USA:s opålitlighet kan stärka svensk försvarsindustri

Estland har beställt HIMARS-ammunition från USA och betalat för den också, men nu kommer den inte, för amerikanerna behöver ammunitionen själva. Samma sak gäller försvarsmateriel som Schweiz, Polen, Storbritannien och andra europeiska bundsförvanter har beställt. Det skapar en ytterst prekär situation för dessa och andra länder, som ju köper vapen för att de behöver dem. På lång sikt kommer den plågsamma situationen dock att gagna europeisk försvarsindustri, för få vill ju köpa försvarsmateriel som inte levereras.

Den 21 april mottog Estland ett ovälkommet meddelande från Pentagon: USA har inställt leveransen av HIMARS-ammunition. Det spelade ingen roll att Estland hade betalat för ammunitionen och att den hade beställts av ett företag, inte staten. Pentagon behövde ammunitionen själv, så Estland blir utan. När leveranserna kan anlända kunde Pentagon inte säga, men det blir tidigast efter Iran-kriget (när det nu slutar), fick esterna veta.  

Man kan inte annat än att tycka synd om våra nordbaltiska vänner. Att de är lojala bundsförvanter som backar upp USA i alla väder och dessutom lägger 5,4 procent av BNP på försvaret gav dem inga fördelar. Pentagon behövde HIMARS-ammunitionen själv. Så fungerar USA:s försvarsexportsregler: även i de många fall när andra länder köper försvarsmaterielen direkt från tillverkaren har Pentagon rätt att ta vapnen i anspråk. Utländska beställare får helt enkelt vänta.  

Det gör nu esterna, samtidigt som de också försöker beställa ammunition från Sydkorea och anpassa den till HIMARS, rapporterar Estlands public service-bolag, ERR. Och Estland är inte ensamt om att ha drabbats av leveransstopp. Schweiz har inte fått sina Patriot-missiler, och också Polen, Storbritannien och Litauen har meddelats att leveranserna av vapen de har beställt skjuts upp. Att hitta alternativa vapen i andra länder är inte lätt, för alla försvarsbolag har fullt upp. Dessutom har de ju redan lagt ut pengar på just dessa vapen. Och läget är akut, för i Öst tornar Ryssland upp sig.

Ja, alla de länder som har beställt vapen av amerikanska bolag sitter i en rävsax. De är i högsta grad medvetna om det svåra säkerhetsläget och har massivt ökat sina försvarsbudgetar. För att blidka Donald Trump, och för att amerikanska bolag tillverkar bra utrustning, har de beställt stora mängder vapen från USA. Nu behöver amerikanerna alltså en del av dessa vapen själva. Att beställa vapen från USA har blivit i riskabelt.

Det är ett enda stort elände – på kort sikt. På längre sikt utgör de inställda amerikanska leveranserna en möjlighet för Europas försvarsindustri. Inget land som behöver vapen har råd att vänta för att leveransen har blivit försenad, och när USA nu väljer att använda sig av sin första tjing-rätt kommer länder både inom och utanför Europa att vilja beställa vapen som verkligen kommer att levereras som planerat.

Om man beställer materiel från Saab, Hägglunds och försvarstillverkare runtom Europa får man det också. Fler europeiska länder kommer därför att vilja köpa europeiskt, och samma sak gäller USA:s andra bundsförvanter. I dag kan inget land riskera att beställa vapen som inte anländer.  

Och så var det en sak till: vänskapen. Under årtionden har länder köpt amerikansk försvarsmateriel för att det betydde ett slags vänskapsgaranti (Norge, Danmark och Finland behövde knappast F-35 – Gripen hade varit bättre för deras behov, men de köpte stridsflygplanet ändå). Nu är sådana vänskapsgarantier inte att räkna med.

Tvärtom kan Trump när som helst bli arg på ett land eller dess ledare, och kan då bestämma att amerikanska tillverkare inte får uppdatera mjukvaran på försvarsmateriel ägd av dessa länder. Inte alla vapen har en så kallad dödsknapp som tillverkaren kan trycka på, men alla har mjukvara som behöver uppdateras.  

För bara några år sedan sågs det som en mycket smart strategi att köpa amerikanskt. Nu har det blivit en nackdel. Det är bara att beklaga. Sverige kan dock komma att vinna extra stort på USA:s tragiska vändning. Få europeiska länder har stor försvarsindustri, och Sverige är ett av dem. Paradoxalt nog visar Estlands bekymmer på en positiv vändning för vår svenska försvarsmateriel. Utrustning som är konkurrenskraftig, jämförelsevis billig och inte riskerar att drabbas av förseningar eller politiska bekymmer: det är en vinnande kombination.

***

Läs även: Elisabeth Braw: Med sin världssyn kan Trump aldrig förstå Sverige

Läs även: Sofie Löwenmark: Bakom förortens fasad eldade han på ett importerat krig