Vår tystnad leder till drunkning
Risken att drunkna är nästan sju gånger högre bland unga med icke-svenskt ursprung, men det man inte kan tala om kan inte heller förhindras.
Det sker i tysthet. Inget plask, inga rop på hjälp – bara en kropp som sjunker. Drunkning är den vanligaste dödsorsaken bland barn i världen. Sverige är inget undantag. I sommar har i snitt en person om dagen drunknat. Livräddare talar om en katastrofsommar.
Bland vuxna handlar det ofta om män över 50 – inte sällan med alkohol i kroppen – som ramlar i vattnet från båtar, underskattar risker och överskattar sin simförmåga.
För barn och unga handlar det i stället om något annat: bristande simkunnighet. Enligt Svenska Livräddningssällskapet saknar över tolv tusen barn mellan 10 och 16 år grundläggande simförmåga. Problemet är särskilt utbrett bland barn med utländsk bakgrund. En studie från Rättsmedicinalverket visar att barn i åldern 10–19 år med icke-svenskt ursprung har nästan sju gånger högre risk att drunkna jämfört med jämnåriga födda i Sverige.
Tidigare analyser har visat samma mönster. Redan i MSB:s studie från 2010 konstaterades att det förelåg en stor överrepresentation av barn från Iran och Mellanöstern, vilket man gissade berodde på att familjerna hade dålig simkunnighet och svaga kunskaper om säkerhet vid vatten. Dessutom tycktes flera utomeuropeiska ungdomar ha omkommit på djupt vatten eftersom deras vänner trott att de kunde simma.
En genomgång av drunkningsfall bland barn visade att 35 procent av de omkomna hade ett annat ursprungsland än Sverige – långt över deras andel i befolkningen, skrev Forskning & Framsteg redan 2013. Tolv år har nu gått utan att vi på allvar tagit tag i en i hög grad förebyggbar dödsorsak.
I en nyare studie som omfattar åren 2002-2021 granskade Rättsmedicinalverket och Svenska Livräddningssällskapet 4 420 oavsiktliga drunkningar. Även där framkom att risken att drunkna var nästan sju gånger högre bland unga med icke-svenskt ursprung jämfört med dem med svensk bakgrund (det vill säga födda i Sverige med minst en svenskfödd förälder).
Märkligt nog verkar dessa fakta vara känsliga. Men om vi inte tar till oss hela bilden, kan vi heller inte förebygga problemet och rädda liv. Barn med annan bakgrund än svensk måste i större utsträckning nås av kunskapen om – och kraven på – att delta i simundervisning. Skola, vårdcentral, förskola och andra samhällsinstanser måste vara tydliga: simkunnighet är livsviktigt i ett land omgivet av vatten.
Samtidigt drunknar också små barn tyst – medan vuxna sitter och scrollar i sina mobiler, i stället för att vara med barnen i vattnet eller ha full uppsikt. Ett ögonblicks ouppmärksamhet kan få en dödlig konsekvens. Alla borde tänka på det. Att leva med vetskapen att ens barn omkom medan man satt och postade badbilder på Instagram borde avskräcka vem som helst.
Drunkningsdöden går till stor del att förhindra. Vuxna som tycker att alkohol och båtliv hör ihop måste tänka om. Men vi behöver också tala klart och tydligt om varför barn drunknar – och agera mer ansvarsfullt, då kan drunkningar nästan helt undvikas.
Barn drunknar i tysthet och tystnaden är vår - för att vi är obekväma med att diskutera fakta, det vill säga vilka som främst riskerar att drunkna.
Det sker i tysthet. Inget plask, inga rop på hjälp – bara en kropp som sjunker. Drunkning är den vanligaste dödsorsaken bland barn i världen. Sverige är inget undantag. I sommar har i snitt en person om dagen drunknat. Livräddare talar om en katastrofsommar.
Bland vuxna handlar det ofta om män över 50 – inte sällan med alkohol i kroppen – som ramlar i vattnet från båtar, underskattar risker och överskattar sin simförmåga.
För barn och unga handlar det i stället om något annat: bristande simkunnighet. Enligt Svenska Livräddningssällskapet saknar över tolv tusen barn mellan 10 och 16 år grundläggande simförmåga. Problemet är särskilt utbrett bland barn med utländsk bakgrund. En studie från Rättsmedicinalverket visar att barn i åldern 10–19 år med icke-svenskt ursprung har nästan sju gånger högre risk att drunkna jämfört med jämnåriga födda i Sverige.
Tidigare analyser har visat samma mönster. Redan i MSB:s studie från 2010 konstaterades att det förelåg en stor överrepresentation av barn från Iran och Mellanöstern, vilket man gissade berodde på att familjerna hade dålig simkunnighet och svaga kunskaper om säkerhet vid vatten. Dessutom tycktes flera utomeuropeiska ungdomar ha omkommit på djupt vatten eftersom deras vänner trott att de kunde simma.
En genomgång av drunkningsfall bland barn visade att 35 procent av de omkomna hade ett annat ursprungsland än Sverige – långt över deras andel i befolkningen, skrev Forskning & Framsteg redan 2013. Tolv år har nu gått utan att vi på allvar tagit tag i en i hög grad förebyggbar dödsorsak.
I en nyare studie som omfattar åren 2002-2021 granskade Rättsmedicinalverket och Svenska Livräddningssällskapet 4 420 oavsiktliga drunkningar. Även där framkom att risken att drunkna var nästan sju gånger högre bland unga med icke-svenskt ursprung jämfört med dem med svensk bakgrund (det vill säga födda i Sverige med minst en svenskfödd förälder).
Märkligt nog verkar dessa fakta vara känsliga. Men om vi inte tar till oss hela bilden, kan vi heller inte förebygga problemet och rädda liv. Barn med annan bakgrund än svensk måste i större utsträckning nås av kunskapen om – och kraven på – att delta i simundervisning. Skola, vårdcentral, förskola och andra samhällsinstanser måste vara tydliga: simkunnighet är livsviktigt i ett land omgivet av vatten.
Samtidigt drunknar också små barn tyst – medan vuxna sitter och scrollar i sina mobiler, i stället för att vara med barnen i vattnet eller ha full uppsikt. Ett ögonblicks ouppmärksamhet kan få en dödlig konsekvens. Alla borde tänka på det. Att leva med vetskapen att ens barn omkom medan man satt och postade badbilder på Instagram borde avskräcka vem som helst.
Drunkningsdöden går till stor del att förhindra. Vuxna som tycker att alkohol och båtliv hör ihop måste tänka om. Men vi behöver också tala klart och tydligt om varför barn drunknar – och agera mer ansvarsfullt, då kan drunkningar nästan helt undvikas.
Barn drunknar i tysthet och tystnaden är vår – för att vi är obekväma med att diskutera fakta, det vill säga vilka som främst riskerar att drunkna.
