Vilt snurr på public service ideologiska kompass

De som endast via public service följer konflikterna i Mellanöstern i allmänhet, och Gazakriget i synnerhet, lämnas i bästa fall med en ofullständig, och i värsta fall en mycket skev, bild. Något verkar gå riktigt snett när Israel, eller judar för den delen, förs på tal. Bara den senaste veckan har bjudit på tre intressanta exempel. 

Först ut var ett inslag om en Hizbollahmedlem som förlorade synen i personsökarattackerna i Libanon. Inslaget är ingen djupdykning i en terrorists psyke eller skildring av organisationen. Reportern talar med en medlem som inte ens ångrar sitt medlemskap i terrororganisationen. Fokus vilar på antalet operationer han genomgått efter attackerna.

Den som inte kan något om Hizbollah som terrororganisation kan lätt få intrycket att det rör sig om en stackare som bragts om sitt fagra utseende av sionister som inget annat önskar än att spränga andra i luften. Inbäddat i inslaget finns också anklagelsen att ingen förtjänar mannens öde, oavsett vilka handlingar man begått. Den som finner invändningen märklig kan byta ut Hizbollah mot NMR och se hur det skulle tolkas. 

Därefter stod P4 Kronoberg på tur. Redaktionen fann det problematiskt att äldre– och socialförsäkringsministern Anna Bergkvist Tenje bär davidsstjärna i solidaritet med svenska judar. ”Ministern bär davidsstjärna under en känslig konflikt”, löd rubriken. Få, och sannolikt ingen på public service, skulle få för sig att ifrågasätta attribut som på något sätt anspelar på stöd till palestinier – eller muslimer. Blotta tanken vore nästan fascistisk för dem. Om något, så hade bönemattorna rullats ut innan någon hunnit säga Allah-u Akbar.

Men med judar synes det vara annorlunda. Då ska davidsstjärnan problematiseras utifrån en snäv förståelse av konflikten i Gaza. Det framgår inte hur stjärnan är problematisk, bara att några – oklart vilka – eventuellt kan finna den problematisk. Sannolikt rör det sig om dem som hänger stjärnbeprydda dockor i Umeå eller jagar ministrar om kvällarna, men det verkar vara tillräckligt för SR. Vi andra bär våra davidsstjärnor utan några som helst behov av problematiseringar, förvissade om att det är det anständiga här och nu. 

Knappt hade P4 Kronoberg plockat ner det kritiserade inslaget innan nästa akt tog vid. Stiftelsen Doku avslöjade att en medarbetare för Sveriges Radio i Gaza i själva verket är en profilerad antiisraelisk aktivist som samarbetat med höga Hamastjänstemän.

Inte långt innan dess hade Ekots utrikeschef bedyrat att medarbetarnas material om Gazakriget genomgår en robust redaktionell process. Hur den processen verkar, är lika otydligt som problematiseringen av ministerns val att bära davidsstjärna. Hur som helst hann SR dock att däremellan publicera en nyhet om att reportern i fråga hade varit med om ”en oerhört traumatisk och svår mental upplevelse” i Gaza.

Nämnda inslag är inga undantag, utan snarare ett led i dubiösa rapporter om Israel – och judar.

Mycket av kritiken hade varit irrelevant om anspråken på saklighet och opartiskhet hade övergivits. Men public service vill äta kakan och samtidigt behålla den: den vill ha kvar sin ideologiska kompass i nyhetsrapporteringen om Gaza samtidigt som den marknadsför sin verksamhet som opartisk och saklig.