Vips blir man svensk

I Politikbyråns avsnitt Godkänd svensk? samtalade flera politiker och profiler kring frågor rörande svenskhet och migrationspolitiken. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Daniel Velasquez Castro publicerade sin del av samtalet på X och skrev: ”Alla som bor, jobbar och betalar skatt i Sverige är självklart en del av Sverige och är svenskar. Vi behöver en inkluderande nationell identitet som gör att alla som vill kan känna sig hemma i Sverige”.

Riksdagsledamotens beskrivning är en socialistisk utopi där de formella institutionerna avgör vad som är svenskt eller inte, vilket i praktiken inte fungerar. I den utopin är individens identitet avgjord på papper, men inte i det verkliga samhället. Det är nämligen inte en individs bostad, arbete eller skattebetalningar som avgör identiteten. Det är kulturen som avgör den – i det här fallet den svenska kulturen.

Kulturen i Sverige och historien som ligger bakom den skapar den svenska identiteten. Om individen under en viss tidsprocess väljer att assimilera sig i Sverige och anamma den svenska kulturen finns det starka argument för att kategorisera individen som svensk. Men i nuläget har vi ett stort antal människor i Sverige som tillhör en helt annan kultur, vars värderingar inte är förenliga med de svenska värderingarna.

Om en svensk flyttar till Egypten och arbetar där, blir svensken per automatik egyptier då? Svaret är nej, eftersom kulturen i Sverige och Egypten är radikalt annorlunda. Svensken måste mer eller mindre ge upp sina svenska värderingar för att närma sig en egyptisk identitet och anamma dess värderingar, vilket är lättare sagt än gjort.

En egyptier med sina värderingar kommer sannolikt aldrig att se en svensk med sina värderingar som egyptier. Det är acceptabelt, eftersom det annars vore att förminska den egyptiska identiteten genom att inkludera individer som ser helt annorlunda på livet än vad egyptier gör. 

Varför skulle det vara annorlunda i Sverige och för svenskarna? Om större grupper med andra värderingar – som inte enbart skiljer sig från den svenska utan även från den västerländska – flyttar till Sverige, uppstår friktioner mellan grupperna.

Dessa friktioner har blivit resultatet av en vårdslös svensk migrationspolitik: klansamhällen, hedersvåld och värderingar som utmanar det svenska levnadssättet.

Riksdagsledamoten Velasquez Castro påstår i Politikbyrån att svenskarna vill ha ”mångfald”, vilket inte stämmer. I rapporten ”Unga tycker om andra” framgår att nära varannan elev har en negativ inställning till invandring. Rapporten inkluderar även utrikesfödda barn, som visar ett högt motstånd mot ökad invandring i Sverige.

Varför påstår då en socialdemokratisk politiker att Sverige vill ha mångfald? Sannolikt eftersom det socialistiska tankesättet – att institutionerna skapar svenskheten – är så pass starkt bland dessa politiker. Men den svenska identiteten skapas inte av att myndigheterna ger en individ ett pass med den svenska flaggan på. Det gör kulturen.

Vad Socialdemokraterna gör är att förminska den svenska identiteten när de reducerar en svensk till en individ som bor, arbetar och betalar skatt i Sverige.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU