Utrikesfödda utan jobb ger rekordgap
Folk från bland annat Afghanistan, Somalia och delar av Mellanöstern har svårast att etablera sig. Arbetslösheten ligger kring 20–30 procent.
För att de inte är svenskar, de passar inte in i Sverige, sa Jimmie Åkesson i partiledardebatten 2018. Hur uttrycker du dig? utbrast Annie Lööf och SVT tog omedelbart avstånd. Ämnet var den höga arbetslösheten bland invandrade.
Spola fram till 26 augusti 2025. I Aktuellt debatterar Ardalan Shekarabi arbetslösheten med arbetsmarknadsminister Johan Britz. Sveriges arbetslöshet ligger på 8,7 procent – bland de högsta i EU; Bara Finland (9,3 %) och Spanien (10,4 %) ligger högre. EU‑snittet är 5,9 procent. Shekarabi anklagar regeringen och menar att för svaga åtgärder och dålig ekonomisk politik är orsaken.
Det stämmer inte. Sverige har förvisso en av Europas högsta totala arbetslöshetsnivåer, men bland inrikes födda är arbetslösheten en av de lägsta – 4,7 procent. Problemet är att Sverige samtidigt har en av de högsta arbetslöshetsnivåerna bland utrikes födda – 15 procent – och därmed EU:s största gap mellan inrikes och utrikes födda.
I public service blir genomlysningen ytlig – rentav vilseledande – när man väljer att följa en svensk långtidsarbetslös arkitekt och fokuserar på arbetslösa akademiker, som vore de problemet.
Man kan tro att gapet beror på att vi lyckats sämre med integration än andra europeiska länder. Också en förenkling. Ja, svensk integrationspolitik har misslyckats – men andra europeiska länder har inte gjort mycket bättre.
Tittar man närmare ser man den egentliga orsaken: Sverige tog emot – per capita – många fler invandrare från de grupper som konsekvent har svårast att etablera sig på Europas arbetsmarknader: Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien och övriga Mellanöstern. De utgör i dag över fem procent av Sveriges befolkning – den högsta andelen i hela Europa. Arbetslösheten i dessa grupper ligger kring 20–30 procent.
Det är inte konstigt. De har i genomsnitt både lägre läs‑ och skrivkunnighet och utbildningsnivå. Andelen med förgymnasial utbildning som högsta nivå är dubbelt så hög bland utomeuropeiskt födda som bland inrikes födda. I de här grupperna är nivåerna ännu lägre: Somalia runt 41 procent, Afghanistan och Irak 25 procent, Syrien 31 procent, jämfört med runt 7 procent bland inrikes födda.
Liksom i ursprungsländerna ser vi lägre sysselsättning bland kvinnor i dessa grupper. Många har bristande språkkunskaper trots SFI och andra språkprogram, även de som har bott här länge. Samhällsstrukturer och ekonomi i ursprungsländerna skiljer sig så radikalt att Sverige kunde vara ett parallellt universum.
Normer och värderingar är raka motsatsen till de svenska, tillsammans med bristande svenskkunskaper försvåras inträdet i samhället och möjligheten att skaffa jobb.
Varje år kostar det staten tiotals miljarder kronor i olika bidrag, program och insatser. Shekarabis svar? Mer av samma: mer pengar, fler program. Det kan hjälpa i marginalen, men Sverige har i stort sett redan maxat den vägen. Det är osannolikt att arbetslösheten pressas ned nämnvärt.
Ett annat spår vore en liberalisering av arbetsmarknaden, med lägre löner för enklare jobb och lägre ingångslöner, en avveckling av den svenska modellen. Det är inget som socialdemokraterna skulle önska eller facken acceptera.
Därmed återstår två vägar: antingen acceptera status quo: det blir så här tills tiden tar hand om problemet – förutsatt en stram migrationspolitik framöver – med belastning på statskassan. Eller konstatera att återvandring – på ett eller annat sätt – är det som i grunden skulle förändra siffrorna.
Oavsett vilket ska orsaken inte mörkas. Det här är en direkt konsekvens av decennier av oansvarig migrationspolitik. Vi ska inte låtsas att problemet är arbetslösa svenska arkitekter. Sveriges arbetslöshet drivs av lågkvalificerade utrikes födda. Kanske inte exakt för att de inte är svenskar, som Åkesson sa, men visst: för att alltför många av dem inte passar in i Sverige.
