Toppmöten i dag en styrkemätning
På fredag ses Trump och Putin i Alaska för att hitta en lösning på kriget i Ukraina. Det är ett tecken i tiden att Zelensky inte är bjuden.
Först bestämde Donald Trump och Vladimir Putin att de skulle träffas, och när det stod klart att varken Europas ledare eller Volodymyr Zelensky skulle bli bjudna ordnade de ett eget möte. Veckans toppmöten är en symbol för den nya världsordningen, som egentligen inte är någon ordning, utan en styrkemätning.
I en sal träffas det coola gänget; i ett annat rum samlas de som inte fick vara med. Så har det gått till på många skolor under århundradenas gång, och tills andra världskrigets slut fungerade nationers mellanhavanden på liknande sätt. Sedan kom den regelbaserade världsordningen, som inte bara skapade mer ordning i världen utan också garanterade att länder som inte råkar vara stora och mäktiga också har rättigheter.
Men för stora och mäktiga stater, som ju lätt skulle kunna mobba och skada mindre länder, är det jobbigt att hålla sig till reglerna. Vladimir Putin var först ut med att visa att han struntar i reglerna; Xi Jinping bryter också mot de regler han inte gillar. Även Donald Trump har visat att han tror på stormaktspolitik.
På fredag träffas Trump och Putin i Alaska, där de avser att förhandla fram en lösning på kriget i Ukraina. Det är ett tecken i tiden att Volodymyr Zelensky inte är bjuden. Under den regelbaserade världsordningen var det självklart att offer för militära angrepp skulle vara med när deras öde behandlades, men i en stormaktsvärld är det just makt som avgör, inte regler eller moral.
För att Ukraina trots allt skulle få höras, och för att de regellydiga länderna i Europa skulle få ge sina bidrag i frågan, ordnade Förbundskansler Friedrich Merz på onsdagen ett möte i Berlin för Zelensky, NATO-chefen Mark Rutte, Emmanuel Macron från Frankrike, Keir Starmer från Storbritannien, Giorgia Meloni från Italien och flera andra europeiska regeringschefer. Ukrainas president fick ett varmt välkomnande, man lyssnade på honom, man diskuterade konstruktiva lösningar. Trump och JD Vance deltog en stund på video.
Men det var uppenbart att varken detta eller några andra fredsinitiativ från europeiska huvudstäder hade någon betydelse. Bundeskanzleramt var rummet för dem som inte hade bjudits till det coola gängets sal. Eller rättare sagt: det var början till ett epitaf för den regelbaserade världsordningen.
Först bestämde Donald Trump och Vladimir Putin att de skulle träffas, och när det stod klart att varken Europas ledare eller Volodymyr Zelensky skulle bli bjudna ordnade de ett eget möte. Veckans toppmöten är en symbol för den nya världsordningen, som egentligen inte är någon ordning, utan en styrkemätning.
I en sal träffas det coola gänget; i ett annat rum samlas de som inte fick vara med. Så har det gått till på många skolor under århundradenas gång, och tills andra världskrigets slut fungerade nationers mellanhavanden på liknande sätt. Sedan kom den regelbaserade världsordningen, som inte bara skapade mer ordning i världen utan också garanterade att länder som inte råkar vara stora och mäktiga också har rättigheter.
Men för stora och mäktiga stater, som ju lätt skulle kunna mobba och skada mindre länder, är det jobbigt att hålla sig till reglerna. Vladimir Putin var först ut med att visa att han struntar i reglerna; Xi Jinping bryter också mot de regler han inte gillar. Även Donald Trump har visat att han tror på stormaktspolitik.
På fredag träffas Trump och Putin i Alaska, där de avser att förhandla fram en lösning på kriget i Ukraina. Det är ett tecken i tiden att Volodymyr Zelensky inte är bjuden. Under den regelbaserade världsordningen var det självklart att offer för militära angrepp skulle vara med när deras öde behandlades, men i en stormaktsvärld är det just makt som avgör, inte regler eller moral.
För att Ukraina trots allt skulle få höras, och för att de regellydiga länderna i Europa skulle få ge sina bidrag i frågan, ordnade Förbundskansler Friedrich Merz på onsdagen ett möte i Berlin för Zelensky, NATO-chefen Mark Rutte, Emmanuel Macron från Frankrike, Keir Starmer från Storbritannien, Giorgia Meloni från Italien och flera andra europeiska regeringschefer. Ukrainas president fick ett varmt välkomnande, man lyssnade på honom, man diskuterade konstruktiva lösningar. Trump och JD Vance deltog en stund på video.
Men det var uppenbart att varken detta eller några andra fredsinitiativ från europeiska huvudstäder hade någon betydelse. Bundeskanzleramt var rummet för dem som inte hade bjudits till det coola gängets sal. Eller rättare sagt: det var början till ett epitaf för den regelbaserade världsordningen.
