Tvärtyst om bidrag till Rouzbeh Parsi

I slutet på 2018 godkänner Riksbankens Jubileumsfond (RJF) Rouzbeh Parsis ansökan om ett anslag på 2 680 000 kronor för ett forskningsprojekt under tre år 2019–2021. Rouzbeh Parsi förordar Utrikespolitiska Institutet (UI) som bidragsförvaltare vilket Jubileumsfonden accepterar. Ett kontrakt mellan RJF och UI upprättas efter gängse normer.

Vid en första anblick ter det sig naturligt att Parsi förordar UI som förvaltare då han innehar en halvtidstjänst som programchef för MENA-avdelningen där. Dock finns det två saker som gör att man blir något förundrad. Ämnet gäller ”Det svensk-ledda gendarmeriet i Persien 1911–1916”, ett ämne som mer hör hemma på Historiska institutionen i Lund, där Parsi har en 30-procentig tjänst, än på UI. Dessutom har Historiska institutionen stor erfarenhet av att agera bidragsförvaltare, något som UI saknar.

Så frågan är varför Parsi förordar UI i stället för det mer naturliga Lunds universitet? Forskningen som enligt ansökan skulle gälla under tre år (2019–2021) har uppenbarligen dragit ut på tiden, då UI har betalat ut pengar till projektet under 2023.

När jag ställer frågan till Jubileumsfonden om varför projektet har förlängts med två år får jag enbart till svar att alla rutiner har följts. Den första reflektionen är att pandemin har spelat in. Dock har UI betalat ut över 900 000 kronor till projektet under 2021, ett år då de flesta av restriktionerna fanns på plats. 

Frågan kvarstår alltså varför projektet dragit över tiden med två år? 2 860 000 kronor för ett projekt över tre år framstår som att det skulle röra sig om forskning på heltid. Exakt hur man kommit fram till summan och vad den är tänkt att täcka undviker Jubileumsfonden att svara på, dock finns det generella regler.

Om Parsi har bedrivit sin forskning under sin halvtidsanställning vid UI har institutet inte velat svara på. Frågan har ställts till HR-avdelningen, Jakob Hallgren samt Mia Horn af Rantzien.

Dock torde så inte vara fallet, av flera orsaker: Ämnet faller utanför vad UI sysslar med, och det faller inte inom ramen för den arbetsbeskrivning som Parsi haft som programchef. UI har inte publicerat något resultat av forskningen. I Biörn Rieses och Staffan Carlssons rapport nämns inget om detta.

Förutom anställningen vid UI har Parsi under denna tid haft en anställning vid Historiska institutionen i Lund på trettio procent varav tjugo har varit undervisning. Det finns inget som tyder på att Parsi har bedrivit sin forskning under den arbetstid som varit förlagd vid Historiska institutionen. Inte minst därför att det saknas all form av publikation där.

Därmed återstår tjugo procents arbetstid varav en del ägnats åt Parsis egen förening EIRG, sedermera EMERG.

Onekligen ställer man sig frågan på vilka grunder UI har betalat ut pengarna. Givet att UI har vetat om Parsis halvtidsanställning på UI samt hans andra åtaganden torde man knappast ha kunnat betala ut dem för tidsförbrukning.

Har Parsi haft medforskare? Detta nämns inte någonstans, men det väcker ändå en misstanke om att så är fallet. Vilka är de i så fall och varför nämns de inte? Det problematiska med UI är att det är en ideell förening och därmed har allmänheten inte tillgång till alla dess dokument och redovisningar. Samtidigt är UI helt beroende av Utrikesdepartementets omsorg, dels finansiellt men också förtroendemässigt som rådgivare till myndigheter och ambassader. Denna konstruktion kan man tycka är mindre lämplig och i just detta fall var det kanske anledningen till att Parsi valde UI som bidragsförvaltare?

Hur blev då resultatet? Det finns återgivet på Jubileumsfondens webbsida och just ingen annanstans. Det talas om bokprojekt, utställning på museum och egen hemsida. Inget av detta har blivit av.

Jubileumsfondens svar: ”Alla rutiner har följts”.

Riksbankens Jubileumsfond betalar ut stora summor till olika ändamål varje år, vilket gör att få forskare offentligt vill kritisera dem då man inte vill riskera att falla i onåd när man själv ansöker om finansiering. Ni kommer inte heller i det här fallet att se någon forskare träda fram och säga att resultatet är magert.

Det finns dock andra indikationer på ett påvert resultat. Som nämnts blev det varken bokkontrakt eller utställningar. Till det har ingen av Parsis arbetsgivare, UI eller Lunds universitet, valt att publicera något alls om resultatet.

Här finns en länk till resultatrapportering i ett ärende som kan jämföras med Parsis såväl i anslag som ämne. Markant skillnad. Här kan man också läsa Parsis resultatrapport.

Sammanfattningsvis undrar man:

1. Till vem och på vilket underlag har UI betalat ut 2 860 000 kronor?

2. Är resultatet det man får för 2 860 000 kronor och fem års forskning?

3. Är det denna historia som gör att UI fem månader efter Parsis avgång fortfarande inte har utlyst tjänsten som programchef för MENA?

Ytterst är det bara politikerna i Sveriges riksdag som kan bringa klarhet i dessa frågor då UI indirekt är underställda dem.

Det är mycket möjligt att det inte finns några konstigheter i detta fall, men oklarheterna och oviljan att svara gör att frågorna måste få ett svar.