade formen av opportunism, förklädd till moralisk övertygelse.
Till detta kommer den mest obekväma frågan: Skulle Salma Naddaf verkligen ha rest utan kameran, utan följarna – och utan pengarna? Svaret är uppenbart för alla som bott här tillräckligt länge för att förstå hur cyniskt vissa spelar på identitetspolitikens känslor.
Det är inte hennes tårar som provocerar – utan teatern kring dem. För när gråten blir affär, och moralen blir innehåll, återstår bara en tom spegel där publiken förväntas applådera sin egen förvirring.
Och kanske är det just där den största faran ligger: att förväxla värdighet med viralitet, och identitet med marknadsföring.