För att de inte är svenskar, de passar inte in i Sverige, sa Jimmie Åkesson i partiledardebatten 2018. Hur uttrycker du dig? utbrast Annie Lööf och SVT tog omedelbart avstånd. Ämnet var den höga arbetslösheten bland invandrade.
Spola fram till 26 augusti 2025. I Aktuellt debatterar Ardalan Shekarabi arbetslösheten med arbetsmarknadsminister Johan Britz. Sveriges arbetslöshet ligger på 8,7 procent – bland de högsta i EU; Bara Finland (9,3 %) och Spanien (10,4 %) ligger högre. EU‑snittet är 5,9 procent. Shekarabi anklagar regeringen och menar att för svaga åtgärder och dålig ekonomisk politik är orsaken.
Det stämmer inte. Sverige har förvisso en av Europas högsta totala arbetslöshetsnivåer, men bland inrikes födda är arbetslösheten en av de lägsta – 4,7 procent. Problemet är att Sverige samtidigt har en av de högsta arbetslöshetsnivåerna bland utrikes födda – 15 procent – och därmed EU:s största gap mellan inrikes och utrikes födda.
I public service blir genomlysningen ytlig – rentav vilseledande – när man väljer att följa en svensk långtidsarbetslös arkitekt och fokuserar på arbetslösa akademiker, som vore de problemet.
Man kan tro att gapet beror på att vi lyckats sämre med integration än andra europeiska länder. Också en förenkling. Ja, svensk integrationspolitik har misslyckats – men andra europeiska länder har inte gjort mycket bättre.
Tittar man närmare ser man den egentliga orsaken: Sverige tog emot – per capita – många fler invandrare från de grupper som konsekvent har svårast att etablera sig på Europas arbetsmarknader: Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien och övriga Mellanöstern. De utgör i dag över fem procent av Sveriges befolkning – den högsta andelen i hela Europa. Arbetslösheten i dessa grupper ligger kring 20–30 procent.
Det är inte konstigt. De har i genomsnitt både lägre läs‑ och skrivkunnighet och utbildningsnivå. Andelen med förgymnasial utbildning som högsta nivå är dubbelt så hög bland utomeuropeiskt födda som bland inrikes födda. I de här grupperna är nivåerna ännu lägre: Somalia runt 41 procent, Afghanistan och Irak 25 procent, Syrien 31 procent, jämfört med runt 7 procent bland inrikes födda.
Liksom i ursprungsländerna ser vi lägre sysselsättning bland kvinnor i dessa grupper. Många har bristande språkkunskaper trots SFI och andra språkprogram, även de som har bott här länge. Samhällsstrukturer och ekonomi i ursprungsländerna skiljer sig så radikalt att Sverige kunde vara ett parallellt universum.
Normer och värderingar är raka motsatsen till de svenska, tillsammans med bristande svenskkunskaper försvåras inträdet i samhället och möjligheten att skaffa jobb.
Varje år kostar det staten tiotals miljarder kronor i olika bidrag, program och insatser. Shekarabis svar? Mer av samma: mer pengar, fler program. Det kan hjälpa i marginalen, men Sverige har i stort sett redan maxat den vägen. Det är osannolikt att arbetslösheten pressas ned nämnvärt.
Ett annat spår vore en liberalisering av arbetsmarknaden, med lägre löner för enklare jobb och lägre ingångslöner, en avveckling av den svenska modellen. Det är inget som socialdemokraterna skulle önska eller facken acceptera.
Därmed återstår två vägar: antingen acceptera status quo: det blir så här tills tiden tar hand om problemet – förutsatt en stram migrationspolitik framöver – med belastning på statskassan. Eller konstatera att återvandring – på ett eller annat sätt – är det som i grunden skulle förändra siffrorna.
Oavsett vilket ska orsaken inte mörkas. Det här är en direkt konsekvens av decennier av oansvarig migrationspolitik. Vi ska inte låtsas att problemet är arbetslösa svenska arkitekter. Sveriges arbetslöshet drivs av lågkvalificerade utrikes födda. Kanske inte exakt för att de inte är svenskar, som Åkesson sa, men visst: för att alltför många av dem inte passar in i Sverige.
